Galen???

Är ensamstående sen ett par år tillbaka. Haft två korta förhålladen (ett på en halv månad det andra distans 4-6 mån)

Har nu träffat en underbar kille. Vi passar perfekt ihop. Vi har tillbringat 1,5 veck ihop och genom en vän tog vi upp pratet om barn

Jag har varit redo länge för syskon så sagt det hänger på honom. Efter en diskussion kände vi att båda ville och bestämde oss för att köra

Planer på att flytta ihop finns redan men måste bara kolla småsaker :) detta pga ett större avstånd mellan oss

Är jag verkligen galen?

Jag känner mej så lycklig. Att få se den här mannen med mitt barn gör att hjärtat smälter. Från dag ett tog han rollen som pappa! Vilket är jätteviktigt för mej!!

Vi hjälps åt hemma utan bråk och känns kanon

Var tydligen med vad som gäller (jag ska inte behöva tjata på vad som behövs göras typ) och då jag beräknat fel erbjöd han sig hjälpa till med någon räkning :D

Den som haft pengar betalar typ. När jag fick bb storhandlade jag mat och sen har vi ( mest han) kompliterat med småsaker

Allt känns så jävka underbart!!!

Kan det gå för fort??? Vi känner inte det då allt gått så bra!

Vi är båda i 20 årsåldern och jag är något äldre