Jag lider av en obotlig hjärnsjukdom :(
Jag har nu sedan april förra året (2014) gått runt och känt mig jätte konstig. KONSTANT! 
Det jobbigaste är att jag inte vet hur jag ska förklara hur jag känner mig, varför det slog till, och vad det är jag lider av...
Jag har haft kontakt med psykolog och läkare....utan framgång....
Nu till saken. Det var en helt vanlig dag. Jag satt framför datorn som vanligt. Och det var då det hände. Det bara sa PANG BOOM från ingenstans. Jag vet att det låter jätte märkligt, men det var precis som om jag gick från en värld och kom till en annan. Jag kände mig helt enkelt annorlunda och konstig.
Jag bestämde mig för att gå sova men jag vaknade nästa dag och kände likadant. Och har känt så KONSTANT och känner så även idag...!
Det är liksom som om jag lever i en dimma. När jag tex kollar mig runt omkring så känns allting så overkligt. Det känns precis som om någon lever mitt liv medan jag kollar på.
När jag åker bil och när jag sitter vid datorn så känns det värst. När jag då åkte bil med mamma så är det precis som om jag känner mig borta. Jag blir bara " wow, vad är det som händer " Jag blev så rädd och ledsen så jag berättade för henne hur jag kände. Hon blev arg och frågade om jag tar droger. Jag sa till henne att jag inte tar droger, vilket jag aldrig heller har.
Och när jag sitter vid datorn är det också jätte jobbigt. Jag är medveten om vad det är som händer på skärmen men ändå känner sig hjärnan borta på något sätt, som om jag inte sitter där. Jätte kusligt!
Jag kan inte längre gå till skolan, åka bil/buss, jag kan inte koncentrera mig när jag pratar med folk och jag undviker att gå ut. Blir också jobbigt när jag ute på stan bland folk. Då blir jag som vanligt " wow, vart befinner jag mig nånstans " Är detta verkligt " osv osv
Allting runt omkring mig känns som en dröm. Jag ser att jag lever men det är som om jag inte är medveten om det. Allting händer utan min kontroll.
Jag bestämde mig för att ta kontakt med BUP och jag förklarade för honom precis allting. Han trodde att det var en panikångest som slog till då i april.
Jag är en frisk människa. Röker inte, tar inte droger, dricker inte. Jag har haft en taskig uppväxt med misshandel osv. Har också haft problem med ångest förut.
Men just detta är sååå konstigt och kusligt. Vad kan det vara!? Och varför håller det i sig så länge? Det är inte kul att leva så här och gå runt så här. Speciellt när jag har haft det så här länge, KONSTANT! Så tror jag att jag aldrig kommer må bra igen. Och hur kommer det sig att det slog till från ingenstans? och har hållit sig sedan dess?
Vad tror ni att det är? Och hur mår jag bra igen? Inte roligt att gå runt så här.
Tackar för all hjälp!