• Anonym (Mår jätte dåligt­)
    Äldre 26 Dec 05:00
    956 visningar
    5 svar
    5
    956

    Jag känner mig fast! Ser varken lycka eller helvete :(

    Vissa känner säkert igen mig från tidigare trådar

    www.familjeliv.se/forum/thread/74277169-jag-har-aldrig-nansin-matt-sa-har-daligt/8

    www.familjeliv.se/forum/thread/74395977-min-pojkvan-kontrollerar-mig/5

    www.familjeliv.se/forum/thread/74354388-min-pojkvan-tror-att-jag-ar-otrogen-nar-jag-egentligen-ar-sjuk

    Jag vet inte ens vart jag ska börja..Jag är 17 år & homosexuell. Jag blev misshandlad av både pappa och morbror när jag var liten och sedan dess har jag alla dessa år letat efter en pojkvän. Jag har alltid haft en sådan otur...Bara stött på hetero killar och blivit hotad osv...Gråter

    Den känslan att bli omhändertagen av en man har jag alltid haft. Har alltid velat bli omhändertagen och vet inte varför. Kanske för att jag inte hade någon pappa? Vem vet? Jag har alltid känt mig sååå ensam. Gråter

    Den första september detta året så kom det äntligen. Jag träffade en kille genom en gay sida och jag visste aldrig att jag skulle bli så här tokkär Gråter

    Vi fortsatte träffas och jag blev bara ännu mer kär. Han var verkligen mitt allt! Varje gång jag lämnade honom så kände jag mig tom på nåt sätt och senare när vi träffades igen så blev mitt hjärta helt igen  Gråter

    Senare då efter kanske någon månad så började jag verkligen inse att det var något som verkligen inte stämde med denna killen. Jag fick veta av mamma att han inte är bra eftersom har tar droger. Jag vägrade att lyssna på henne eftersom jag var så kär. Jag brydde mig helt enkelt inte vad hon sa.

    Dagarna gick, och när dem väl gick förbi så började jag bara se ännu mer konstigt beteende från hans sida. Tex när vi då var i Stockholm så lämnade han mig flera gånger ensam på mcdonalds, jag följde efter honom en gång och såg hur han gick med en kille bakom en byggnad. Och när vi då var i Köpenhamn så lämnade han mig återigen, och denna gången i 2 timmar !! Jag blev så arg och ledsen. Han lämnade en 17 åring i Köpenhamn, i en sån stor stad!! Den natten blev jag så arg på honom och han blev besviken på sig själv så han tog och skar sig med en kniv...Gråter

    Men det skulle inte sluta där heller. Jag blev inlagd på psykavdelning en natt och han fick då ett återfall eftersom jag inte kunde svara i telefon. Och vet ni vad han gjorde? Han skyllde allt på mig " det var ditt fel, du var kall i telefonen, du svarade inte och jag fick återfall pga av dig " Han är såå jäkla duktig på att få mig att jag ska känna mig skyldig, och han lyckas verkligen...Trots att jag vet att det inte var mitt fel

    Han var även i Norge och man kunde inte nå honom på 3 dagar. Han kom tillbaka helt plötsligt med en sönderriven jacka, enligt honom var han i arresten eftersom han hade snott en iPhone. Och nu dessa senaste dagarna så har han ljugit för mig rakt upp i ansiktet. Sagt att han har varit hemma och sovit, och när jag då åkt till hans adress så har han inte varit hemma. Och när jag då ringer upp och säger att han ska gå ut på balkongen så säger han " jag har ett privatliv "

    Listan bara fortsätter. Det är så mycket som har hänt. Och ändå frågar jag mig själv " hur kan du leva så här " hur kan du låta någon behandla dig som en dörrmatta " 

    Varje gång alla dessa saker har hänt så har jag alltid förlåtit honom, alltid! Jag har gett honom chans efter chans men han har alltid gjort bort sig. Han har lovat mig och sagt att jag har och alltid kommer komma i första hand. Jag har svarat då honom " nej, för en knarkare så kommer alltid knarket i första hand " Då har han alltid blivit arg och sagt " nej, så är det inte för mig "

    Han har sagt att när jag lämnar honom så kommer han ta sitt liv. Jag har försökt lämna honom många gånger, men han gör det såå svårt för mig !! Han ringer mig konstant. Han skickar sms konstant !! Han står utanför mitt fönster osv osv. Och alla gångerna han har stått utanför mitt fönster så börjar jag känna sån sympati. Jag är en sådan människa, jag tycker synd om precis allihopa och allting. När han då står där ute så börjar jag ju tycka synd, jag börjar gråta och jag känner mig så kall ! Hur kan jag låta honom stå ensam där ute och frysa? Så jag går ner och öppnar... Det är detta jag vill sluta med !! Kolla hur han behandlar mig, han håller på och förstör mig psykiskt och han lyckas faktiskt. Och så går jag ner och öppnar dörren för honom.

    Jag tycker extra synd om honom eftersom hans mamma kallar honom narkoman hela tiden, hans pappa har cancer, hans syster har psykos, han har förlorat sin bror som tog droger, och hans andra bröder vill inte ha nåt med honom o göra. Hela hans barndom har handlat om droger har han sagt.

    Han har själv sagt till mig " Jag har letat efter dig i hela mitt liv " Du är den enda jag har " Snälla, lämna mig inte " Så länge jag har dig så behöver jag inte drogerna osv osv " Det är just detta varför allt är så extra jobbigt för mig.

    Men när jag tänker efter och frågar mig själv " kan jag leva så här ?? " Svaret är nej men ändå så har jag tagit honom tillbaka gång på gång.

