Ni som blivit bedragna förut...

Jag blev mer eller mindre konstant bedragen av en fd till mig. Ung och dum som man var stannade jag kvar hos honom i 3.5 år innan jag fick styrkan att ta mig därifrån. Varje ggn jag var på väg att gå lovade han guld och gröna skogar.

I mitt nästa förhållande hade jag inga hjärnspöken alls (kan berott på att det var nog mest ett förhållande för att jag skulle slippa vara ensam).

Några år senare träffade jag min nuvarande. Vi hade det lite tufft i början iom min hjärnspöken. Jag förklarade för honom vad jag hade varit med om och hur jag kände det (utan att anklaga honom). Det värsta var när han fortsatte att ha kontakt med sitt ex trots att jag hade sagt att jag hade svårt för det (speciellt när han ljög för mig om det). Men till slut kom vi över det och är idag gifta och har tre barn.

Det var jobbigt ett tag när känslan kom och det var många ggr ham blev arg på mig, (och jag blev arg på honom pga hans lögner. Sa att det är bara så onödigt att ljuga om småsaker plus att jag såg på honom direkt när han ljög) men vi red ut det.

Jag tror att det är viktigt att du ärlig mot honom och säger vad du känner, samtidigt som du säger att du inte anklaga honom för något utan att det dina hjärnspöken. Kanske kan han hjälpa dig att bli av med dem.

Jag blev mer eller mindre konstant bedragen av en fd till mig. Ung och dum som man var stannade jag kvar hos honom i 3.5 år innan jag fick styrkan att ta mig därifrån. Varje ggn jag var på väg att gå lovade han guld och gröna skogar.

I mitt nästa förhållande hade jag inga hjärnspöken alls (kan berott på att det var nog mest ett förhållande för att jag skulle slippa vara ensam).

Några år senare träffade jag min nuvarande. Vi hade det lite tufft i början iom min hjärnspöken. Jag förklarade för honom vad jag hade varit med om och hur jag kände det (utan att anklaga honom). Det värsta var när han fortsatte att ha kontakt med sitt ex trots att jag hade sagt att jag hade svårt för det (speciellt när han ljög för mig om det). Men till slut kom vi över det och är idag gifta och har tre barn.

Det var jobbigt ett tag när känslan kom och det var många ggr ham blev arg på mig, (och jag blev arg på honom pga hans lögner. Sa att det är bara så onödigt att ljuga om småsaker plus att jag såg på honom direkt när han ljög) men vi red ut det.

Jag tror att det är viktigt att du ärlig mot honom och säger vad du känner, samtidigt som du säger att du inte anklaga honom för något utan att det dina hjärnspöken. Kanske kan han hjälpa dig att bli av med dem.

Det är svårt att komma över känslan och för min egen del så kommer misstankarna att alltid finnas där. Jag är lyckligt gift sedan många år tillbaka med den mest fantastiska kvinnan på hela jordklotet. Vi har 3 barn där äldsta är 14. Hon har aldrig tittat åt något annat håll och vi har det jätte bra på alla sätt och vis. Men faktum kvarstår att jag har ett behov av att ha koll men gör det mycket diskret utan att hon märker av eller vet om det. Jag vet att det är fel och det är snart 20 år sedan mitt ex bedrog mig. Jag har dessvärre inga goda råd mer än att förstår hur du känner.

Det känns skönt att höra att man inte är ensam..

Du säger att du har ett behov av att ha koll. Hur då?

av tidigare partners, har ni svårt med tillit/hjärnspöken även med er nya, trogna partner?

Jag lever med en underbar kille som jag älskar mer än något annat, vilket dessutom är besvarat. Men jag har tyvärr blivit bedragen tidigare av flera av mina ex och är sen dess väldigt trasig och skör när det gäller självkänslan. Så denns rädsla om att bli sårad igen vill inte försvinna... Jag litar på min pojkvän, men ändå finns tankarna där och gnager.

Är det någon som känner igen sig? Jag känner mig otroligt ensam i det här då jag inte vill prata med honom om detta, med risk för att det ska låta som att jag anklagar honom för att ha varit otrogen. Han vet dock om min rädsla och mina tankar.

Så, är det någon som krigar med sina hjärnspöken också? Hur gör ni? Så tacksam för svar.. Kram

Jag vet alltid var hon är och gör samt läser av mobilen emellanåt. Ingenting jag rekommenderar eller känner mig särskilt stolt över men nödvändigt för mitt vidkommande.