Vill ni vara min familjerådgivare?

Mitt tips är att minimera arbetet hemma. Det framgår inte om ni har barn. Har ni inte det så måste ändå hemarbetet vara minimalt.

Har inte din sambo klart för sig att du arbetar 80% är för att du inte fixar att arbeta mer, inte för att du ska sköta hemmet den tiden,

Lägg dig på soffan själv förresten när du inte orkar.

Fungerar det inte så får du fundera på att bli särbo.

Hur mycket jobbar han själv då? O det här med att han inte vill fördela arbetet?

Skäms över mig själv, såg att du hade ett,barn också. Fokusera på dig och barnet. Låt dammråttorna växa mellan varven

Jag misstänker att han inte får sympatier om han beklagar sig

Du är vuxen och har ett ansvar för dig själv, ditt liv och din hälsa. Du vet att du är överbelastad. Alltså får du se till att minska på belastningen. Du har inte rätten att försöka minska på belastningen genom att kräva av andra att de ska göra saker åt dig. Du kan be men om det inte hjälper finns det inget du kan göra. Det enda du egentligen med säkerhet kan göra är att göra mindre saker själv. Sänka kraven på dig själv. Du behöver helt enkelt lära dig att leva på en en lägre nivå där kraven motsvaras av dina förmågor.

vaddå vill inte?? 

var lite barnslig tillbaka - skriv ner allt som ni gör hemma och skriv din sambos namn efter på alla uppgifter - om han inte ens kan sitta ner och fördela arbetsuppgifterna, då kan han väl lika bra göra allt......

Det funkar inte så. Ett förhållande och ett gemensamt hushåll är ett frivilligt åtagande. Man kan aldrig tvinga någon till något.

Man kan aldrig ändra på någon annan än sig själv är helt och hållet sant.

Jag tycker att ts bör fundera på är hur mycket hon orkar och hur hon vill fördela den orken.

Jag undrar varför inte du också la dig på soffan för att vila en stund för jag misstänker att du behöver det.

Din sambo är kanske inte utbränd för att han ser till att lata sig. Kanske borde du ta efter honom lite istället för att bli rabiat.

så tyckte jag också. Var inte rädd att vara lat

Jag jobbar också 80 % (slutar kl 15 alla dagar) och är föräldraledig 20 %. Den stund som jag och sonen är hemma själva innan sambon kommer hem från sitt jobb ca 16.30 ägnar jag mest åt sonen. Det är ju liksom det som är huvudsyftet med att vara föräldraledig.... Jag påbörjar ofta middagen, plockar ur diskmaskinen, sätter kanske på en tvätt och lite annat småpyssel (fast ibland inget alls av det där). Vi har aldrig någonsin diskuterat att jag borde göra mer hemma för att jag jobbar mindre. Det gör jag ju för sonens skull. Vi hjälps åt med allt. Och hade jag varit utbränd hade min sambo definitivt inte ställt några sådana krav, eller vice versa. Det verkar tyvärr som att din karl skiter i ditt mående, och kommer undan med det...

Nä, absolut ska man inte tvinga någon till att städa, laga mat, planera handling mm mm. När jag läser era inlägg så kan jag se att många av er har rätt. Jag borde sänka kraven på mig själv. "Lägga mig på soffan istället för att bli rabiat" Etc. Men jag tror nog, trots allt att det är svårt när man är så extremt olika. Jag trivs verkligen inte när det är rörigt och stökigt runtomkring mig. Min sambo är ju inte så. Däremot har jag inte energi till att hela tiden städa undan andras saker och skit.... 
Idag känner jag mig missmodig. Tror inte att det förhållandet kommer att lyckas. 
Tack ändå för era inlägg........

Ja, du måste nog lägga ribban på en annan nivå. Själv hade jag inte fungerat i ett förhållande där det inte får vara lite smårörigt kring en. Troligen hade jag blivit barnsligt trotsig om någon ville att jag skulle städa för att hålla en nivå som jag inte anser är nödvändig.
Jag har varit utbränd och det som hjälpte mig ur detta var bland annat att sänka kraven på mig själv (och omgivningen). 
Det är inte för ditt förhållande du måste sänka ribban, utan för din egen skull.

Jag tror dock att det faktum att hennes man inte stöttar och ställer upp bidrar till stressen. Hon jobbar 80 % men ska ändå göra allt hemma, det är helt ologiskt och fullkomligt orättvist. Då handlar det inte längre om att mannen är trotsig utan om att han är ett slappt ego, anser jag. Och då förstärker han hennes dåliga mående. Jag tror de flesta klarar av att ha ett stökigt hem under perioder om de bara har sin egen skit att städa upp, alt. bor ihop med någon som tar sin del av ansvaret.

fast om man bor ihop så hjälps man väl också åt - klart att man inte kan tvinga någon att göra något - men om min man hade uppfört sig så barnsligt som TS sambo hade jag börjat fundera på om han verkligen ville ha ett gemensamt hushåll med mig.... om ens sambo inte ens vill sätta sig ner och prata om vad som ska göras i ens gemensamma hem - ja, då hade jag övervägt att bo själv! 

Ja, det låter jävligt vettigt om ens partner inte brydde sig alls.

Absolut. Men det framgår ju även att ts är mer pedantisk än hennes sambo. Han störs inte av röran, hon gör det.
Men jag håller med om att han inte ska lägga sig på soffan. Men hon borde däremot lägga sig på soffan. Hon ska fokusera på sig själv och deras barn, bara göra det absolut nödvändiga.

Det håller jag med om! Tyvärr kvarstår ändå den mentala stressen av att bo med någon som inte vill dela på arbetsbördan...

Du kan ju minimera din stressnivå genom att göra minimalt av saker och ting som han är ansvarig för. 
Tvätta din och barnets tvätt, vill han ha rena kallingar så får han fixa det själv.
Diska din och barnets disk, han kan diska sin egen om han inte ens kan diska din efter att du lagat middag (om du nu gör det).
Har ni två badrum eller toaletter? En är hans och en är din, han kan städa sin egen. Har han använt ett glas? Lägg det i hans diskhög. 

Om han nu inte vill göra något åt det gemensamma hushållet så får han i alla fall börja ta ansvar för sin egen bit. Det är något du kan påverka. 

Det var vad jag gjorde med min ex-sambo, ville han ha bajsränder i sin toa så fick han ha det för jag var bara så trött på att städa efter honom överallt. Han fick helt enket börja ta ansvar för sina egna handlingar och sitt eget liv.