Tjejen ska ha en hund till varje pris, jag avskyr hundar

Jag vet inte om det finns nåt bra sätt att berätta det här på. Hon kommer ju att bli besviken när hon hör att du inte gillar hundar och verkligen inte vill bo tillsammans med henne om hon skaffar hund. 

Det är väl inget fel att säga precis det som du skrev i ditt inlägg.

Om hon inte kan avstå från hund och du inte kan tänka dig att acceptera en hund så får ni väl fortsätta att vara särbos.

Låt henne skaffa hund. Ni bor inte ihop och har man ett intresse så får partnern fina sig i de.......

Bara att gilla läget.....

Låt henne skaffa hund. Ni bor inte ihop och har man ett intresse så får partnern fina sig i de.......

Bara att gilla läget.....

Italiensk vinthund är små, doftfria och skäller inte, de är lätta att ta med överallt, men på vintern så vill de ha kläder

Så ett intresse står alltså över ALLT annat i ett förhållande?
Det finns väl fler intressen än BARA hundar?!

Du måste berätta för henne hur du känner, så hon kan ta ställning till det. T ex att du aldrig kommer flytta ihop med henne om hon skaffar hund, så får hon se vad hon tycker är viktigast. Att priset för hunden kan vara att ni gör slut.

Själv gjorde jag klart för min sambo när vi flyttade ihop att jag aldrig kommer vilja ha hund, och skulle han skaffa en så flyttar jag. Jag visste ju att han haft hund förut.
Jag "tycker om" hundar, men jag gillar inte deras lukt och allt jobb.

Husdjur tycker jag faktiskt man ska vara överens om till 100% och att ett nej väger tyngre än ett ja, eftersom ett djur ska vara en familjemedlem. Nu bor ni inte ihop än, men jag gissar att ni åtminstone ser en framtid ihop.

Japp, det måste upp till ytan det här.
Skönt o höra att någon annan har haft samma potentiella dilemma.
Det här är den första riktiga tjejen jag verkligen klickar med i övrigt. Är närmre 30. Och jag vill ju inte behöva fimpa det heller bara sådär, har levt singel större delen av livet tidigare. Fan!

Ja, nu hade jag ju turen att min sambo inte tyckte det var så viktigt med hund. Han har pratat lite löst om det någon gång, men vet ju min inställning och har gått med på att det aldrig blir hund. Speciellt inte eftersom han isåfall vill ha en stor.
Vi har katter istället, men dem älskar jag

Har hon haft hund förut? För det är ju en massa jobb med dem, och även om hon skulle säga att hon ska ta hand om den själv så kommer det inte bli så om ni flyttar ihop. Skulle du komma hem tidigare än henne eller hon bli sjuk, så får du nog räkna med att behöva stå där med kopplet i hand. Det är också en av anledningarna till att jag säger ett absolut nej.

Om hon är orm eller spindelrädd får du väl kontra med att skaffar hon hund skaffar du en kungsboa/tarantella

Katter är underbara! Det är faktiskt en kompromiss jag skulle kunna gå med på.

Javisst, det är ju så jag vet att det blir också, det heter alltid i början att man slipper allt ansvar osv. Men tar man till sig ett djur i familjen kan jag ju inte bara stå bredvid o titta på, det finns liksom inget mellanting. Antingen går båda in för det, eller ingen hund alls.

Jag är själv hundägare och skulle jag bli sambo skulle jag inte kräva att denne skulle hjälpa till med hundarna, undantag om jag skulle bli så sjuk att jag inte ens kunde rasta hundarna. Skulle min sambo komma hem tidigare än mig skulle jag heller inte kräva att denne skulle rasta hundarna, utan ansvaret skulle ligga på mig att se till att hundarna rastas.

Men vill du absolut inte ha hund tror jag heller inte på att du blir sambo med en hundägare, detta för att en hund tar plats i ens hem. Utan i ditt fall skulle jag säga till din flickvän att om hon skaffar hund vill du inte bli sambo, och sedan får din flickvän avgöra om hon väljer att bli sambo med dig eller skaffar hund.

Det finns ju kattraser som är lite "hundlika", dvs att de är flockdjur (även om de givetvist är de som bestämmer, till skillnad från hundar ) och älskar att ligga i knät, vara där man är och "pratar" en massa.
Fast då måste man ha minst två. Läs på om lite olika kattraser och se vad hon säger.

Fast även om du inte skulle kräva det, så är det jättejobbigt att komma hem till hundar som ber om att få gå ut och man får jättedåligt samvete om man då inte gör det. Är man minsta lilla djurvän så spelar det ingen roll att man egentligen varken tycker om hundar eller att rasta dem, man känner att man måste.

Dessutom är det ju inte bara rastandet, det är lukten och allting, och man måste ju tänka på djuret också. Man bör inte skaffa ett djur som inte är omtyckt av alla människor det bor med. Det är inte snällt mot hunden om den inte är 100% välkommen.

Min erfarenhet är att om det en person som är ansvarig för att rasta hunden så kommer hunden inte förvänta sig att resten av familjen kommer rasta den. Det är inte heller alla hundar som vill gå ut bara för man kommer hem.

Jag håller med om att om absolut inte gillar hundar ska man inte heller leva ihop med en  men om man inte har något emot hundar men inte vill ha ansvaret över någon men kan tänka sig dela hemmet med en hund, tror jag inte någon hund lider av det. Då hundar kan skapa olika relationer med olika delar av den familj de bor hos. T ex om någon är huvudansvarig för dess skötsel så kommer troligen hunden se denna som "ägaren", ägarens partner som någon som bara klappar den ibland, etc.