Forum Psykisk ohälsa - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som har erfarenhet av hjärntumörer

    Sön 19 feb 2006 15:59 Läst 13174 gånger Totalt 14 svar
    Anonym (Oroli­g)
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 15:59

    Hej

    Undrar om någon har erfarenhet av hjärntumorer och vill dela med sig lite av sina erfarenheter. Min mamma har precis opererats och tagit bort en tumör som var elakartat och än sä länge vet dom inte om de fick bort hela. Hon ligger fortfarandu pa sjukhuset för att återhämta sig. Gick in och läste på internet iger, och det verkar ju som att jättefå överlever elakartade hjärntumörer. Jag blir sa himla orolig!!! Kan man klara av en sån sak? Jag vet att det är lite tidigt och att informationen är knapp, men det känns som att jag är vilsen i all information. Läkarna säger inte mycket heller, så det är svårt att veta.

    Snälla, ni som har erfarenhet och vet lite mer om det här, kan ni inte skriva och berätta. Jag klarar inte av att förlora min mamma!!!

    Hos Prisjakt jämför du pris på barnprodukter!
  • Trosse­ns mamma
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 16:03 #1

    Jag vet inte mkt om just hjärntumörer min mamma är cancer sjuk å jag vet hur jobbigt det är att leva som anhörig till cancersjuka.

    däremot vet jag att en pappa som kallar sej Grenje här inne har sin dotter sjuk i just hjärntumör kanske du får kontakt med honom via hans inbox.

    Många kramar

  • Anonym (Lucy)
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 16:06 #2

    Jag kan inte så mycket om sjukdomen men jag vill tala om att jag känner en som överlevt hjärntumör. Sen är ju Marie Fredriksson ett bra exempel på fler som klarat sig

    Skickar kramar och hoppas på att din mamma tillfrisknar!!

Annat innehåll

  • Anonym (svårt­)
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 17:26 #3

    (Orolig): det finns flera olika sorters elakartade hjärntumörer, beroende av vilken sort och var de är lokaliserade så blir prognosen olika. Läkare säger inte så mycket om man inte bokar en tid just för samtal. De säger heller inget utan din mammas medgivande. Så mitt råd är att med din mammas godkännande boka in ett samtal med ansvarig läkare för mer information.

  • Sön 19 feb 2006 17:33 #4

    som tidigare nämnts så finns det så många olika former av tumörer i hjärnan, så svårt att säga.
    men jag hoppas verkligen allt går bra för din mamma!
    det finns stödföreningar för anhöriga åt cancersjuka.

  • Toadst­ool
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 17:42 #5

    Att de har kunnat operera bort en stor del av den, förhoppningsvis hela tycker jag är ett väldigt gott tecken ändå. De flesta hjärntumörer sitter såpass illa till att de inte går att operera alls, inte minst de som är elakartade.

    Mitt tips är att du kontaktar läkaren och ber om mer information om hur din mammas diagnos ser ut. Kanske kan de inte säga så mycket mer just nu men då ska de också säga det klart och tydligt till dig. Tills dess önskar jag dig allt tålamod och hopp i världen. Har varit i en liknande situation själv och du får gärna kontakta mig om du vill prata mer.

    Kram!

  • Anonym (ledse­n)
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 21:10 #6

    Min mormor dog för en vecka sedan i en hjärntumör.
    Henne opererade dom också, och fick bort bara en del..
    Det är så orättvist

    Hon levde ungefär exakt ett år efter de att vi fick reda på det.

    Åk till sjukhuset och prata med doktorn. Det beror helt på vart tumören sitter!!

    KRAM KRAM KRAM!!

  • Sön 19 feb 2006 21:47 #7

    Försök få ett samtal med din mammas läkare (kanske ihop med andra ur din familj) för att få veta vilken typ av tumör hon har och vad prognosen för den är så att du/ni blir förberedd/a på hur din mamma kan komma att må den närmsta tiden och längre fram. Efter det blir det också lättare att söka mer information själv. Kanske finns det också möjlighet att få träffa en kurator som är knuten till avdelningen där din mamma vårdas? Våga fråga och var inte rädda för att stå på er för att få svar på det ni undrar. I sjukvården idag är det tyvärr ofta så att både patienter och anhöriga inte får tillräckligt med tid till information mm.

  • Sön 19 feb 2006 22:12 #8

    hej det är nog ett gott tecken att de har op din mamma. min pappa dog av hjärntumör för ett år sen och de opererade inte ens. han dog två mån efter beskedet...styrkekramar!

  • mommi7­5
    Visa endast
    Sön 19 feb 2006 23:29 #9

    uhh! Fy bubblan va jobbigt, förlorade min farfar med sama som din mamma hade.vet ej om jag ska berätta för dig.

    kram Åsa

  • Mån 20 feb 2006 01:00 #10

    Jag har inga bra svar att ge dig men jag skulle ändå rek. att du beställer tid för ett samtal med din mammas patientansvarige läkare. Det är ju jätteviktigt att du som anhörig får svar på dessa frågor. Vill samtidigt skicka tusen styrkekramar till dig från mig.
    Förstår din förtvivlan.

  • Mån 20 feb 2006 10:42 #11

    Min pappa gick bort i hjärntumör för drygt ett år sedan. Han opererades två gånger, men tumören växte för fort för att den skulle hinna behandlas helt. Han hade tyvärr en ovanligt aggresiv form av cancer som heter Glioblastom. Med det sagt så betyder det inte att din mamma inte kommer att bli helt frisk. Men jag vet hur det är att leva med en förälder med sjukdomen.

    Jag tycker dock att du/ni ska vara försiktiga med att fråga för mycket om prognos. Självklart är det bra att kunna förbereda sig på vad som kan hända. (Till oss nämnde läkaren tex aldrig att pappa med största sannorlikhet skulle kunna få krampanfall, vilket han oxå fick och som kom som en chock för min styvmamma som var ensam med honom när han en dag helt plötsligt föll i hop på golvet och krampade.)
    Men vi frågade oxå hur långt pappa skulle kunna ha kvar att leva, och efter att fått höra att han antagligen inte skulle överleva 5 år (han dog efter 8mån) så gav han lixom upp och såg inget ljus i tunneln alls, och det var jättetungt för oss alla. Min Pappa som alltid var så glad och pigg och full av energi försvann långt innan han dog.

    Så tänk på att alla människor är unika. Din mamma kan bli helt frisk även om det skulle kunna vara så att "prognosen" är dålig. Häng inte upp er på statistik.
    Ta en dag i taget, och ta hand om varandra. Om du tycker att du behöver någon att prata med så har du rätt att få tala med kuratorn på sjukhuset där din mamma är. Jag gick hos en kurator i ett år och det har verkligen varit skönt att få prata med någon utomstående.

    Med mitt inlägg hoppas jag verkligen inte att jag har gjort dig mer ledsen, i så fall ber jag om ursäkt.
    Styrkekramar till er båda.

  • Anonym (svårt­)
    Visa endast
    Mån 20 feb 2006 10:53 #12

    MrsB: du tar upp flera viktiga aspekter på problemet, tryggheten i att få veta om komplikationer som t.ex. kramper och uppgivenheten hos individen om man tar reda på prognosen. Ibland finns det ett större informationsbehov hos de anhöriga än hos patienten, och om man har patientens medgivande så går det bra att bara de anhöriga träffar läkaren för att samtala. Har själv erfarenhet av en nära anhörig som inte var intresserad av att fokusera på det sjuka och prata prognos, utan han levde och njöt av varje dag så gott det gick. Vi anhöriga var däremot informerade om att det var kort tid kvar, vilket var viktigt för oss att veta, då man vill ta vara på tiden. Vi fick också reda på hur förloppet de sista månaderna troligtvis skulle se ut. Men vi pratade inte med honom om det, det var hans sak att inbjuda till sådana diskussioner, och han ville inte prata om det.

  • Moster­Maggi
    Visa endast
    Mån 20 feb 2006 11:13 #13

    Via Cancerfondens stöd till anhöriga kan du få mer information:
    www.cancerfonden.org/templates/Relative____582.aspx

  • Mån 20 feb 2006 12:20 #14

    Hej!

    Min svärfar opererades för hjärntumör 2000. Idag behöver han dygnetrunt hjälp eftersom han har svårt att röra sig. Men han lever!

    Stor styrke kram till dig