medicinsk abort i vecka 9

Gjorde också en abort i v 8+4 för ca 3 månader sen, (dock va det en graviditet jag önskade men graviditeten hade stannat av 8+4 när jag egentligen skulle varit i v 11) men det än ju ändå i praktiken de samma som för dig.
Fick iaf cytotec kl 08 och allt va klart kl 13. Fick smärtstillande i tablettform, va nog alvedon och något annat tror jag.
Gjorde inte mer ont än lite mensvärk.
Jag stannade kvar på sjukhuset tills allt va klart och jag behövde aldrig kolla på de som kom ut så jag vet inte alls hur de såg ut.
Ringde bara på sköterskan och hon fick kolla vad som låg i "koppen" de hade satt i toan. 

Gick väldigt smidigt alltihop och blödde knappt 2 veckor efteråt. Första 5 dagarna som en riklig mens och resterande dagar bara lite lite.

Beklagar att det inte gick vägen för dig men skönt att höra att det gick bra med aborten. Tycker bara att jag läser skräckhistorier och är ganska rädd att jag kommer bli en av dom som senare berättar dessa skräckhistorier. :(

Hoppas du snart har en liten efterlängtad bebis i magen! :)

Jag gjorde abort då jag var i v. 8 + 4, det var nyligen faktiskt. Jag valde att göra i sjukhuset, och det var väl mindre läskigt än det jag hade förväntat mig. Jag fick en tablett två dagar innan självaste abortdagen om man säger så, den som gör så att graviditeten avstannar. Barnmorskan sa att det kunde blöda andra dagen, men för mig var det bara nån liten droppe. Väl i sjukhuset fick jag gå dit 8 på morgonen, barnmorskan som jag hade var jätte trevlig och snäll, egentligen var alla på avdelningen snälla och det hjälpte väl till lite av att inte känna sig så jätte ensam då jag gick helt själv och var nervös. Hon förde upp 4 tabletter i slidan och jag fick smärtstillande. Efter redan 40 minuter började det göra ont, jag har kraftig mensvärk i vanliga fall så det var inget nytt, men det gjorde lite mer ont än den mensvärken jag brukar ha (Det är såklart olika för alla), jag klarade inte av smärtan till slut och en timme efter bad jag barnmorskan om morfinspruta. Det tog 5 - 10 minuter och smärtan hade försvunnit, kände mig lugn och avslappnad samt började bli lite seg (men det är det morfin får dig att känna). kl.11 vet jag att jag kände på mig att jag var tvungrn att gå på toaletten, det kändes lite tryck i livmodern (inget crazy bara lite) och när jag väl satt på toa kom det klumpar och på bindan såg jag också en klump (barnmorskan sa att det var d som var fostret) jag var rädd eftersom jag blev bara rädd av att det kom ut klumpar ur mig, kändes konstigt. Men det var inget man blir vettskrämd över, bara lite "kan det här gå ut bara vill inte se". Jag började blöda runt värken eller lite efter har jag för mig, och blödningen pågick ju mkt fram till 5 dagar. Sedan blev det bara mindre och mindre. Jag blödde inte så att det var blod överallt, men bindan (deras stora binda) blev full och d kom lite på trosan i början men tills jag fick gå hem hade det blivit lite mindre. Jag fick stanna i 5 timmar till pga att jag kände mig yr och illamående (illamåendet var under hela abortgången, jag spydde icks antal ggr, det var pga morfinet och mina egna gravidhormoner). Jag bad om postafen (stavning??) och det mådde jag bättre av och kunde åtminstående äta.
Ja, det är väl olika för alla, men de flesta har inte blött tills att de svimmar eller nåt, jag trodde att jag skulle svimma pga att jag är rätt underviktig och jag järnbrist och har haft blodbrist så det skulle nt vara konstigt om jag hade det igen.
Blev lite krånglig text men hoppas det går bra, lycka till och stressa inte för mkt :)

Hur gick det för dig TS? jag själv ska göra medicinsk abort nu.. Är i vecka 9+2... Ville helst göra hemma o det kunde jag, - ifall jag var med i en forskning som de gör nu om abort hemma i vecka 10. Så ah...

