Forum Avbruten graviditet - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Abort - Vill inte glömma

    Mån 12 jan 2015 01:56 Läst 3731 gånger Totalt 6 svar
    Mån 12 jan 2015 01:56

    Hejsan alla!
    Jag gjorde abort då jag var i v.8, för inte så länge sedan, det var egentligen nyligen, så jag är fortfarande i det fasen då allt känns konstigt och håller på att vänja mig vid allt detta.
    När jag gjorde abort var jag hundra procent säker på att det var det jag ville göra, ingen tvingade mig till något, men pga några anledningar behövde jag ta just det beslutet. Jag kände inte något speciellt i början, jag kanske var i chock. Dagen innan jag skulle göra abort i sjukhuset började jag få lite stress, jag blev lite rädd och nervös men det är nog vanligt då jag var helt ensam, och inte hade någon med mig (bor helt själv i staden), och ingen vet om min graviditet förutom få vänner och min pojkvän. Dagen då aborten skulle utföras var jag i sjukhuset, och helt ärligt så hade jag fått morfin och mådde illa så jag tänkte mer på illamåendet. När fostret väl var ute var det ett "aha, nu e det över" stund. Sedan fick jag gå tillbaka och vila i några timmar och sedan fick jag gå hem. När jag väl var hemma kunde jag berätta om detta för min kompis och var verkligen helt normal utan att jag kände någonting psykiskt. Efter någon dag började jag känna mig taskig och det var lite blandade känslor. Jag ångrar inte att jag gjorde abort, för att jag vet det var det bästa för alla, men samtidigt känner jag mig så himla taskig mot barnet. Jag vet det var bara 8 veckor osv, men det är bara svårt och förklara hur jag känner. Jag ör inte i nån depression att jag inte kan äta dricka osv, men jag tänker jämt på aborten och känner mig jätte taskig, och känner mig självisk. Jag vet det låter lite konstigt när jag säger att jag inte vill glömma barnet, jag vet 8 veckor är inget osv, och jag känner mig så himla konstig som vill ha nån slags minne av barnet, vill inte glömma den. Jag vet inte om jag bara känner så för tillfället, men jag känner mig extremt konstig då jag vill ha nånslags "minne", när jag själv bestämde för att göra abort. Jag känner två olika saker på samma gång och det börjar bli jobbigt. Mina frågot är; känns det så hela livet eller kan man komma över "känna sig taskig och självisk? Är det konstigt att jag vill ha någon slags minne av barnet?
    Var helt ärliga, söker efter ärliga svar, för att jag måste få en "reality check".
    Förlåt för det långa och förmodligen slarviga texten.

  • Mån 12 jan 2015 06:15 #1 +1

    Kan börja med att jag aldrig har gjort någon abort, men i alla fall.

    1, skönt att det va ditt eget beslut, klart att det är jobbigt ändå. Finns ju alltid en tanke som gnager "tänk om jag inte gjort det".

    2, eftersom du inte vill glömma så skriv ner dina tankar och känslor. Kanske du ska skriva ett brev till "barnet". Där du förklarar varför du gjorde som du gjorde? Eller köpa en fin ljuslykta som du kan tända i tanke på barnet som kunde vart.

    3, tycker inte du ska känna dig som en dålig person i alla fall. Eftersom du gjorde aborten så tidigt skulle du lika väl kunnat råka ut för ett missfall.

    Kram på dig och hoppas jag kom med något vettigt i alla fall!

  • Mån 12 jan 2015 06:39 #2 +1

    Jag tänkte göra abort och tanken på att göra det var hemsk, sen hände det att jag fick missfall men känner endån den skulden du gör att jag gjorde så, även fast jag inte gjorde aborten och att barnet dog själv så tänkte jag göra det och de var runt tre månader sen och fortfarande sörger jag! jag kan inte lova dig att de kommer försvinna snabbt men en dag kommer du ha nått annat att tänka på och glömma det, men glömma helt kommer du aldrig göra kan jag lova dig jag har fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på de men de e ba att gå vidare och inse att gjort är gjort och inget kan ändras bara le och gå vidare, finns om du vill prata för vet hur de känns, sorgen hoppas det blir bättre! kram

  • Mån 12 jan 2015 21:55 #3 +1

    åh tack så mycket tjejer, det behövdes verkligen Hjärta kram till er båda
    bozboz; och om du vill prata finns jag att prata med..Hjärta 

  • Lör 24 sep 2016 22:28 #4

    Hej, lider med så mycket. Jag gjorde min abort i våras då jag blev oplanerat gravid trots pring. Jag har alltid tänkt att jag ska adoptera och inte alls haft känslor för att bära ett barn själv. Jag tog mitt beslut mest för att jag inte vill ha hans mamma som farmor till mina barn. Jag kände inget ett tag, men efteråt... Jag bara grät och grät i dagar. Det kändes så fel och jag kände mig så elak. 

    Nu har min pojkvän sagt upp kontakten med hans mamma, vi ska gifta oss om ungefär två veckor och du kan ju gissa om jag är mer ledsen nu. Vet inte om du fick veta datumet med men jag kan inte sluta tänka på bf. Jag verkligen gruvar mig inför den dagen och är så rädd. Men det har blivit lite lättare med tiden fast man inte tror det. Men jag förstår hur du känner, det är en konstig känsla! Jag var dock bara i v.6. Hoppas det ska bli bättre för dig med, jag kände också att mitt beslut var rätt även om det gör ont än idag. Trots att jag inte vet varför. Kramar! 

  • Anonym (H)
    Visa endast
    Lör 24 sep 2016 23:33 #5

    Jag har en liten låda med två graviditetstest, ett grattis kort jag skrev till pappan och 1 par bebis strumpor

    Det är min lilla minneslåda över en graviditet som vi valde att avsluta tidigt, det var ett klantigt misstag, ingen av oss var redo eller ville ha en till just då, jag mådde inge bra och allt var bara kaos, visst i några dagar tänkte vi att vi fixar de, men sen blev de bara klart att nej, de var inte meningen

    Genomförde aborten och de var så enkelt och jag kände bara lättnad, att må bra igen och inte behöva föda ett till barn då

    Aldrig ångrat aborten, men den lådan känns ändå som ett viktigt minne, en erfarenhet och lärdom som tillhör mitt liv, därför finns den

    Tror de är väldigt vanligt att känna motstridiga känslor, att göra de som är rätt men känns fel, eller göra de som är fel men känns rätt

    Tror även många skulle bra av att prata mer om de och göra en symbolisk handling över de, om de känns jobbigt, för att få ett avslut och lämna de bakom sig även om de är en erfarenhet man bär med sig

  • Sön 25 sep 2016 00:44 #6

    Tack alla ??

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll