Relationsproblem :(

Låter som ett dårhus. Vad jobbar du med? Är det enbart kvinnor på jobbet? Sök dig till ny arbetsplats om möjligt. Du kommer börja må dåligt på detta jobb. Lite mobbing nästan verkar det som. Är det så att någon känner sig lite hotad av dig o satt igång en hemlig kampanj mot dig. Tex kvinnan som anklagade dig för skitsnack o valde att inte bjuda dig. Bara det är ju skumt för man bjuder väl dig för att lära känna dig bättre anser jag!

Det kan vara som så att du ligger bar till hos chefen, dvs att du kanske planeras eller de har övervägt att ge dig mer i lön eller så har du mer i lön än de andra? Nåt är det som gör att de väljer att frysa ut dig och på så sätt hoppas få dig att lämna arbetsplatsen.

Samla ihop till ett möte, och prata rättut, och fråga rakt upp o ner till gruppen vad som försigår. och vill ingen svara så kan du rabbla lite vad du känner, gör det stenhårt, tryck in människorna i ett "hörn" och på så sätt få dem att fatta att det de håller på med kallas vuxen mobbning, få dem att må dåligt över det dem gör, jag vet det är fel men jag anser att de är ett sätt att lösa.

Sen kan det mycket väl vara som så att du blir syndabocken, vi vet ju alla att vi nån gång snackat skit i livet, ibland gillar en del människor att ha en specefik perosn att skvallra om, frysa ut osv för att själva känna sig värdefulla och bättre. ås alternativ två; bara LE, le och var så jävla glad du kan på jobbet. Låssas att allt är så super lätt, träng dig på människorna, ta för dig mer. Om du vill på utflykt med nån, fram till människan o föreslå det, men va stark, spela stark, göm den där osäkra sidan med den där darrig tryckt rösten och spela självsäker. Du har inget att förlora på det. Vad du än gör, bara le, gör nån nåt taskigt eller säger nåt, BARA LE, för ett stort leende från en person man försöker såra är det värsta en mobbare vet.

Jag har använt humor i de mest svåraste perioder jag haft, jag bara stod där och log. Livet vände lixom eftersom att människorn insåg att de aldrig nådde enda in med sitt hat.

Tack raringar och ursäkta mig för alla särskrivningar!

Jag är väldigt omtyckt av chefen och av många andra kollegor i huset. Men en del i min arbetsgrupp är lite underliga. De personer som jag anser har haft svårt för mig och tvärt om har jag försökt att bjuda på mig själv till. Jag tog även upp när jag var helt ny i arbetsgruppen att jag hemskt gärna ville bli tillfrågad när det gäller aktiviteter osv.. Har fortfarande inte fått någon förfrågan. Eller Jo av en.. (Hon som valde att åka med en annan) vi har bestämt så många gånger men när det väl kommer till kritan så är det alltid ont om personal eller dåligt väder osv..

Jag blev riktigt ledsen sist och skrev ett sms till henne att nästa gång så bestämmer vi inget då det med all sannolikhet inte lär bli av samt att jag hade full förståelse om hon ville åka iväg med andra i personalgruppen.

Jag fick strax därefter ett samtal där hon grät och tyckte jag var elak som jämförde mig med andra. Hon tycker precis lika mycket om mig.

På jobbet blev jag ignorerad av henne tills jag bad om ursäkt, fråga mig inte varför.. Då började hon gråta igen och fick klappar på axeln. Då var man skurken igen i dramat :)

Jag har förklarat att jag känner mig utanför och att det påverkar mitt jobb en aning. Jag ber igen om att jag gärna följer med.. Men ser senare att hon som lovat mig x antal gånger ska ut på utflykt med de som klappade henne mest och lite till :)

Vi hade ett kvällspass ihop jag och hon som gråter hela tiden. Det var väldigt stelt (jag är helt slut av alla försök att bjuda på mig själv) då frågar hon upprepande gånger om jag är sur. Tillslut fick jag nog och sa precis som jag kände.

Du lovar mig gång på gång men väljer att åka med andra. Du vet att detta påverkar mig negativt och jag har tydligt förklarat att jag känner mig utanför ändå skriver du upp ditt namn men erbjuder inte mig att åka EN gång iväg. Det tycker jag är väldigt egoistiskt.

Hej å hå.. Tårarna sprutade och hon skulle prata med chefen (som igår, eller måndag) att jag kallade henne för egoistisk.

Jag är så trött. Jag vill bara dra härifrån men samtidigt vill jag fan inte att de ska vinna över mig.. Jag vill inte fly.. De tycker jag att de kan gott göra !!!

Den där kollegan verkar ha känslomässiga problem. Du kanske borde prata med chefen om att hon gråter hela tiden och verkar ovanligt labil. Det påverkar ju dig negativt att behöva uppleva hennes känslostormar. Det är ju inte det du får betalt för...Håller med om att du inte ska behöva flytta på dig men akta så du inte dras ner själv och börjar må för dåligt. Då är det inte värt det.

Vi ska ha möte innan det datumet är utsatt förmodligen förnden dåliga energin i gruppen.

Alla skyller på alla så vi får se vart det leder...

Mina motståndare är starka karaktärer och vad jag fått höra från andra kollegor så ligger de rätt bra till hos chefen.

De tror även att jag spridit historian vidare och att alla i verksamheten känner till allt.

Men de enda som verkligen vet är de som kommit med information om att jag inte har blivit bjuden på dessa tillfällen. Många tycker att jag ska berätta precis som jag känner men sagt även att de är neutrala i detta. Känns helt sjukt att en del ska gå runt med så stor makt och att alla ska vara rädda.

