Läs om mig - Varför gör jag såhär?

God kväll. Kan du beskriva mer detaljerat vad det är du gör när du skämmer ut dig? Förstod inte riktigt av din text.

Det är svårt att ha en åsikt utan att förstå ditt problem ordentligt icke sant?

Lite svårt att säga egentligen EXAKT vad jag gör.

Men visa att jag är duglig, konstig, dum är väl få saker?

Exempelvis idag. Jag är stört kär i en dam. Det jag behövde hjälp med var att bära en dator.

Innan jag skulle bära in datorn, skulle jag bara möblera om mitt rum. Jag behövde bära in dator, datorskärm, tangentbord och allting annat som tillhör datorn.

Min vän skulle hjälpa mig med att bära in datorn.

Kvinnan som jag är kär i var i hans lägenhet samt hans flickvän. Och han sa till de att han skulle upp till mig och hjälpa mig att flytta. När i själva verket så kunde han ha väntat nere i porten på grund av att datorn låg i en annan byggnad.

Så fort jag fick höra att han talade om att han skulle hjälpa mig att flytta, så uppstod problematiken i mig att han kommer också få äran för att han möblerat om i mitt rum för att det ser nytt och snyggt ut.

Dessutom kan det också tolkas av att dessa ''små'' möbler som flyttades, behövde jag ''hjälp'' med att flytta de sakerna.

I och med att han endast sa att han skulle hjälpa mig att flytta. Och ingenting nämndes med att han skulle hjälpa mig att bära dator tillbehör. Jag blev lite sur, och kunde inte släppa skiten.

Jag håll in ''andan'' för jag förstod själv att det inte var riktigt klokt av mig att anklaga honom för sådana saker.

Men till slut brast det ut och jag började ifrågasätta honom varför i helvete han inte bara talar hela sanningen helt enkelt.

När jag bär dator in till mitt rum, och ha tog med sig datorskärmen. Så bad jag honom att han kunde bara vända sig till sin lägenhet. Jag ansåg att han ändå orakade psykiskt smärta i mig.

Jag vänder mig tillbaks till byggnaden för att hämta tangentbord och andra tillbehör.

Jag får senare reda på att han talar om mig bakom min rygg om att jag vart arg på honom. Jag förstår ju själv att det var en liten sak som jag var arg på honom.

Hur skulle min kvinna som jag är stört tokig i, reagera?!

Detta känner jag skam för. Och jag låtas helt enkelt att jag mår dåligt av en andra orsaker. 

Kvällen vart dessutom sabbad och jag känner bara av skuldkänslor. Det är så illa att jag har dödslängtan ., ..

Om du vänder på det.....

Hade du brytt dig mycket om det här om du hade varit kvinnan?

Börjat undra och fundera över detta med datorn?

Troligen inte.

Mjo, det bästa vore helt enkelt att kanske bara hålla sin käft...

Samtidigt som jag stör mig på honom att han säger så fort han kommer till sin lägenhet att jag är sur på honom, samtidigt som han säger att han har i tron om att det egentligen handlar om någonting annat och inte i honom som person. 

Va fan i helvete talar han ens om att jag är sur på honom.

Det fick mig att känna att jag har blivit förnedrar inför kvinnan jag är kär i.

Så då gör jag ett ytterligare misstag. Skickar meddelanden som inte är särskilt trevliga. Man ser aggression i den helt enkelt.

Och den dåren visar upp meddelandena för sin flickvän. FUCK.

Jag vågar inte komma ner. Men i ca 20 minuter så gic jag ner. Ungefär en halvtimme, går jag fram och ber om ursäkt. Att jag sabbat kvällen. Med det har jag fejkade tårar i ögonen. Jag lyckats skådespela helt enkelt. Och dölja, maskera och försöker få omgivningen ha sin tron om att det egentligen handlar om någonting annat. Patetisk,  jag vet. Men det är som om jag inte kan hjälpa det.

Har jag skämt ut mig, så går jag alltid i något sådan försvarsmekanism. Lögner är inte heller helt ovanligt.

Jag vill understryka och säga att jag inte ljuger i vanliga fall. 

