Jag klarar inte av mitt liv snart

Hej,

Jag klarar inte av att leva med den här starka olusten inför graviditet och förlossning längre. Jag vet att jag inte måste ha barn själv, men mina problem slutar inte vid mig själv. Jag mår illa av att se en gravid kvinna, att se små bebisar, att höra folk prata om det etc. Om någon säger 'när du får barn...' eller liknande går det kalla kårar längs hela kroppen och jag får kallsvettningar. Detta har varit fallet så länge jag kan minnas men har blivit bättre med åldern (är 28) i och med att folk nu mer respekterar mig när jag säger att jag inte ska ha barn.

Det har med värderingar att göra - jag tycker att det är ovärdigt att föda barn, men samtidigt förstår jag att det 'måste' göras. Sedan kan jag tycka att valet mellan snitt och naturlig födsel borde vara helt fritt förvisso, men det är väl en annan historia.

Jag har bara mardrömmar hela tiden om detta och jag känner olust så pass ofta att jag tycker det är jobbigt att umgås bland folk (alltid någon som antingen har en bebis, vill ha en eller liknande). Min chef är gravid, något som triggat igång en rejäl ångestkarusell. Tidigare var min mansdominerade arbetsplats något av en fristad där jag kunde gömma mig.

Kan man få hjälp av någon som är specialiserad på detta utan att vara gravid? Har gått till vanliga psykologer men de säger allt som gör det ännu värre.

Jag förstår liksom inte vad det är för fel på mig. Trots att jag skulle tycka det var kul med barn så finns det inte en chans i hela världen att jag skulle utsätta mig för graviditet och allt men jag finner ingen frid i min vardag. Jag är traumatiserad av något som inte ens hänt mig.

Jag fattar inte hur folk klarar av sånt här, något som får mig att känna mig så oförstådd. Jag har vänner som är rädda men inte som jag. För mig cirklar hela mitt liv kring detta och att jag själv väljer bort barn hjälper inte alls.

Hjälp någon, eller funderingar?