Dåligt samvete över att man är sjuk
Hej allihopa! Känner bara för att skriva av mig lite nu när jag ligger i sängen och inte har något bättre för mig.
Igår började jag känna mig krasslig/snuvig men hosta, ont i huvudet och flera liter snor, sen idag då jag vaknade kändes det mer eller mindre som att jag blivit överkörd av en ångvält, har feber (38,5, så inte värst ändå), ont i huvudet, låter som jag svalt en kråka, snorig, drabbas lite nu och då av hostattacker, och känner mig allmänt slutkörd i kroppen med muskelömhet m.m. Så därför bestämde jag mig ganska fort imorse att ringa och sjukanmäla mig på mitt jobb där jag går som tillfälligt extra och har gjort i 4mån nu. När jag pratade med chefen och sa att jag tyvärr inte kunde jobba då jag tyvärr blivit sjuk så tände han till direkt och fräste att "På det här jobbet har vi minsann inte tid med att någon är sjuk såhär kring jul!", muttrade att en annan tjej ringt just innan mig och sjukanmält sig också, sen frågade han 3-4ggr om jag absolut inte kunde tänka mig att komma in och jobba ändå, sen avslutade han med att det vore bäst om jag kunde vara frisk till på julafton, för annars blir det problem (ska jobba då också egentligen.)
Är det verkligen okej att chefen näst intill ger en dåligt samvete över att man är sjuk såhär!? Jag börjar genast tvivla på om jag verkligen är tillräckligt sjuk, särskilt då flera andra på jobbet varit förkylda de senaste veckorna men bitit ihop och jobbat ändå.. Men känner även att bara för att de tycker att det känns okej så måste det inte betyda att jag känner mig tillräckligt pigg. Sen så spenderar jag 75% av tiden jag jobbar i kassan (jobbar på en matvarubutik) , och då känner jag att hur fräsch skulle jag tycka att det var om hon i kassan satt och hostade/snorade över min mat!?
Blir rädd att han inte kommer att vilja ha kvar mig på jobbet om jag inte jobbar ändå...
Kan även tillägga att jag är snart i 6e månaden, så därför vill/kan jag inte heller trycka i mig en massa smärtstillande och ånga på ändå. Tar en alvedon eller två då febern känns som värst, så att jag orkar ta mig upp ur sängen iaf.
Chefen vet inte heller om att jag är garvid ännu (syns inget), då jag som sagt enbart är anställd som tillfälligt extra, och jag är rädd att han kommer be mig att gå hem då. Han är bra på alla andra sätt och vis,snäll och trevlig, men man förväntas kunna arbeta hela tiden, och kan man inte det blir han sur...
