Vanlig reaktion detta? - Jag var oplanerad

Berättade du för din vän om samtalet från din mamma? Vad hon sagt till dig och hur det fick dig att känna.

var ärlig mot dina vänner och berätta varför du gjorde som du gjorde och berätta att din mammas samtal fick dig att tappa sansen.

vänner är till för att stötta oh vara förstående, men då måste du vara ärlig.

Ja, det gjorde jag.

Jag litar på min kamrat och hans flickvän. Så jag hade nästan inga problem alls att tala om detta.

Däremot har jag svårare att säga det för kvinnan jag älskar. Känns bara att det är bättre att det inte kommer ut.

Liten av en skamkänsla, eller att man har lägre status för att man är oplanerad (Tänker jag - I mitt fall)

Visserligen säger de att de förstod, men gjorde de det?

Jag vill ju veta den totala sanningen om det verkligen var en normal reaktion. Skulle i princip alla människor reagera på det sättet?

Men ts din mamma är ju bara koko!!!

Min andra son var högst oplanerad och jag mådde skit för jag var inte redo för ett till barn! Men jag älskar honom ändå! Något annat finns inte! Ett barn ber inte om att bli till. Och man är som förälder skyldig att göra det bästa av situationen!

Jag tycker att du ska be din"mamma" att dra är helvete! Hon förtjänar inte att ha kontakt med dig!

Vidare så uppmanar jag dig att uppsöka en psykolog för att bearbeta din barndom , det är enormt viktigt för att kunna fungera i vuxna relationer.

Stor kram till dig

Blev nästan tårögd när jag läste din inlägg. Wow! Tack så mycket!

Känns lite skönt med att få stöd, och verkar som om mina vänner skulle förstå mig. Kanske skulle det vara så att de glömmer bort denna reaktionen?

Men jag tänker mig själv att jag är den där ''drama queen''. Och det är där självhatet börjar.

Jag mår illa på massa olika sätt. Jag har gjort bort mig!

Jag tänker - Om inte kvinnan jag älskar befann sig där, så skulle jag troligtvis gått vidare med detta på enklare sätt. Nu vart det inte. Jag hatar mig själv. . .

Jag tänker verkligen på döden, jag vill bara dö!

Men tack för ditt svar!

Oplanerad betyder inte oälskad. Det är vanligt med oplanerade barn, men väldigt få av dessa föräldrar tar ut det på barnen och ger dem en sämre uppväxt. De älskar nämligen sina barn trots att de inte kom till genom planering. Din mamma har andra problem, som inte har med ev planering av graviditet eller dig personligen att göra. Om uppfostran och bemötande av barnet är negativ så beror det på fel hos föräldern, inte fel hos barnet.
Hon hade ingen rätt att ge dig en hemsk barndom pga att hon inte fixade att få barn. 

Vet väl inte om jag var oplanerad men jag tror att jag var oönskad. Jag har en äldre bror och som min mamma har pratat så har jag begripit att jag blev till för att hon tycker att barn ska ha syskon. Hon brydde sig aldrig om mig. Inte som jag minns i alla fall. Inga kramar, smekningar, leenden eller en axel att luta sig emot. Ingen trygg och varm mamma att komma till när man var ledsen eller rädd. Och jag kommer ihåg hur hon slöt sig och hur utelämnad och ensam jag måste ha varit. Vi hade varit hos doktorn för mina öron och det var en doktor som kanske inte var lämplig att ha hand om barnpatienter för han var arg vresig och otålig för att jag var rädd. Mamma satt på en stol och såg rädd ut och jag blev inte tröstad när vi kom hem. Hon lät mig bara vara. När jag var sjuk och i sängs tittade och inte till mig mer än när hon skulle ta tempen. Aldrig en varm hand på pannan eller att hon satt vidsängkanten och läste saga eller så. Jag har i vuxen ålder aldrig blivit helt vuxen och kommit på att jag beter mig som ett barn inför andra vuxna. Som om jag fortfarande söker efter en mammafigur. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Min mamma är än idag stel och hon är inte och har aldrig varit elak men om jag försöker krama henne värjer hon sig och blir stel. Så klart att man påverkas i vuxen ålder av hur man har haft det som barn.

