Hur får man en 4-åring att sluta skrika?

Vi har samma problem. Jag har tom börjat höra sämre pga det då har jag ändå arbetat i förskola och skola i sex år. Men min son är extrem. Tjoar flera gånger i timman för ingenting. Som ett tics. Vi tror vår son har adhd alt ADD för vår äldsta son och denna sonen är extremt lika i sättet och vår äldsta son har ADD. Så jag följer gärna denna tråden med spänning.

Tack för ditt svar.
Jag tror inte på någon diagnos på vår son. Han är i övrigt en väldigt harmonisk och lugn kille som kan sitta långa stunder och rita, se en film eller läsa en bok (vi läser för honom) eller leka själv med t.ex. lego eller tågbana.
Men de här skriken kommer ju med jämna mellanrum under dagen vid de tillfällen jag nämnde.
Tänk dig en 14-årig tjej som åker värsta attraktionen på Gröna Lund så har du ljudet han utstöter. Riktiga illtjut!

Började själv skrika ett tag under en stressig period då jag nästan kollapsade. Tog inte länge förräns 2-åringen också skrek när hen blev upprörd. Usch, vilken jobbig period. Skäms för hur jag betedde mig. Hur som helst slutade 2-åringen att skrika strax efter att jag tagit mig själv i kragen och slutat.

Vad jag vill säga är att barn gör som vi vuxna gör. Ts, du låter som en vettig person men ville ändå göra dig uppmärksam på faktum att barn tar efter våra dåliga vanor.

Min son har inte heller några problem att sitta still och leka eller rita. Barn med adhd/ADD diagnos kan sitta stilla i timmar om de får göra något de verkligen tycker om och brinner för. Det är när de tvingas göra saker som de inte har intresse för samt organisera, planera, utföra och avsluta de har problem.

Min son låter också som om det vore sista stunden på jorden med sina tjut och det är som ett tics han gör utan att tänka på det.

Tack för ditt svar. Men i det här fallet stämmer det inte alls, eftersom både min sambo och jag är väldigt lugna och lågmälda. Vi skriker inte. Bara någon enstaka gång, när vi har tröttnat på sonens skrik, så har vi rutit i ordentligt. Men det hör till undantagen. Sonen började alltså med sitt beteende utan att ha hört oss höja våra röster.

Ok. Vår son har knappast en diagnos i vilket fall. Sannolikt bara en dålig vana. Frågan är hur man blir av med den...?

Ring BVC och be att få komma till psykologen som är knuten till BVC.

Och hur vet du att din son "knappt" har en diagnos? Han kanske har touretts med tics. Vad vet jag, vad vet du?

Men visst tre till fyra åringar är högljudda, har själv arbetat på förskola med åldershomogena grupper och hade det tuffaste året när barnen var 3-4 år.

Jag vet att det är poppis att sätta diagnoser på barn till höger och vänster så fort de är lite jobbiga, men det handlar inte om det här. Han är bara skrikig så som barn är, och jag sökte bara tips på hur man gör honom medveten om detta. Jag bad inte om diagnoser på ett friskt barn.

Gör iordning en skrikburk. Den tas fram när det skriks och där i kan de skrika bäst de vill.
Alternativt gå in med barnet på toa och så får de skrika av sig där?

Han ventilerar sig kanske? 4 år är ingen ålder, det försvinner nog med tiden. Är problemet att han skriker, eller att ni tycker att det är jobbigt när han skriker?

Hög ljudnivå på dagis gav hög ljudnivå på våra barn. Vi påpekade kontinuerligt att prata lägre och inte skrika. Då blev det bättre.

Mitt sätt med tvååringen som gärna kan vara högljudd när saker inte går som han vill eller så är att agera förvånad. Stanna upp titta förvånat å fråga nått i stil med "men vad var det som hände nu?" Brukar få slut på det värsta skriket. Sedan har vi att man får absolut inte skrika inne, det kan man göra ute när det är lämpligt. Å man skriker inte bara för att utan det ska va pga lek eller liknande :)