ensam i ett förhållande

Det verkar ju som att han inte bryr sig om barnen alls, konstigt. Sen kan det tänkas att han ser dig lite som en hushållerska eftersom du inte jobbar så mycket.

Nästa gång han frågar dig, fråga honom tillbaka precis det du skrivit här. Varför nattar du aldrig barnen, varför läser du inte sagor med dom, varför finns du inte där för dom?

Det viktiga här är dina känslor för honom. För om ni delar på er, blir det ju ändå du som gör allt själv. Visst, det blir en mindre att plocka efter. Men ändå.

Det du behöver fundera över är om du vill leva ditt liv utan honom bredvid dig. För även om du läser för barnen, så är han ju där bredvid. Skulle du sakna honom?

Jag har det också ungefär så. Känns lite som att jag fastnat, kanske är ungefär så för dig också. Jag har det inte direkt dåligt med min sambo, men eftersom jag inte orkar tjata längre så är det lättast att jag gör det mesta själv. På bekostnad av mig, hur jag mår. Funderar oftare och oftare på att gå, men hittar ingen tillräckligt bra anledning, att han inte torkar diskbänken och inte ställer undan sina skor känns fjuttigt... Det är så klart mer än så, massor av små små skitsaker som tar energi...

Jag har inget bra svar, men jag tror att eftersom du sagt åt honom flera gånger och han skärper sig så vet han ju mycket väl var du står. Det betyder att det antagligen aldrig kommer att bli helt bra, han kanske inte bryr sig tillräckligt, eller så tror han inte att det är så allvarligt egentligen. Du kanske får acceptera läget eller gå. Eller prova familjeterapi?

Han är väldigt egoistisk och tänker på sig själv. Är han trött och vill sitta i soffan så gör han det. Men är jag trött så vet jag att barnen måste gå i första hand innan jag kan sätta mig och vila.

Alltså man bygger ju upp en jäkla irritation och man känner sig som en jäkla slav som gör allt. Jag lagar mat, han kommer o sätter sig, äter, tackar för maten, pussar mig på pannan och går och sätter sig i soffan. Så står jag där sen med disken och allt.

Ja jag tänker som du, att jag orkar inte tjata mer så det är lättast att göra det själv.

Han har sökt hjälp och verkar vara införstådd i problemet men ändå så hände det inget, ja förutom dom första veckorna efter att jag tagit upp det. Då hjälper han till överdrivet mycket och sen försvinner det allt eftersom.