Problemet är inte att du var oplanerad, problemet är att dina föräldrar inte verkar lämpliga för att ha barn. Mitt första barn är inte planerat och jag älskar henne enormt mycket. Mitt andra barn är planerat och är lika älskat, varken mer eller mindre.

Ditt inlägg var väl en aning onödigt?

Du skriver en hel del om dig själv, och svarar inte på min fråga om det var en normal reaktion eller inte -_-

Snälla, du...

Vill du få uppmärksamhet utifrån din uppväxt och upplevelser, får du väl ta och skapa din egen tråd?

Tack på förhand!

(Jag söker faktiskt hjälp och tips)

Det kanske är på grund av telefonsamtalet (Meddelandet om att jag var oplanerad & oönskad)

Eller om det har att göra med kvinnan jag älskar väldigt mycket om.

Kanske är det båda delarna?

Men jag kan inte släppa detta. Skuldkänslor tar kål på mig.

Jag tog ett snack med snubben och talade om mina skuldkänslor. Han tyckte att det inte gjorde så mycket.

Jag skall också ta ett snack med hans flickvän. Vi tre umgås rätt mycket, och hon vart ju lite inblandat. 

Skall också få reda på om kvinnan jag älskar fick reda på någonting. 

Jag mår bokstavlig talat SKIT just nu. Skall bjuda de på middag under helgen. Sedan hoppas jag att allt blir över . .

Jag står knappt inte ut längre.

Det kanske är fö%3

Det kanske är på grund av telefonsamtalet (Meddelandet om att jag var oplanerad & oönskad)

Eller om det har att göra med kvinnan jag älskar väldigt mycket om.

Kanske är det båda delarna?

Men jag kan inte släppa detta. Skuldkänslor tar kål på mig.

Jag tog ett snack med snubben och talade om mina skuldkänslor. Han tyckte att det inte gjorde så mycket.

Jag skall också ta ett snack med hans flickvän. Vi tre umgås rätt mycket, och hon vart ju lite inblandat. 

Skall också få reda på om kvinnan jag älskar fick reda på någonting. 

Jag mår bokstavlig talat SKIT just nu. Skall bjuda de på middag under helgen. Sedan hoppas jag att allt blir över . .

Jag står knappt inte ut längre.

Det kanske är för att det är allt på en gång just nu, eller så är jag bara väldigt, väldigt känslig?

Jag tänkte lite mer djupare och tänkte hur det skulle varit och känts om kvinnan jag älskar inte befann sig där för tillfället. Så skulle jag förmodligen inte ens känna skuldkänsla.

Mina vänner är förlåtande, och jag skulle med lätthet be om ursäkt. Och bli accepterad igen.

Men hur blir det med kvinnan jag älskar.

Och spelar det någon roll om hon fick reda på skaer och ting, eller inte?

Jag orkar knappt någonting just nu.

Det känns som om snubbens flickvän har sagt ALLTING till kvinnan jag älskar.

Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte!

Jag har berättat för snubben och hans flickvän att det började med telefonsamtalet som fick mig i chock. Och därefter kom överreaktionen.

Men skulle kvinna jag älskar förstå det?
Jag vill inte heller tala om för henne att jag var oplanerad, det är någoting jag skäms för. Och någonting som jag hade hoppats på att det inte kom ut...

På Söndagskvällen var jag väldigt nära på att begå självmord. Jag har länge haft den tanken. Jag har länge haft dödslängtan.

Men aldrig vetat hur jag skulle begå handlingen. Rädd för olika saker. Men på Söndagen hittade jag problemlösningen. Och lyckades få ett bra knep, hängningssätt. Jag är bara rädd att det skall bli fel och bli hjärnskadad istället. 

Jag vill bara tala om att slutet är förmodligen nära om inte tiden spolas tillbaks, eller om jag får en väldigt säker bekräftelse att kvinnan jag älskar inte fått höra någonting...Att allting bara gå över till det normala...

JAG HATAR MIG SJÄLV!!!

Om det är någon som är frivillig att vilja prata med mig via PM. Snälla, bara skriv inlägget. Så skickar jag PM till dig/er. Om nu vill det. Skulle vara skönt att ha någon att prata med just nu.

TACK!

Svara snälla. . .

Jag tror att du behöver kontakt med sjukvården. Du har uppenbarligen mycket som du behöver bearbeta och anledningen till att du inte får några svar här är nog för att ingen kommer på något bra att skriva som kan hjälpa dig.