Är det jag som er fel?

Nobody?

Är mitt Svenska så dåligt?

Jag har lite svårt att hänga med i vem som egentligen äger/bor i vilket hus, men jag kan göra lite generell kommentar.

Det låter som att det fortfarande är en hel del sårade känslor med i situationen. Att ställa ultimatum och krav och referera till den andra som "ett svin" låter verkligen som någon som inte riktigt har smält vad som hänt och inte bearbetat sina egna känslor utan lever ut sin frustration. 

Jag vet ju inte riktigt vad som hänt och vad historien bakom allt är, men rent genrellt kan man väl säga att när man hamnar i sådana här diskussioner och den ena parten är lite mer stridslysten än den andra, så är det bara att fråga sig: "Är det värt det, vad är viktigast" ex. Är det viktigast att jag får behålla ett köksbord över jul, eller känns det viktigare att jag slipper stå på ett lån på ett hus jag inte bor i? Det hela blir ju som en utdragen kohandel med "du får detta om jag får"... men ibland är det den lugnaste, vettigaste vägen framåt. Särskilt om det är barn inblandade så tycker jag det är extra viktigt att försöka komma loss ifrån varandra istället för att skapa ställningskrig om vem som ska ha vilken möbel, vem som ska göra vad osv. 

En separation är sällan smärtfri, och den är sällan utan konflikter och den är definitivt aldrig rättvis. Men jag tror man har mycket att vinna på att bara försöka komma ur spearations-dela-upp-saker-fasen så snart som möjligt så man kan komma vidare med att bygga upp något positivt för sig själv. Helt enkelt vara "den större människan" i situationen och inte fastna i ett "den andra parten är ju också dum" tänk, för då kommer situationen bara att eskalera och det blir inte bra för någon..... 

Lycka till!!

Tack för svar.

Det er mitt ex som bor i huset som vi båda äger, och har lån på 600.000, och tycker att efter 5 månader då får hun jo tager över lånet (det er väl fair? ) 
Sen tycker jag att man inte bara kan tag ett köks bord 2 dagar för jul, det är väl inte fair att jag måste äta på golvet julafton?

Hon vart otrogen och lämnad mig i hyresbostaden vi tänkte att köpa.
Ingen prat om det, jag vart helt förstört, och vilje bara ha barnen varannan helg, men hon pallar inte med det, så jag fick gå med på V/V jag ställer upp när det går dåligt för henne, men när jag stillar liten krav, då er jag ett svin, och unfair, det er den bit jag inte fattar, att hon vill att barnen ha kvar deras pappa, men hon pusher mig längre bort och jag fundera på att lämna staden, då det inte er roligt mera att bliva pushat på hela tiden.