    Inte bara han har letat efter någon i hela sitt liv, det har jag också! Jag har inga vänner, inga vänner alls! Innan jag träffade denna killen så var det bara skola, hem, skola hem, osv osv. Denna killen blev inte bara min pojkvän utan min vän också, min bästa vän! Gråter

    Jag älskar honom så jag vill ju såklart hjälpa honom. Men jag kan inte tvinga honom att ta emot hjälpen om han inte vill det. 

    Detta förhållande har verkligen påverkat mig psykiskt. Jag har blivit kär i denna killen som jag har letat jätte länge och jag kan inte släppa honom även fast jag borde. Det är ju inte ett sunt förhållande om han håller på som han gör..

    Jag ringde honom idag och sa att jag ALDRIG mera ville se honom. Han sa då att han aldrig mera kommer störa mig. Men efter 1 minut så började samtalen och sms:en komma. Jag svarade självklart inte. Men så fort han kommer och står utanför mitt fönster så kommer jag börja känna sympati med en gång, och det är det jag vill få bort !!!

    Extra svårt är att han själv har sagt att han bara har mig, och när han har mig så behöver han inte knarket. Så hur gör jag slut med honom utan att han senare går och knarkar? Det känns som om jag ger honom till knarket och låter knarket vinna Jag vet att han knarkar även fast när han är med mig, men han har sagt att när jag gör slut så kommer han åka till grand canaria och röka på där och senare ta sitt liv.

    Många kommer säkert tro att han inte älskar mig. Men jag vet att han gör det !! Jag känner det på mig. Han har sprungit, gråtit efter mig jätte många gånger. Har har varit här för mig och tagit hand om mig när jag var i en depression. Han har fällt så många tårar för mig och vi har upplevt så mycket tillsammans, både hot från min mamma och hans mamma p.g.a läggningen då. Trots allt det så har vi tagit oss igenom det, tillsammans!

    Men nu vet jag inte längre hur jag ska göra! Gråter Jag känner mig fast. Ser varken lycka eller helvete. Jag är såå rädd för att inte hitta någon. Det är inte så lätt att vara gay. Jag önskar att jag kunde vara hetero, men jag är inte lagd åt det hållet  

    Och hur gör jag slut med honom och inte går ut till honom när han står utanför mitt fönster? Hur gör jag slut utan att få veta vad som händer med honom? Ovissheten! Hur gör jag slut utan att han ska gå knarka ihjäl och sen ta sitt liv som han säger? Jag kan helt enkelt inte leva med honom, inte när det är knark i bilden. Hur tvingar jag honom till hjälp när han inte vill? Jag vill få honom att inse att han VERKLIGEN håller på att förlora mig. En dag kommer han nog inse det, men då är det nog försent...

    Hur gör jag? Snälla, hjälp mig !! :'( Gråter

  • Svar på tråden Jag känner mig fast! Ser varken lycka eller helvete :(
  • Anonym (ojoj)
    Äldre 26 Dec 10:05
    #1

    Om detta är sant så behöver du hjälp av psykiatrin. 

    Prata med din skolkurator eller skolsköterska på skolan när terminen börjar igen.

  • Anonym (Mår jätte dåligt­) Trådstartaren
    Äldre 26 Dec 13:34
    #2
    Anonym (ojoj) skrev 2014-12-26 10:05:35 följande:

    Om detta är sant så behöver du hjälp av psykiatrin. 

    Prata med din skolkurator eller skolsköterska på skolan när terminen börjar igen.


    Jag tänker bara på honom. Jag har letat efter kärleken i flera år. Har alltid sån otur! Gråter

    Jag är ensam hemma ikväll och han kommer garanterat stå utanför mitt fönster. Han har aldrig slagit mig fysiskt, det är psyket som tär på mig.

    Kommer han så kommer jag känna sympati och gå ner till honom, men det är det jag måste sluta med! Jag måste gå vidare! Gråter

    Alla har vänt mig ryggen p.g.a läggningen. Har ingen att prata med. Känner mig tom och ensam..Gråter
  • Anonym (L)
    Äldre 26 Dec 13:46
    #3

    Ts. Din pojkvän missbrukar. Så länge han gör det så kommer ert liv tillsammans se ut så här tyvärr.  
    Förstår att det är svårt. Du mår tillräckligt dåligt med dig själv. Men din pojkvän måste sluta med drogerna. Så länge han håller på med det så kommer du bli behandlad på det här sättet.
    För din egen skull träffa honom inte mer. 
    Säg till honom att det inte går så länge han missbrukar. Och bryt. Bryt helt.
    Rädda dig själv och låt din pojkvän rädda sig själv.
    Du kan säga till honom att du finns där om han blir drogfri.
    Och sök hjälp själv. Du ska inte behöva må så här dåligt.

  • Anonym (L)
    Äldre 26 Dec 13:48
    #4

    Det finns ungdomsföreningar för homosexuella. Sök upp en sådan och få stöd där.

  • Äldre 26 Dec 15:39
    #5

    Du har ju rfsl som du kan kontakta plus en massa annat, det är bara att googla. Det bästa hade nog varit om du kunde sova borta och ringa till din kille då och göra slut. Så att även om han kommer förbi ditt hem så är du inte där.

    Jag vet at det där är svårt men du måste vara stark. Du förstår med tiden.

    Du har många du kan prata med på internet och telefon.

    Var stark för både din och hans skull.

Svar på tråden Jag känner mig fast! Ser varken lycka eller helvete :(