Hur blev Sverige så här absurt? Vad hände egentligen?

Klockan är efter midnatt och jag sitter uppe och funderar över min framtid i Sverige och jag ser ingen.

Jag har goda kunskaper inom ett ämne som jag har sett ett enda företag till i Sverige är inriktade på och jag har träffat dem och jag vet att jag kan göra ett bättre jobb än dem.

Det borde betyda att jag skulle kunna starta ett företag och ha mycket goda chanser att lyckas med att göra det framgångsrikt och kunna anställa människor och ha givande och trevliga dagar där man inte behöver arbeta ihjäl sig och ändå kunna tjäna bra och skapa ett liv för sig och sin familj.

Vad som får mig att inte göra det är att Sverige har helt spårat ur i nästan allting vi en gång i tiden varit så duktiga på.

Den absolut viktigaste frågan idag är invandringspolitiken.
Den berör så mycket av övriga samhället att nästan inget går oberört.

Vi i Sverige är hjärntvättade att inte säga nej till något. Då är man "elak".
Folk förväntas gå med på vilka dåraktiga experiment och projekt som helst och folk blir kallade skällsord om man pratar sunt förnuft.

Vi är cirka 10 miljoner människor i Sverige i dagsläget. Vi kan helt enkelt inte veta exakt hur många då många har flera identiteter nu mera.

Politikerna pratar exempelvis om att 6 miljoner Syrier är på flykt. Alla de 6 miljoner betraktas som "Svenskar i mellanöstern" enligt politikerna. De har villkorslöst fullständiga rättigheter till frukten av Sveriges inarbetade välfärd som snart i 100 år byggts upp krona för krona under industrialiseringen och efterkrigstiden av arbetare i Sverige.

Låt oss titta på ett tydligt exempel från min stad av vad som gått fel:
I min stad finns idag 2 bostadsbolag. Ett kommunalt och ett privatägt.
Det kommunala har 7 lediga lägenheter idag och 3 av dem ingår som "krisberedskap" där socialen kan använda vid nödsituationer som därav också används flitigt.

Det privata har 3 lediga lägeheter idag och en kö på ungefär 400 personer som vill hyra. Som ni ser kommer de allra flesta av de 400 sannolikt inte hinna hyra en lägenhet under sin livstid här. Kön till det kommunala bolaget är sannolikt lite längre då de har bättre rykte men där har jag ingen siffra att komma med i dagsläget.

Politikerna i samråd med Migrationsverket säger att man vill att kommunen nu skall över en natt "akut" hitta bostäder (lägenheter) åt cirka 500 flyktingar.

Kommunen försöker förklara att det är inte möjligt i dagsläget.
Jag ser varför. Är det bara jag som ser det? är det jättesvår matematik?

Då dessa siffror presenteras pratas det om att "öppna sitt hjärta" som Reinfeldt uttalade sig. Man ska på ett magiskt vis få detta att uppenbara sig över en natt med hjälp av "empati" och "medmänsklighet".

I staden är vi redan överbefolkade. Till den kommunala folktandvården exempelvis är det över 7 års väntetid fick jag veta av receptionisten.

Vi har en jättehög långtidsarbetslöshet som är mycket högre än rikssnittet här och en av landets högre kommunalskatter vilket gör att företagen drar ner på utgifter och personal för att ha råd att betala skatt och kunna ha folk anställda med skäliga löner och samtidigt kunna göra investeringar i nya maskiner eller utrustning till exempel. De "dåliga ekonomiska tiderna" gör att folk inte är lika konsumtionsvilliga längre och det minskar kundunderlaget tydligt här. Många är oroliga över framtiden och försöker spara pengar och jag kan förstå varför.

Det verkar som att vi helt har tappat det sunda förnuft vi hade i Sverige. Det här jag skrivit om här är bara en liten bråkdel av toppen på isberget av det som behöver tas tag i och redas upp i Sverige.

Hur blev det så här konstigt och hur ska Svenska folket kunna börja tänka klart?

Det kommer gå riktigt illa för Sverige i en snar framtid om inte saker och ting börjar ljusna och man börjar tänka till hur verkligheten fungerar och anpassa sig därefter.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-12-22 09:56
Jag vill be om ursäkt att jag var otydlig på en punkt.

Framtiden är den som känns väldigt osäker i Sverige. Det beror på den förda politiken som avspeglas som mest tydligt på invandringen.

Man anpassar samhället med försämringar efter den man tycker mest synd om.
Helt utan att sätta sig in i verkligheten utan låter sig styras av fantasier och romantiserade drömmar som nästan aldrig stämmer överens med verkligheten.

