Hur mycket tid med barnen?

Jag och min man har nog alltid spenderat mycket tid med barnen.Barnen var hemma första 2 åren och när jag började jobba var det inte heltid.Dessutom så tog jag på mig mer jour istället för bara vardag dagtid vilket innebar mer ledighet och korta dagar för barnen.Dom låg alltid på ca 25 timmar/vecka.Min man valde att ta ut sin pappaledighet på alla lov istället så det har han gjort i alla år,så barnen har alltid varit lediga på de flesta lov upp till 8 års ålder.Jag tror att om man har låga utgifter så är valmöjligheten större hur man vill ha det,och vissa föräldrar vill tillbaka på heltid direkt.Det är ett val de flesta gör,ibland ofrivilligt pga ekonomi.Vi har haft turen att kunna välja och det känns som vi har njutit.Det är tid med barn som aldrig kommer åter och foten inne på arbetsmarknaden hade jag fast jag var hemma länge.

Det ser ganska olika ut i vår familj, dels mellan olika veckor och dels mellan olika dagar. Min sambo jobbar borta två veckor i sträck och är sedan hemma och är ledig i två veckor. Vi har en son som är 1,5 år som går på förskola och har gjort det i ett halvår nu. De veckorna min sambo är borta får sonen längre dagar på förskolan men han och jag får ändå mer tid tillsammans. Från att vi vaknar till jag säger hejdå på förskolan går det ca 1 timme sedan hur lång tid vi har på kvällen varierar med mina arbetstider. En dag i veckan hämtar jag sent och två dagar i veckan hämtar mormor/farmor så han får kortare dagar även om jag kommer hem senare. Två dagar i veckan slutar jag tidigt. Då varierar det mellan 1-3 timmar från att jag hämtar/kommer hem till han ska sova. Helgerna utnyttjar vi till max och det är väldigt sällan jag har barnvakt då.

När min sambo är hemma går sonen kortare dagar och de får mycket tid ihop. Själv försöker jag jobba undan en massa då så att jag kan gå hem tidigare de två dagarna i veckan när jag är själv med sonen. Jag jobbar 80% men har lång resväg till jobbet vilket gör att jag får mindre tid med honom. Jag väntar på att få min lärarlegitimation och sedan kan jag börja söka jobb närmare där vi bor, fortfarande på deltid, så jag ska få mer tid med sonen. Vi planerar även för ett syskon och när det väl kommer har vi tänkt resa iväg med barnen och få en massa kvalitetstid med vår lilla familj. Det ser jag fram emot! :)

Är man två föräldrar som jobbar heltid blir det inte så mycket tid med barnen (beror såklart på vilka jobb man har också) eftersom de oftast går och lägger sig tidigt. I alla fall när de är yngre. Man får se till att utnyttja den tiden man har och helger och lov. Eller så jobbar en eller båda föräldrarna deltid så får man mer tid. Men det kan ju också vara så, som jag skrev tidigare, att även om man jobbar deltid så får man lite tid tillsammans ändå för att man har långt till jobbet.

Det beror ju till viss del på hur man planerar inför barn och hur man prioriterar. Vi har prioriterat att ha våra barn hemma relativt länge och mycket. 

Äldsta barnet började i förskola som 3-åring och mellan när han var 2,5. Tredje barnet kommer troligtvis att vara 3. Min äldsta är idag 7 år och mellansonen 5,5 drygt. Äldsta går i ettan vilket innebär en skoldag på 4,5 timme drygt. Mellan går i förskola 15 timmar i veckan. Jag är föräldraledig sedan 1,5 år tillbaka. De "stora" har gått i genomsnitt 20 timmar/veckan i förskola under sin förskoletid - ibland mindre ibland lite mer. När jag eller deras pappa inte varit föräldraledig på heltid så har vi deltidsarbetat.

Jag har inga planer på att arbeta heltid så länge jag har rätt till deltid - vilket innebär tills yngsta är 8 år. Jag upplever att vi har mycket tid med våra barn. Ingen av oss har "karriärsjobb". Jag har många universitetsår bakom mig men är lärare så blir fattigpensionär oavsett vad jag gör. Men det innebär också att jag ofta är ledig när barnen har lov.