Jag hoppas det går bra...

Någon mer som gjort abort i vecka 9 eller mer som kan berätta?

Hej! Jag är i vecka 9 och har tid den 17:e på KK. Jag känner mig jätterädd inför aborten och vill helst göra en kirurgisk, diskuterade ni metod och kunde påverka? Jag har stor vånda över beslutet. Vill ni berätta vad som gjorde ert val?

Varför vill du göra kirurgisk? När jag skulle göra abort i v.9 sa sköterskan att det var tur att jag kom på det så 'tidigt' så att jag kan göra medicinsk abort. Jag fick inga alternativ utan det verkade självklart att det skulle vara medicinsk abort just för att jag hade sån "tur" att det inte gått så långt än så att jag slapp undan kirurgisk.

Kan ju inte påstå att medicinsk abort är en dans på rosor men har man haft mens några år och varit med om kraftig mensvärk så kan man föreställa sig på ett ungefär hur en medicinsk abort känns. För mig var det exakt som extrem mensvärk och som att all mens kom på en och samma dag. 

Anledningen till att jag vill göra kirurgisk är att jag tror det är mindre psykiskt påfrestande, man vaknar upp å det är klart och blöder vanligt någon vecka. Vi har fortfarande inte beslutat helt hur vi ska göra å vänder ut å in på allt. Vi är lyckliga, bra ekonomi osv men har redan två barn på 5 och 6 år som börjar klara sig mer å mer själv å man börjar få tillbaka sitt liv efter den hektiska småbarnstiden som är ganska tuff.... Åsså ska man börja om. Jag är alltså psykiskt labil å tror därför det skulle kännas lättare med en kirurgisk

Tog medicinering för att jag e hundra procent säker på att jag inte vill ha kvar barnet.

Och jag är liksom väl förberedd inför detta. Är inte rädd för vad jag kommer få se osv, vilket många är. Det kommer göra ont säkert och jag kanske får otur med att blöda i veckor efter - men det får jag stå ut med helt enkelt. Och också för att jag tror det är skonsammare för kroppen plus att det känns skönt att vara hemma tycker jag.

Ifall man är nervös/rädd och att man mår ganska psykiskt dåligt över aborten innan man ens påbörjat aborten så tror jag att det är bäst att göra kirurgisk.

Som du säger att det skulle va skönt för dig att slippa se och gå igenom allt. Då du bara försvinner ett tag o allt är klart när du vaknat. Och de tar hand om dig o lugnar dig osv.

Då förstår jag. Precis som du säger är nog inte medicinsk abort det bästa valet för dig om ditt psykiska mående inte är på topp just nu, det kräver mycket energi och är ju jobbigt att se allt med egna ögon.. så är det ju. Jag fick inga alternativ men om du beskriver din situation kanske ni kan komma överens om något, om inte annat är det ju kirurgisk som gäller ifall det skulle hinna gå för långt för medicinsk. Hoppas det löser sig för dig!

Fick första tabletten iförggår. Började abortera på den igår. Jag blödde så mycket stt jag svimmade flertalet gånger. Idag skulle jag till sjukan föratt få dom sista tabletterna som ska göra så allting kommer ut. Men väl här, så va mitt HB (blodvärde) så lågt så jag Lades in....

Med dropp o två påsar blod. Sövdes ikväll o opererades. (Dvs kirurgisk ingrepp ist)

Jag ligger fortfarande kvar på sjukhuset sen åtta imorse. Ska nu få järn intravenöst

Sen släpper dom hem mig imorgon.

Tyvärr bad jag om kirurgisk från början då jag har neg upplevelser av medecinsk abort. Då jag tidigare också fått skrapas efter medecinsk abort. Men dom vägrade.

O nu blev det värre än det någonsin tidigare blivit istället. Jag kan knappt resa mig utan att svimma pga mitt dåliga blodvärde. Så hoppas järnet gör susen så man får gå hem nångång.