• Äldre 12 Jan 01:56
    4480 visningar
    6 svar
    6
    4480

    Abort - Vill inte glömma

    Hejsan alla!
    Jag gjorde abort då jag var i v.8, för inte så länge sedan, det var egentligen nyligen, så jag är fortfarande i det fasen då allt känns konstigt och håller på att vänja mig vid allt detta.
    När jag gjorde abort var jag hundra procent säker på att det var det jag ville göra, ingen tvingade mig till något, men pga några anledningar behövde jag ta just det beslutet. Jag kände inte något speciellt i början, jag kanske var i chock. Dagen innan jag skulle göra abort i sjukhuset började jag få lite stress, jag blev lite rädd och nervös men det är nog vanligt då jag var helt ensam, och inte hade någon med mig (bor helt själv i staden), och ingen vet om min graviditet förutom få vänner och min pojkvän. Dagen då aborten skulle utföras var jag i sjukhuset, och helt ärligt så hade jag fått morfin och mådde illa så jag tänkte mer på illamåendet. När fostret väl var ute var det ett "aha, nu e det över" stund. Sedan fick jag gå tillbaka och vila i några timmar och sedan fick jag gå hem. När jag väl var hemma kunde jag berätta om detta för min kompis och var verkligen helt normal utan att jag kände någonting psykiskt. Efter någon dag började jag känna mig taskig och det var lite blandade känslor. Jag ångrar inte att jag gjorde abort, för att jag vet det var det bästa för alla, men samtidigt känner jag mig så himla taskig mot barnet. Jag vet det var bara 8 veckor osv, men det är bara svårt och förklara hur jag känner. Jag ör inte i nån depression att jag inte kan äta dricka osv, men jag tänker jämt på aborten och känner mig jätte taskig, och känner mig självisk. Jag vet det låter lite konstigt när jag säger att jag inte vill glömma barnet, jag vet 8 veckor är inget osv, och jag känner mig så himla konstig som vill ha nån slags minne av barnet, vill inte glömma den. Jag vet inte om jag bara känner så för tillfället, men jag känner mig extremt konstig då jag vill ha nånslags "minne", när jag själv bestämde för att göra abort. Jag känner två olika saker på samma gång och det börjar bli jobbigt. Mina frågot är; känns det så hela livet eller kan man komma över "känna sig taskig och självisk? Är det konstigt att jag vill ha någon slags minne av barnet?
    Var helt ärliga, söker efter ärliga svar, för att jag måste få en "reality check".
    Förlåt för det långa och förmodligen slarviga texten.

  • Svar på tråden Abort - Vill inte glömma
  • Äldre 12 Jan 21:55
    #3
    +1

    åh tack så mycket tjejer, det behövdes verkligen Hjärta kram till er båda
    bozboz; och om du vill prata finns jag att prata med..Hjärta 

  • Äldre 25 Sep 00:44
    #6

    Tack alla ??

Svar på tråden Abort - Vill inte glömma