Jag har valt att gå ner i tid, för att ha möjlighet att vara med barnen!
Jag upplever också att ju äldre de blir - ju mer tid tar det! När de var små hämtade man på förskolan, åkte hem, åt middag, badade och så gick de ock la sig. Ju äldre de blir desto fler aktiviteter - läxor, kompisar, sport etc som tar mer tid. 

Vi jobbar 87.5 % var vilket innebär att vi kapar två timmar varannan dag och hämtar då.

De dagar jag hämtar brukar jag vara på dagis ungefär 15:15 sen förskoleklass och sen skola så hemam någongång mellan 15:45 och 16.

Sen middag och någon aktivitet. Alla barn har såklart inte aktivitet varje dag men någon har det som regel. Så vissa dagar kan det ju bli så att man knappt ser något/några av barnen medan man har rätt gott om tid med något annat för att man är iväg. Å andra sidan det barnet/barnen man inte ser är ju hemma med den andra föräldern då.

Vi har föräldradagar sparade så vi kan vara ledig hela skolornas sommarlov (båda två samtidigt) fram tills yngsta blir 8 år.

Visst hade det varit trevligt om vi hade kunnat hämta tidigare men i gengäld är ingen av oss borta på kvällarna som regel. Jag ser alltid till att träna på lunchen så fast jag tränar 5-6 pass i veckan är det sällan någon tid som går från barnen.

På helgerna får vi oftast dela upp oss iaf någon av dagarna för det brukar vara matcher och träningar. Så man ser ju aldrig alla barn hela helgen men jag tycker ändå det brukar vara rätt gott om tid.

De två större är vakna en timme längre än småttingarna på kvällarna så då får de lite lugnare och mer möjlighet till prat och hjälp.

Kan ju tillägga att barnen har varit hemma till 1.5 år ungefär. Sen har de gått drygt 20 timmar i fsk ett halvår och sen har det snart därpå fötts ett syskon (3 ggr i rad).

Så den äldsta har i princip inte gått mer än ett år totalt på mer än 25 timmar i veckan. Den yngsta som nu är 4 är ju den som av naturliga skäl fått gå mest på dagis när det inte finns någon yngre hemma.

Jag har sparat all föräldrapenning.
Var hemma med vårdnadsbidrag tills barnet var fyra år och började i förskolan. Då gick barnet max 15 timmar i veckan.
Nu har jag all föräldrapenning kvar att nyttja tills dess att barnet fyller 8 år. Så jag tar ut FP för alla lov.
Barnet kommer då ha spenderat 15 timmar i veckan ifrån mig, i 1,5 års tid. Senare, från sexårs till trean, cirka 25 timmar i veckan.
All övrig tid har vi tillsammans.

Fasiken också jag hade svarat på alla era inlägg jätte utförligt så raderades det !!
Jag får svara lite kort nu för jag hinner inte mer men jag märkte att de flesta i tråden har väntat med dagis lite istället för att låta dom gå direkt vid 1 års ålder vilket jag tycker känns vettigt då jag funderar över om en 1 åring verkligen kan förstå att man kommer tillbaka när man lämnar dom?
Jag minns från när jag gick på dagis att min bror som gick på samma dagis var helt förtvivlad varje morgon ett tag och grät så tårarna sprutade  när vi blev lämnade!  Det verkade som att han trodde att han aldrig skulle få se dom igen och det är något som sitter kvar i mig, han var nog lte över 1 år då skulle jag tro. 
Men det var också en känslig tid för oss då föräldrarna separerade då också.

Det är också bra att ni  har löst det så att barnen inte behöver gå heltid på dagis!

Att båda jobbar deltid är ju bra så det inte blir för orättvist med pension och karriär! men om man är ensamstående kan jag tänka mig att det är svårt att jobba deltid om man inte har en högre utbildning eller är man och arbetar som byggarbetare ;) och det är synd. 
Pensionen blir ju ändå sämre för båda dock när man jobbar deltid men kanske kan man spara lite på eget håll och när barnen blir äldre och nästan vuxna kanske man kan börja jobba heltid för då får dom sköta en del hushållssysslor och ta mer eget ansvar. 

