• Anonym (TS)
    Äldre 23 Dec 00:58
    1211 visningar
    15 svar
    15
    1211

    Just nu: vill begå självmord

    Jag mår verkligen dåligt. Jag går till psykolog för närvarande, osv. Men detta halvår har varit så tufft för mig. Går på universitet (har ett år kvar) och samtidigt jobbar jag. Jag och min kille har det mycket tufft nu då vi varit ifrån varandra i ca ett halvår. Vet inte om vi har gjort slut direkt, men det har hänt en massa saker mellan oss.


    Just nu mår jag asdåligt. Jag kommer inte genomföra detta, men jag vill bara begå självmord. Nu säger jag ju så bara för att jag mår dåligt. Min psykolog säger att jag har alla förutsättningar för att jag ska bli bättre och jag måste självklart tro på henne! I nuläget känns inte de orden så trovärdiga, men jag tror det finns en chans...hoppas jag.

    Jag undrar om någon har erfarenheter att dela? Hur tar ni er ifrån djupaste sorg och smärta? När jag skriver "sorg och smärta" så syftar jag på när man mår så dåligt att man vill avsluta sitt liv.

    Tack på förhand.

  • Svar på tråden Just nu: vill begå självmord
  • Anonym (2 saker)
    Äldre 23 Dec 01:09
    #1

    Det finns egentligen bara två saker man kan göra när man mår så dåligt. Antingen ta steget och ta sitt eget liv. Eller försöka hitta något som man är tacksam för. Något som gör livet värt att fortsätta leva. Försök hitta det ts. Vet att det är svårt. För mig var det att jag skaffade en hund. Min hund fick mig att vilja fortsätta leva. Kan låta banalt så här i efterhand. Men det var faktiskt så.
    Nu har jag min son som gör att jag aldrig skulle ta mitt liv. Försök hitta små ljusglimtar.

  • Anonym (Lisa)
    Äldre 23 Dec 01:10
    #2

    Jag har också mått otroligt dåligt och att det är dags att avsluta livet. När jag mår som sämst, när botten är nådd så ligger jag gråter hela nätter, tröstäter, gråter lite till, och sedan ringer jag den människa jag älskar så obeskrivligt mycket. I nuläget är det pojkvännen som bor drygt 50 mil bort, och bara hans röst lugnar mig. Innan han kom in i bilden var det mamma jag vände mig till, bara grät ut hos. Att prata med någon, bara veta att den lyssnar är det som tar mig upp. Även att träna hjälper mig, det distraherar tankarna, men det ventilerar inte på det sätt som att få känna någons delaktighet.

  • radwan­ska
    Äldre 23 Dec 01:11
    #3

    Varför mår du så dåligt? Du skriver att du går på universitet, och att du jobbar, och att du har en kille som det går sisådär med... Men..? vad är det som är så illa med ditt liv att du inte känner att det är särskilt värt att leva?

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Äldre 23 Dec 01:18
    #4
    radwanska skrev 2014-12-23 01:11:11 följande:

    Varför mår du så dåligt? Du skriver att du går på universitet, och att du jobbar, och att du har en kille som det går sisådär med... Men..? vad är det som är så illa med ditt liv att du inte känner att det är särskilt värt att leva?


    Tack för era svar < 3


    Radwanska... det började med att han var otrogen mot mig. Sedan tog vi ett uppehåll. När jag märkte att det blev sämre och sämre mellan oss och när han gav indikationer på att han ville satsa på sina mål istället för att satsa på oss två så valde jag att träffa en annan. Jag är inte ihop med den nya, men vi dejtade lite. Sen mådde jag dåligt och kände att jag ville ha ett definitivt svar från min kille... och då blev han mycket ledsen att jag träffat en ny. Men vi kom överens om att försöka och hjälpa varandra att förlåta varandra. Nu när jag försöker så tycker han att allt går för fort fram. Vi har träffats några gånger, hittat på saker. Jag har kramat honom lite, osv. Men han är så kall mot mig. Han har svårt att smälta allt säger han.

    Vet inte hur det kommer att gå mellan oss. Men jag älskar honom mer än allt i världen. Men om han inte tänker visa inom snar framtid att han verkligen vill börja kämpa för oss så måste jag tyvärr avsluta allt mellan mig och honom. Det kan inte hålla på så i hur lång tid. Blir bara mer och mer nedbruten av detta.

  • Little­Sunshi­ne84
    Äldre 23 Dec 01:23
    #5

    Skickar en styrkekram!

  • Anonym (Sandr­a)
    Äldre 23 Dec 01:23
    #6

    Jag har en historia av depressioner sedan många, många år och i somras så eskalerade allt och jag skrev in mig då jag på allvar ville dö. Allt har dock vänt sedan dess i mitt mående och jag är så glad och tacksam att jag tog beslutet ayy leva vidare.. så visst vet jag känslan alltför väl.. 

    Får jag fråga hur gammal du är och hur din övriga familjesituation ser ut? 

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Äldre 23 Dec 01:25
    #7
    Anonym (Sandra) skrev 2014-12-23 01:23:53 följande:

    Jag har en historia av depressioner sedan många, många år och i somras så eskalerade allt och jag skrev in mig då jag på allvar ville dö. Allt har dock vänt sedan dess i mitt mående och jag är så glad och tacksam att jag tog beslutet ayy leva vidare.. så visst vet jag känslan alltför väl.. 

    Får jag fråga hur gammal du är och hur din övriga familjesituation ser ut? 


    Jag var också inskriven i somras, under några dagar, men jag höll på att gå in i väggen där.


    Jag är 21. Jag fyller 22 om några dagar. Min familj är jättefina allihopa, men jag orkar inte prata med dem om detta. De bryr sig för mycket och de skulle bara bli ledsna och oroliga. Det skulle ge mig mer ångest om jag pratade med dem.

  • Anonym (2 saker)
    Äldre 23 Dec 01:26
    #8

    Jag gjorde ett flertal allvarliga försök då jag blev hittad i sista stund. Samt har varit inlagd ett par gånger pga det. Så jag har en hel del erfarenhet..

  • Anonym (2 saker)
    Äldre 23 Dec 01:28
    #9

    Därför jag kan säga att det egentligen bara finns två saker du kan göra ts.
    Förhoppningsvis gör du inte som jag gjorde.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Äldre 23 Dec 01:31
    #10
    Anonym (2 saker) skrev 2014-12-23 01:28:49 följande:

    Därför jag kan säga att det egentligen bara finns två saker du kan göra ts.
    Förhoppningsvis gör du inte som jag gjorde.


    Jag har inte försökt begå självmord, men jag har varit likgiltig till vissa saker. När jag kör bil så kan jag gasa på jättesnabbt och tänka "det kvittar om jag krockar", eller när jag tar mina ångestpiller (Bezo) så tar jag ibland överdos för "kvittar om jag dör". Men jag försöker nu skärpa mig. Är ärlig mot min psykolog och hon hjälper mig med KBT. Har inte hjälp så mycket nu, men det kanske hjälper i längden?
  • Anonym (2 saker)
    Äldre 23 Dec 01:40
    #11
    Anonym (TS) skrev 2014-12-23 01:31:52 följande:
    Jag har inte försökt begå självmord, men jag har varit likgiltig till vissa saker. När jag kör bil så kan jag gasa på jättesnabbt och tänka "det kvittar om jag krockar", eller när jag tar mina ångestpiller (Bezo) så tar jag ibland överdos för "kvittar om jag dör". Men jag försöker nu skärpa mig. Är ärlig mot min psykolog och hon hjälper mig med KBT. Har inte hjälp så mycket nu, men det kanske hjälper i längden?
    Jag gick i terapi en gång i veckan i många år. Ibland flera gånger i veckan. Det kan ta lång tid. Så ha tålamod. Att prata med någon professionell är livsviktigt. Ibland kanske du inte pratar om något speciellt där, men bara att komma dit gör dig gott.
    Men det är också viktigt att du inte har för mycket annat runt omkring dig som tar en massa energi. Utan du måste prioritera för att bli frisk. Måste du jobba nu?
    Måste du gå i skolan? Kan du ta en paus ifrån något? Din pojkvän. Kanske är det bästa nu att ni bryter helt? Det viktigaste är att du tänker på dig själv.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Äldre 23 Dec 01:42
    #12
    Anonym (2 saker) skrev 2014-12-23 01:40:30 följande:
    Jag gick i terapi en gång i veckan i många år. Ibland flera gånger i veckan. Det kan ta lång tid. Så ha tålamod. Att prata med någon professionell är livsviktigt. Ibland kanske du inte pratar om något speciellt där, men bara att komma dit gör dig gott.
    Men det är också viktigt att du inte har för mycket annat runt omkring dig som tar en massa energi. Utan du måste prioritera för att bli frisk. Måste du jobba nu?
    Måste du gå i skolan? Kan du ta en paus ifrån något? Din pojkvän. Kanske är det bästa nu att ni bryter helt? Det viktigaste är att du tänker på dig själv.
    Jag har funderat på att ta uppehåll från skolan, och jobb. Men jag inser att både jobbet och skolan är viktiga för mig så jag har en viss rutin på dagen. Att ta uppehåll från skolan skrämmer mig. Och mitt jobb är jätteviktigt för min framtid. Det är så klart jobbigt att jobba och ha skolan, men jag tror att dessa är viktiga i nuläget.
  • Anonym (Sandr­a)
    Äldre 23 Dec 01:45
    #13
    Anonym (TS) skrev 2014-12-23 01:25:49 följande:

    Jag var också inskriven i somras, under några dagar, men jag höll på att gå in i väggen där.


    Jag är 21. Jag fyller 22 om några dagar. Min familj är jättefina allihopa, men jag orkar inte prata med dem om detta. De bryr sig för mycket och de skulle bara bli ledsna och oroliga. Det skulle ge mig mer ångest om jag pratade med dem.


    Nej, att vara inskriven en längre tid bryter ju ner en mer än det hjälper, så kände jag i alla fall.. låg inne ca en vecka sedan stod jag inte ut längre och fick skrivas ut. 

    Det låter ändå på det lilla du skrivit hittills att du har förutsättningarna (med familj vilket jag saknar) för att komma på fötter och vända tankarna och reaktionerna till något bättre och positivt men får intrycket av att du går för mycket upp i din kille. Du lägger kanske för mycket fokus på honom, kan det vara så? Vilket leder till en negativ spiral då du kanske har eget bagage att jobba bort innan du är mogen för en djupare relation? 

    Det här är bara vilda gissningar så du får gärna rätta mig om jag har fel. 
  • Anonym (Sandr­a)
    Äldre 23 Dec 01:47
    #14
    Anonym (2 saker) skrev 2014-12-23 01:40:30 följande:
    Jag gick i terapi en gång i veckan i många år. Ibland flera gånger i veckan. Det kan ta lång tid. Så ha tålamod. Att prata med någon professionell är livsviktigt. Ibland kanske du inte pratar om något speciellt där, men bara att komma dit gör dig gott.
    Men det är också viktigt att du inte har för mycket annat runt omkring dig som tar en massa energi. Utan du måste prioritera för att bli frisk. Måste du jobba nu?
    Måste du gå i skolan? Kan du ta en paus ifrån något? Din pojkvän. Kanske är det bästa nu att ni bryter helt? Det viktigaste är att du tänker på dig själv.
    Du har så rätt, det var lite det jag försökte få fram i mitt inlägg strax efter ditt. Att ts ska fokusera mer på sig själv och skala av allt oviktigt som stör och distraherar. 
  • Anonym (2 saker)
    Äldre 23 Dec 01:49
    #15
    Anonym (TS) skrev 2014-12-23 01:42:49 följande:
    Jag har funderat på att ta uppehåll från skolan, och jobb. Men jag inser att både jobbet och skolan är viktiga för mig så jag har en viss rutin på dagen. Att ta uppehåll från skolan skrämmer mig. Och mitt jobb är jätteviktigt för min framtid. Det är så klart jobbigt att jobba och ha skolan, men jag tror att dessa är viktiga i nuläget.
    Ok. Bara du känner om du orkar. Men jag tror ju att du har för mycket runtomkring dig. Och behöver vila för att kunna må bättre. Har inte din psykolog pratat med dig om det? Du kanske kan bli sjukskriven ett tag. Om du inte tar tag i din depression så kan du tyvärr krascha helt till slut.
    Och din rubrik till den här tråden är inte så bra om man säger så. Utan som jag ser det ett rop på hjälp.
Svar på tråden Just nu: vill begå självmord