Ja, det kommer kännas ooootroligt jobbigt att jobba fram tills den kommande dagen men jag vill inte sjukskriva mig. Jag har mått skit och det sista är väl att drabbas ekonomiskt pga dem.

Hur lägger man upp det hela professionellt utan att fälla en tår. Jag vill inte vara svag! Jag vill inte gråta..

Men alltså, måste du försöka bli vän med arbetskollegorna? Skit i vad dom gör eller inte gör, umgås med dina egenvalda vänner utanför jobbet istället. Arbetskollegor är faktiskt inga du måste ungås med, vem vill förresten umgås med folk som inte vill vara med en egentligen? Du vinner mer på att ignorera dom och deras löjliga beteende. Så, strunta i dom nu och låt dom hålla på bäst dom vill. Lycka till

Håller med Alexias mamma. Arbetsplats är ingen lekplats- där får du vara proffesionell. Lekkamrater hittar man oftast utanför jobbet...

Du får lida för ett bristande ledarskap. Situationer som detta är oftast en fråga för chefen, som måste se och förstå. Om chefen är helt ny, kan det ta en tid innan man får ordning på gruppen, men det ska inte ta så lång tid.

Med det sagt: om chefen eller gruppen är ny, så har ni en rimlig chans att få ordning på det. Om chefen inte är ny så är tyvärr utsikterna begränsade. Visst kan HR eller extern konsult komma in och stödja, men det brukar bara hjälpa kortsiktigt. En etablerad kultur är otroligt svår att bryta. Det sitter verkligen i väggarna. Det enda sättet är att skaka om gruppen så att all kultur och relationer bryts. Då går det att forma om kulturen. Gruppen själv kommer inte göra detta. En chef kan forma om kulturen, men då måste chefen förstå sin roll och situationen. Din chef verkar inte göra det.
Mitt personliga råd till dig:
Om du är stark som person OCH resten av organisationen förstår att förändring krävs: Då kan det gå bra.
Om resten av organisationen inte förstår: byt jobb. Chansen att det blir bra är för liten med tanke på hur mycket det kommer kosta dig.

Jag förstår vad ni menar, jag är inte heller intresserad av att ha de som lekkamrater men när man utesluts från gemensamma fester som är jobbrelaterat så känner man sig utanför när man utesluts från dessa gång på gång. När folk planerar utflykter gång på gång också jobbrelaterat så känner man sig utanför när man aldrig blir tillfrågad.

Jag har blivit tillfrågad av en person 10 gånger men aldrig har dessa utflykter blivit av. Samtidigt planerar hon nya med andra.. Det får en att känna sig utanför.

Om någon eller hela arbetsgruppen blir bjuden på en privat fest och jag utesluts har jag (även om det känns fördjävligt) förståelse för folk gör vad de vill på sin privata fritid.

Detta känns personligt och jag har försökt på alla sätt och vis men nu har jag verkligen tröttnat och gett upp.

Jag kan tyvärr inte bara byta jobb även om jag önskar det så in i ... Så växer inte jobb på träd :)

Tack för alla råd och tips :)

Jag är nyfiken: Vad säger din närmaste chef?

Vad är "Bägaren rann över sanden" ?

Vi ska ha möte. Hon har inte hört om mina känslor. Sen är det väl viktigt att alla säger sitt. Antingen har jag missförstått en hel del och att andra har triggat upp mig genom att tala om alla tillfällen jag skulle vara den enda som inte blev bjuden.

Eller så har dereras plan kommit ut vilket de kanske sig oroliga för och pepprar på till deras fördel.

Min chef kan inte ha någon åsikt utan att ha hört och samlat ihop oss som grupp.

Jag hoppas innerligt att bubblan spräcks och att miljön blir bättre för det är så fruktansvärt jobbigt och gå runt och känna sig utanför eller en del personers nonchalanta blickar.

Till anonym : skrev massa stavfel också, hur kan du missa det? har du inget för dig så hjälp mig hemskt gärna med dessa med!

Lite få du minsann göra skälv! 

Aha, chefen känner alltså inte till problemet alls.
Personligen skulle jag inte gå in i ett stormöte med en helt ovetande chef och denna grupp med människor. Förutsättningarna för ett rättvist samtal blir inte de bästa. Jag skulle välja att informera närmaste chef först. Som steg två blir det kanske ett 'stormöte'. Beroende på situationen skulle jag förmodligen ta hjälp av HR eller externt bollplank. Det är extremt viktigt att man kommer in rätt i en situation. Glöm inte bort att chefen har ett legalt ansvar att stödja dig.

Tur för TS att du lämnar stavningen till henne...för det är ngt du inte kan göra, uppenbarligen!!

Sorry ts för ot. Jag hoppas verkligen det löser sig för dig!

Hur menar du nu?

Men är det lekstuga? Inga vuxna människor som jobbar där? Gå och klaga till chefen för att du inte får vara med och leka? Jösses amalia....

Alltså kvinnor i grupp säger jag bara (i förmodligen lågkvalificerade vårdyrken).......blä. Kossor. O nu menar jag inte dig TS för du tar inte till metoder som gråt gråt, skitsnack och blickar.

Om man är för rak o ärlig (o glad?) som du, så passar man inte på såna där hönsgårdsarbetsplatser. Därför tycker jag du ändå ska söka dig därifrån.

Förstår du verkligen inte vad hon menar? Man ska inte kasta sten i glashus lilla du. Kan du "skälv" stava? Jag hade nog skrivit "själv". Fan vad tragisk du verkar vara. Avskyr människor som du som skriver elaka kommentarer helt i onödan för att trycka ner. Dock brukar det ganska snabbt bli riktigt komiskt :)

Tragiskt är det med människor som dig som inte kan förstå ironi för 5 öre och även då inte heller Sorry!