Jag vill inte att mina barn ska känna en sån seperationsångest som jag själv känt och jag vill inte att personalen på dagis ska spendera mer tid med mina barn än vad jag gör. Det är jag som ska uppfostra mina barn liksom!
Jag kan inte låta bli att tänka ibland att detta samhället är sjukt på så sätt att det känns som att man spenderar mer tid på jobbet med en massa människor som man kanske inte alltid tycker om så mycket, mer än med dom som man älskar och som betyder allt. Jag har hört om ett förslag om 6 timmars arbetsdagar istället för 8 timmar som det är nu, det tror jag vore bra för familjer!

Jag känner nog att jag inte fick tillräckligt med tid och uppmärksamhet av mina föräldrar så jag vill inte göra samma misstag! Det skulle vara hemskt om man var tvungen att separera och bara ha barnen på halvtid och dessutom inte ha råd att jobba mindre än heltid som mina föräldrar. Jag minns att jag en gång sa till min mamma att " du känner inte mig" och det var så jag kände för jag tyckte att hon hade så lite tid med mig. 
Tiden med barnen när dom är små kommer ju aldrig tillbaka som några av er skrev och då vill man ju kunna ta vara på det så mycket som möjligt! Jag tycker det låter som att ni gör det bästa ni kan verkligen och det kommer nog era barn att tacka er för en dag när dom är vuxna! =) 

Har verkligen funderat på hur folk får det att gå ihop liksom så tack för era svar!

Barnets första år är viktigt. Fram tills dess att ditt barn fyller 1 år så har du rätt att vara föräldraledig utan att ta ut någon föräldrapenning och ändå ät din sgi skyddad. Man ska alltså ta ut så lite man kan första året för att kunna vara hemma längre. Nu med tredje barnet så tog jag inte ut npgon föräldrapenning alls första året. Efter det använde jag dagar jag haft kvar från mina första två barn för att skydda min sgi. Yngsta är 19 månader och det är först till månadsskiftet som jag kommer att börja använda hans dagar. Spara inför första året och lev på sparpengar samt att ni verkligen drar ner på allt onödigt första året .

Jag slutar 16 och är hemma på tio minuter så hela kvällarna i princip umgås vi ju. Sen kan det vara fotbollsträningar ett par kvällar i veckan och då är vi gärna med och tittar på så mycket vi kan.
Varannan helg jobbar den andra föräldern så då är jag och barnet själva.

Pappan jobbar skift och är ledig mycket dagtid vardagar.
Som den här veckan har de varit iväg och åkt skridskor varenda dag hittills (måndag-onsdag) i tre-fyra timmar varje eftermiddag.

Så jag tror vi har väldigt mycket tid ihop, vi tycker också om att göra saker tillsammans typ åka till olika äventyrsbad, vara ute i naturen och fiska och grilla mm.

det beror ju på ekonomin hur mycket man måste jobba och inte.

Mitt första barn började förskola när han var 2,5 år, skulle ha börjat vid 2 men fick inte plats på de vi önskade. Nästa barn är född i april så hon kommer vara lite över 2 när hon börjar.

Min sambo har eget företag och jobbar väldigt mycket(samtidigt som han kan bestämma själv när han ska vara ledig), så de är jag som mest är hemma. Vi kommer göra så att sambon lämnar vid 9(då han hellre jobbat sent än tidigt) och jag hämtar 14-15 och börjar tidigt.

Barnens pappa är som sagt borta väldigt mycket, och klart dom saknar honom. Men det är på gott och ont. Hade han inte haft företaget så hade vi nog inte kunna ge allt det vi vill till våra barn, dom hade troligtvis gått längre på förskolan och då skulle de istället bli att man måste hem och laga mat och efter maten är de nästan bara att göra kväller med barnen.

Jag har haft olika mycket tid med barnen genom åren, men överlag har jag haft bra arbetstider och kunnat spendera mycket tid med dem. 
Yngsta dottern som är 11 år har egen häst sen 3 år tillbaka vilket innebär att vi tillbringar minst 3 timmar om dagen tillsammans i stallet. I övrigt så tränar vi ihop och ägnar en hel del extra tid ihop utöver tiden i stallet. 
Eftersom m in dotter har en kronisk sjukdom jobbar jag nu 64% natt = 10 nätter i månaden. 
Min man jobbar heltid men tillbringar den tid han har med dottern samt att vi tillbringar alla lediga dagar tillsammans.