Nu är jag riktigt rasande på denna snubbe. Troligtvis vill inte denna kvinna som jag är kär i ha något med mig att göra, så känns det.

De kommer säkerligen umgås ikväll utan att bjuda in mig.

Jag mår skit, jag mår bara SKIIIT!

Jag kände dessutom att jag kom så nära kvinnan de senaste dagarna. Och saboteras det på detta sätt.

Mesta del är det den där förbaskade snubbes fel, som jag inte alls riktigt förstår varför han talar om att jag är sur. Bara låt det vara, så hade kvällen fungerat fullständigt normalt. HAN FÖRSTÖRDE KVÄLLEN, INTE JAG.

Jag känner skam, frustration och bara dödslängtan. Allt känns så svart, mörkt. Så hopplöst!

Jag är svag hela kroppen. Har absolut inte lust med någonting.....

Hur skall detta lösas? . . .

Jag tror inte att jag hade brytt mig särskilt mycket, nej.

Men å andra sidan. Om kvinnan hade varit sur och fått höra att hon mådde dåligt. Hade jag försökt hjälpa kvinnan, jag hade försökt få personen att vara medveten över att jag bryr mig om henne.

Jag vet inte jag redan har skrivit det.

Men det gick lite övergränsen, jag skrev meddelanden till snubben som kanske inte var särskilt trevligt att läsa.

Snubben visar medelandena till sin flickvän.

Jag får höra det, och jag  börjar känna att jag måste gå in i försvarsmekanism. Det finns ingenting annat jag kan göra. 

Så jag får fram tårar, och talar om att jag inte mår särskilt bra.

Därefter går jag till snubbens rum, jag är ensam där. Och jag börjar gråta. Liksom fejkade alltihopa.

Jag mådde inte dåligt och därför vart jag sur.

Jag vart sur för att jag tyckte snubben bar sig som en idiot, men samtidigt var det en småsak, men stor för mig i alla fall.

Jag mår bokstavligen skit just nu - Ingen verkade ens fråga hur jag mådde efteråt. Så jag antar att de ansåg mig vara patetisk, kanske märkde de i alla fall att jag fejkade?

Jag har ett sådant stort självhat, och allting ser jag att det är snubbens förbaksade fel!

Jag stor inte ut med någoting jag vet inte vad jag skall ta mig till . .. 

Snälla, jag behöver hjälp så fort som möjligt. Snälla!

Jag ska inte.. eller jo. Googla Borderline. Låter lite likt några beteenden och tankesätt jag hade när jag var som värst i min "störning".

Ganska intressant!

Jag gjorde dock testet och det visade sig att jag inte låg i riskzonen. Fanns faktiskt inte knappt någonting som jag kände igen mig. Eller inte alls egentligen. Jag minns att jag svarade ja på några, men jag var otroligt osäker på de frågorna .. . 

Resten av frågorna var definitivt, svar nej.

Men tja,något psykologisk-problematik är det definitivt. Och jag tror det är mig det tar på som mest. Dessa meddelandena kommer han säkerligen gå över. Tycker fortfarande att det var onödigt av honom att tala om att jag var arg. Pah!

Jag känner att jag vill dö, för att jag gjort bort mig totalt. MEN! Om inte hon, liksom kvinnan jag är stört kär i. Har fått reda på någoting, så blir jag glad. Men jag tror hon ändå fått reda på saker, men ja. Jag vet inte . . .

Det handlar bara om henne faktiskt. De andra struntar jag i vad de tycker. Så länge de inte talar illa om mig inför henne.

JAG ÄLSKAR HENNE.

Det sägs att vara kär är som en sinnessjukdom.  Jag har alldrig varit kär tidigare. Det kanske är det som är problematiken? Alla kanske skulle reagera såhäör? Eller? . . ..

Jag är en man.

Jag har läst lite och kommit fram till att Historisk personlighetsstörning stämmer något otroligt bra in på mig.

Har bara läst information på internet dock.

Denna självdiagnostisering är jag då inte alls stolt över.

När jag själv tänker efter mina tidigare beteendena, så tänker jag på hur patetisk det är. Och har folk märkt ''skådespeleriet''?

Jag hatar mig själv...