• Äldre 25 Jan 21:55
    712 visningar
    5 svar
    5
    712

    Jag orkar inte mer

    Jag vet egentligen inte vad jag vill ha ut av att skriva här. Men för att göra en historia kort.
    Mitt liv har hela tiden gått imot mig, Som 13 åring blev jag våldtagen av 6 stycken 5 minuter ifrån mitt hem. Vilket ledde till dåligt psyke, dålig skolgång betedee mig som skit mot föräldrarna. Ialf av alla dom 6 togs endast 1 16 åring. 
    Efter det levde jag mest i rädsla, hade ingen jag riktigt kunde prata med trots jag blev tvingad att gå på bup. Jag förträngde det mesta så gått det gick. 

    När jag blev 16 år träffa jag min första pojkvän. Han verka helt underbar, flytta ner och bodde hos oss. Efter c 6 månader i förhållandet börja hans svartsjuka ta över, blev kallad ''hora''  '' hoppas du blir våldtagen igen'' Mm om jag skulle ut med mina tjejvänner. Detta gick långt över styr, han manipulerade mig, slog mig, Gick på mig på nätterna. Jag tog/tar starka sömntabletter för att få någon sömn alls. När han gjorde det, jag kunde inte röra mig, kunde inte vakna. Men jag kände allt! 
    Jag sa till honom dagen efter om det (jag var rädd för han) och trots det gör han om det. Min mamma visste vad som pågick. Trots att jag snart skulle fylla 17 gjorde hon inget åt det. 
    D som vi kallar han här blev utslängd efter c 14 månader varav 8 månader i misshandel. Då tack vare att mina vänner var där när han blev förbannad, han tog en skruv och kasta rakt in i magen på mig så det gick hål och sen det klasiska slänga in mig i väggen. 
    Där blev jag fri från honom i 3 månader. Tills min mamma tar tillbaka han in, Vi hade även flyttat under denna tiden, och bodde nu inne i en större stad. 
    Det tog inte lång tid där innan D börja igen, bara det att nu var han värre. Jag va livsrädd för han. Han kunde spela spel på datan som gick dåligt helt oprovocerat komma upp i mitt rum och slå skiten ur mig, Som mest bröt han 4 revben och 2 hoppa urled.  Detta helvetet höll i sig länge. En gång när han var arg, kom han med en kniv, satte över min hals. Jag tryckte in handen imellan och fick skärsår på handen. Hans kommentar på det var '' du får skylla dig själv, det var du som satte dit handen''  - Såklart för att ''försvara'' min hals.  
    Dagen efter detta hände var min mamma hemma när han blev förbannad (han gjorde aldrig något när hon var hemma annars) han tog tag i mig, slängde upp mig i väggen och skrek '' Jag ska fan döda dig din jävla fitta'' Vet inte vad de va som fick min mamma att reagera, men det gjorde hon. slängde undan d och sa till han att sticka här ifrån. 

    Dagen efter den hände gick jag till polisen  (han var polisanmäld sen tidigare också. dock la jag ner den när mamma släppte in han igen då ja var för rädd) 
    Kommer till polisen med ett tydligt skärsår i min hand. 
    Polisen börjar läsa upp min gamla anmälan  '' kapitel 2 (kommer inte ihåg vilket) ah, se där det är våldtäkt eller försök till våldtäkt''  - jag svara, jo våldtäkt....
    Han '' Ja du är ju blond så''
    Det var allt han hade att säga, jag tappa allt. gick där ifrån med gråten i halsen. Skötte mig själv hädanefter. fick mina psykbrott och lät det va. 
    Sen träffa jag ialf en kille 120 mil ifrån mig. 

    Vi prata i c 6 månader innan vi träffades hade då gått 3 år sen jag gjorde slut med D. 
    allt var jätte bra mellan oss och vi trivdes väldigt bra. Har idag varit tillsammans i 3,5 år. 
    Men jag mår så jävla dåligt. jag bor där han bodde innan. Det är jag, han, min mamma. Jag har 4 hundar och 2 hästar som är min värld. 
    Jag bryter ihop mer och mer, Det gör ont att andas, Min pojkvän ger mig aldrig något. han bara sitter vid sin data med sina vänner, alltid samma visa. kommer hem från jobb, sätter sig vid datan och pratar med vännerna tills han ska sova. Vi har tagit upp detta flera gånger. Men jag orkar inte mer.
    Jag älskar han och vill leva med han, men jag orkar inte mer. Jag orkar inte bara ge hela tiden. 
    Min mamma hon går runder och ser sur ut här hela tiden (hon flytta efter men letar eget här) ingenting är bra. Jag försöker hela tiden få dom att må bra. 
    Men jag får aldrig något tillbaka. 
    Min dag ser ut såhär går upp, släpper ut hundarna, ut och tar ut hästarna sen in igen tränar lite med vovvarna och tar det lungt tills dom ska ut nästa gång. (hästarna står på fritillgång) Jag kan inte göra något här jag bor nu, vi bor brevid en stoor väg där bilarna inte vet hur man saktar in så att ut och rida är ett stort skämt! Jag tänker inte göra av med mina djur men jag är trött, jag vill mer. 

    Jag är 23 år idag
    Mitt liv har bestått av
    Våldtäkt
    Misshandel
    blivit träffad av blixten
    Varit ordentligt sjuk med diverse sjukdomar. 
    Och min nuvarande sambo

    Jag tänker varenda dag hur mycket enklare allt vore om jag inte var tvungen att leva, jag vill inte. Jag är redo att försvinna. Men jag kan inte lämna mina djur, dom kommer inte förstå. Men jag vill inte mer. Det gör så ont, allt. mitt liv. är det ens meningen att jag ska vara i livet? 

    Svårt att få ihop allt och kanske svårt att förstå. Jag vill bara skriva av mig. 
    Hitta en mening, få hjälp. något. vad som helst. 

  • Svar på tråden Jag orkar inte mer
  • Anonym (yupi)
    Äldre 25 Jan 22:04
    #1
    -1

    Välkommen till mångkulturella sverige

  • Anonym (E)
    Äldre 26 Jan 02:14
    #2

    Tror du skulle behöva någon att prata med, genom VC. Kan du få remiss till psykolog, tycker verkligen du borde ta kontakt med dem. Var rädd om dig!! <3

  • Äldre 26 Jan 03:08
    #3

    Jobbar du inte? Vem försörjer dig, och er?

    Flytta ifrån både mamma och pojkvän, och ta hand om dig själv.

  • Äldre 26 Jan 12:08
    #4

    Har gått hos psykolog tidigare men inget som för mig. 
    Nej jag jobbar inte, gick sjukskriven i 7 månader och nu hjälper försäkringskassan mig. 
    Känner bara att jag behöver något, jag behöver en push, få en anledning.

  • Äldre 26 Jan 14:21
    #5

    Skulle stå '' men inget som funka för mig''

Svar på tråden Jag orkar inte mer