T.ex skolresultaten anpassas nedåt hela tiden så de som struntar i sina utbildningar skall få bra betyg. Resten som också får medelmåttiga betyg för att läraren inte vill "kränka" de som varit borta hela terminen tycker ju att det känns hopplöst att försöka vara duktiga.

Då jag själv utbildade mig fungerade det på detta vis under de åren.
Läraren satte motsvarigheten till "godkänt" på alla för att slippa ta tag i problemen med främst disciplinen på eleverna under skolgången.
Jag vet att det är utspritt idag också då jag pratar med folk i alla åldrar som även de kan bekräfta att det är på detta vis idag med.

Idag med invandringspolitiken har politikerna målat in sig i ett hörn de inte kan komma ur utan att ta tag i problemet med att vi i Sverige inte har kapacitet att ta emot hundratusentals nya personer i landet från kulturer som skiljer sig som natt och dag mot vår egen och en språkmotsvarighet som är jättesvår att lära sig för vice versa.

När vi då också tar in så många att det blir i stort sett en enklare lösning för de som kommer att inte lära sig ett nytt språk då det finns så många här som ändå talar deras tidigare modersmål.

Även inom ekonomi är läget mycket osäkert. Skatterna på allt kommer höjas tids nog för oss som inte invandrat från ett annat land. Då det inte går att höja skatten längre och folket har flytt eller blivit bankrupta och Sverige går in i den djupaste recessionen vi haft i mannaminne utryter kaos. Det kommer inte att gå att driva någonting i Sverige. Varken statligt eller privat.

Då kommer politikerna skylla på de "egoistiska svenskarna" som inte kommer ha vatten och bröd för dagen. "Vi är så rikt land" säger en del. De flesta i Sverige är rika på skulder. Det tycker inte jag är en bra egenskap om man kan undvika det.
Enligt mig är det bättre att spara en liten mängd riktiga pengar än en enorm skuld och kalla det "rikedom".

Inom affärsvärlden finns en gammal gyllene regel som en del lever med än idag:
Har du 2 företag och ett går jättebra och är uppskattat och ett går jättedåligt och borde avslutas så är det en dålig affär att strö pengar från det bra företaget över det dåliga helt villkorslöst.

Det känns som att staten gör så med allt idag. Om något går dåligt så höjs skatten för det som går bra för att bekosta det som inte går bra och bara säga "vi har gjort allt vi kan". "Allt de kan" utom att försöka förstå vad det egentligen är de gör. De underminerar hela företagsklimatet i Sverige på detta vis. Det kommer nästan alltid ner till kunden som bestämmer vad denne vill köpa/hyra/anlita och därefter kommer vissa företag gå bra och vissa gå dåligt.

Med företaget jag vill starta är jag säker att jag kan tjäna mycket bra med pengar.
Det är inte det som det handlar om för mig dock. Jag vill ha trevliga dagar där jag inte behöver arbeta ihjäl mig och fortfarande kunna försörja mig själv och min familj.
Detta kan jag uppnå om jag startar ett eget företag och blir min egen chef.
Jag vill inte heller sitta ensam någonstans på dagarna utan vill anställa folk så jag har någon att umgås med och ha daglig kontakt med.
Jag trivs mer då och hoppas att andra skulle även trivas bland folk på detta sätt.
En avslappnad miljö som ändå gör det möjligt att försörja sig själv och må så bra som man kan.

Det speglar även av sig på konsumtionen. Att konsumera betyder att ge staten mer pengar till experiment via momser och andra avgifter. Jag håller inte alls med hur staten sköts idag och har helt tappat lusten i att stödja staten på något vis alls.

Jag vet att det är många idag som tänker på detta vis då jag pratar ofta med människor jag ser upp till som har lyckats med sina äventyr i livet.
De går ofta ner på minsta möjliga arbetstid för att inte gynna skatteintäkterna och "skatteplanerar" som det heter nu för tiden. T.ex att sätta sin egen lön under brytpunkter för chockhöjda skatter och avgifter som vi medborgare inte får redovisat oss vart de konfiskerade medlen ens tar vägen.

Det enda vi hör är någon stulit stora summor och ofta är det samma folk som pratar sig varma om denna "godhet" som jag tidigare varit inne på.

Vilket land vill jag åka till och starta upp mina idéer var det någon som frågade.
Det är något jag tittar på och tänker på nästan varje dag nu.
Jag kan helt enkelt inte svara på det nu vilket land jag helst vill till.
Det är mycket som jag vill skall fungera innan jag gör denna satsning och investering av tid och resurser.