Ja, som rubriken säger; har ni separerat eller brutit en relation, och sen hittat tillbaka till varandra? Då menar jag inte efter ett gräl, utan gjort slut på riktigt, varit ifrån varandra en tid, och sen hittat tillbaka?
Hur gjorde ni? Hur fick ni kontakt igen? Hur gick det för er?
Finns det hopp? Finns det lyckliga slut?
Berätta gärna!
Jag och min man som varit gifta i 10 år snart, skiljde oss förra året och båda hade en ny partner. Vi har 4 barn så de bodde hos mig och honom beroende på vad vi skulle göra osv. Efter ett tag började vi smsa i smyg och träffas i smyg - till och med låg vi med varandra i smyg hehe. Efter några månader så gjorde vi slut med respektive partners och flyttade ihop igen :)
Jag och min man separerade för flera år sen,det var helt slut och vi började om på var sitt håll.Jag bodde kvar med barnen och han flytta till en etta.Vi var inte osams.Jag träffa andra och det gjorde han med.Men nån gå g efter 6-8 månader isär kände jag plötsligt hur fel det var.Vi hittade varann och upplevde nyförälskelse och var särbo i 1 år innan vi flytta ihop igen.å
Lia och Jenny99: Vad var anledningen till att det tog slut med era respektive? var det ni, han eller ett gemensamt beslut att göra slut? Hur såg kontakten ut mellan er då ni inte var tillsammans?
Befinner mig i en liknande situation och vill att det ska sluta likadant för mig som det gjort för er.
Vår anledning var att han inte kände nåt för mig mer,och befann sig säkert i kris med.Och jag kände att jag behövde vara ensam.Det var helt slut och bägge hade gått vidare,trodde vi.En dag kände jag bara,vad håller jag på med?Då gick det upp för mig.Jag prata med min man,vi var inte skilda än,och då börja vi dejta och vi var som nyförälskade ganska länge.
Jenny99, precis som mitt ex, han sa att han inte var kär i mig mer och att den där "pirriga" känslan är borta.. Nu är det lite mer än 1månad sen han gjorde slut och vi pratar inte så mycket med varandra. kanske nått sms i veckan.. :( Hur länge va ni ifrån varandra? Hur är ert förhållande nu?
Jättekul att ni hittat tillbaka till varandra!! Det är såna här historier som gör att man själv hoppas på att hitta tillbaka till ett ex
Japp det har vi. Träffades när jag var 14, han 25. Vi var tillsammans tills jag fyllde 16 kanske? Sedan ville jag leva lite och träffa andra.. Men varje dag som gick kunde jag inte glömma honom. Han var ju HAN med stort H! Ångrade mig djupt när jag sa att han skulle gå, för alltid. Har fortfarande bilden i huvudet när jag tittar ut genom sovrumsfönstret och ser honom gå över gräsmattan mot bussen utan att vända sig om. Jag hade krossat hans hjärta (blir alldeles tårögd när jag skriver detta 
)
Jag stötte på honom någon gång efter det när jag hade en annan flört och varje gång pirrade det sådär härligt i magen! Han såg knappt åt mig, vilket jag kunde förstå..
En dag träffade jag på honom i grannstaden på busstationen. Han stod där med sitt långa mörka hår i sin skinnjacka & ljusa byxor, precis som han såg ut den dagen han gick... Jag tog mod till mig och gick fram till honom. Han var ensam och väntade på bussen hem. Vi småpratade lite och jag bad om en kram, vilket jag också fick. Jag kunde knappt sluta sniffa på honom. Doften av skinnjackan tillsammans med AXE (ja den parfymen var ganska poppis då ) Kände att han egentligen inte ville krama mig alls... Släppte taget och vi sa Hej Då.. Ett sista farväl trodde jag.. Den natten låg jag sömnlös. Funderade på hur jävla korkad jag var som släppte taget om denna underbara människa! Funderade sedan på hur jag skulle hitta hans telefonnummer då han hade bytt OCH flyttat! Kom på att han jobbade åt ett företag som håller på med inte så vanliga saker men kom inte ihåg namnet!! Letade upp alla liknande företag i, hör & häpna, då varande Google dvs telefonkatalogen . Gjorde mig dum och frågade efter honom, till slut fick jag napp! Men då var han såklart inte där :-/ Fick hans mobilnummer som man knappt kom fram på pga dålig mottagning.. Men tillslut svarade han! Trodde han skulle slänga på luren.. Han visste att jag skulle ringa, han hade känt det på sig att jag skulle komma tillbaka och han hade väntat på mig.
