Ni som har erfarenhet av hjärntumörer

Min pappa gick bort i hjärntumör för drygt ett år sedan. Han opererades två gånger, men tumören växte för fort för att den skulle hinna behandlas helt. Han hade tyvärr en ovanligt aggresiv form av cancer som heter Glioblastom. Med det sagt så betyder det inte att din mamma inte kommer att bli helt frisk. Men jag vet hur det är att leva med en förälder med sjukdomen.

Jag tycker dock att du/ni ska vara försiktiga med att fråga för mycket om prognos. Självklart är det bra att kunna förbereda sig på vad som kan hända. (Till oss nämnde läkaren tex aldrig att pappa med största sannorlikhet skulle kunna få krampanfall, vilket han oxå fick och som kom som en chock för min styvmamma som var ensam med honom när han en dag helt plötsligt föll i hop på golvet och krampade.)
Men vi frågade oxå hur långt pappa skulle kunna ha kvar att leva, och efter att fått höra att han antagligen inte skulle överleva 5 år (han dog efter 8mån) så gav han lixom upp och såg inget ljus i tunneln alls, och det var jättetungt för oss alla. Min Pappa som alltid var så glad och pigg och full av energi försvann långt innan han dog.

Så tänk på att alla människor är unika. Din mamma kan bli helt frisk även om det skulle kunna vara så att "prognosen" är dålig. Häng inte upp er på statistik.
Ta en dag i taget, och ta hand om varandra. Om du tycker att du behöver någon att prata med så har du rätt att få tala med kuratorn på sjukhuset där din mamma är. Jag gick hos en kurator i ett år och det har verkligen varit skönt att få prata med någon utomstående.

Med mitt inlägg hoppas jag verkligen inte att jag har gjort dig mer ledsen, i så fall ber jag om ursäkt.
Styrkekramar till er båda.