Nu, 16 år senare är vi gifta sedan 4 år tillbaka och väntar vårt fjärde barn 
Äldsta fyller 12 om någon månad.. Så visst finns det hopp & solskenshistorier
Japp det har vi. Träffades när jag var 14, han 25. Vi var tillsammans tills jag fyllde 16 kanske? Sedan ville jag leva lite och träffa andra.. Men varje dag som gick kunde jag inte glömma honom. Han var ju HAN med stort H! Ångrade mig djupt när jag sa att han skulle gå, för alltid. Har fortfarande bilden i huvudet när jag tittar ut genom sovrumsfönstret och ser honom gå över gräsmattan mot bussen utan att vända sig om. Jag hade krossat hans hjärta (blir alldeles tårögd när jag skriver detta 
)
Jag stötte på honom någon gång efter det när jag hade en annan flört och varje gång pirrade det sådär härligt i magen! Han såg knappt åt mig, vilket jag kunde förstå..
En dag träffade jag på honom i grannstaden på busstationen. Han stod där med sitt långa mörka hår i sin skinnjacka & ljusa byxor, precis som han såg ut den dagen han gick... Jag tog mod till mig och gick fram till honom. Han var ensam och väntade på bussen hem. Vi småpratade lite och jag bad om en kram, vilket jag också fick. Jag kunde knappt sluta sniffa på honom. Doften av skinnjackan tillsammans med AXE (ja den parfymen var ganska poppis då ) Kände att han egentligen inte ville krama mig alls... Släppte taget och vi sa Hej Då.. Ett sista farväl trodde jag.. Den natten låg jag sömnlös. Funderade på hur jävla korkad jag var som släppte taget om denna underbara människa! Funderade sedan på hur jag skulle hitta hans telefonnummer då han hade bytt OCH flyttat! Kom på att han jobbade åt ett företag som håller på med inte så vanliga saker men kom inte ihåg namnet!! Letade upp alla liknande företag i, hör & häpna, då varande Google dvs telefonkatalogen . Gjorde mig dum och frågade efter honom, till slut fick jag napp! Men då var han såklart inte där :-/ Fick hans mobilnummer som man knappt kom fram på pga dålig mottagning.. Men tillslut svarade han! Trodde han skulle slänga på luren.. Han visste att jag skulle ringa, han hade känt det på sig att jag skulle komma tillbaka och han hade väntat på mig.
Nu, 16 år senare är vi gifta sedan 4 år tillbaka och väntar vårt fjärde barn 
Äldsta fyller 12 om någon månad.. Så visst finns det hopp & solskenshistorier
Vi bröt för lite drygt en månad sen. Men det var nog mer eller mindre slut en månad tidigare. Han har tappat attraktionen för mig, säger han. Nu har vi ingen kontakt alls. Tänker att det nog är enda sättet att hitta tillbaka, att bryta helt under en tid. Få känna efter. Om han saknar mig eller inte. Om beslutet var rätt.
Bara tiden kan ju utvisa det. Och jag behöver tid för att bli stark och resa mig ur det här. Bli den person jag vill vara. Inte den där ledsna, svaga, lilla..
Vi har inga gemensamma barn. Men en historia. Jag hoppas så att den historien ska fortsätta en vacker dag!
Berätta gärna mer, jag vill höra fler historier !
Vi bröt för lite drygt en månad sen. Men det var nog mer eller mindre slut en månad tidigare. Han har tappat attraktionen för mig, säger han. Nu har vi ingen kontakt alls. Tänker att det nog är enda sättet att hitta tillbaka, att bryta helt under en tid. Få känna efter. Om han saknar mig eller inte. Om beslutet var rätt.
Bara tiden kan ju utvisa det. Och jag behöver tid för att bli stark och resa mig ur det här. Bli den person jag vill vara. Inte den där ledsna, svaga, lilla..
Vi har inga gemensamma barn. Men en historia. Jag hoppas så att den historien ska fortsätta en vacker dag!
Berätta gärna mer, jag vill höra fler historier !
Vi var ifrån vara i 7 månader,plus att vi bodde i 2 månader ihop innan han hitta lägenhet.Hoppas ni hittar varann,inget är omöjligt.