Mamma från helvetet - jag måste flytta!
Jag är dotter till en överbeskyddande, kontrollerande, manipulativ tjuv och lögnare till mor. Jag är 18 år och därmed myndig.
År 2013 fick jag en lägenhet i min mammas föräldrars namn, den är alltså inte "min", även om jag bor i den, sköter den, betalar den och underhåller den. Detta med underhåll och barnbidrag. Eftersom den inte är min har jag ingen möjlighet att byta lås. Morbröder och mostrar förstår inte konceptet med egen lägenhet och frihet, fem andra än jag har nyckeln till mitt egna hem och alla kan klampa in när de vill. Och de gör det.
År 2014 fick jag ett jobb, det var tidigt på året, jag hade världens skitchef som jag bara ville kasta i kruka i huvudet på så fort han öppnade munnen. Alla nya och yngre på jobbet blev alltid smutskastade av denna chefen, oavsett vår prestation. Men jag hade i alla en lön och hade lättare för att försörja mig.
Senare på året dyker min mamma upp på min arbetsplats utan min vetskap. Hon har nu fått reda på att jag jobbar där, för en av mina mostrar såg mig där i arbetskläder. För chefen drar hon världens rövarhistoria om hur otrevlig jag är mot kunderna, hur jag river sönder alla pengar jag får i lön och att jag planerar att tända fyr på hans kontor. Skitchef som han är, där förlorade jag mitt jobb. Fick reda på senare att min mamma var avundsjuk för att jag fick mer pengar än henne i månaden. Så ska det inte vara, hon var ju äldst.
Idag är chefen och mamma best buddies.
Sedan min födsel har jag fått 400 kronor var från farmor och farfar in på sparkontot. Nu är jag myndig och har kontroll över sparkontot, det var också då jag fick reda på detta. I 18 år har min mamma tagit 800 kronor i månaden från mig och också 17 000 kronor från mig på mitt sparkonto. Jag skulle alltså kunnat ha 172.800 kronor på kontot. Om jag visste om dem.
Min mamma har stulit småpengar i min lägenhet, tjugolappar, femtiolappar, någon tia här och där och har gjort det sedan jag var 11. Jag har räknat ut att det är cirka 16.000.
I Mars 2014 dök hon även upp på skolan och mordhotade min kurator, för att hon har "vänt" mig emot min mamma. Det slutade med att jag kasta allt jag hittade på mamma i det rummet kuratorn befann sig i. Något äpple, min mobil, något glas. Jag fick helt enkelt ett raseriutbrott. Jag stod såklart för alla konsekvenser senare.
Denna veckan fick jag dock ett erbjudande om hjälp av min kurator. En egen lägenhet med socialens hjälp.
Jag har övervägt nackdelar och fördelar, jag är så nerbruten av destruktiva föräldrar och familj att jag har knappt vågat säga nej till exakt allt. Om jag dock tar emot hjälpen har jag valt att hålla det hemligt så länge det går för hela familjen på mammas sida.
Vad kuratorn sa var att socialen kan hjälpa mig hitta en lägenhet eller erbjuda sig någon av sina egna. Har man inga möbler och behöver nya, får man även pengar för det, cirka 50.000. Där lät det dock för bra för att vara sant.
Ska jag ta emot hjälpen? Har någon av er fått en lägenhet av soc och hur har det gått, hur gick det till? Kan jag lita på socialen och att mina föräldrar inte blandas in?
Jag behöver hjälp och råd, för jag får knappt ork till en simpel vardag längre. Jag ger upp i skolan, jag kommer tillbaka i gamla banor med anorexi och självskadebeteende igen, jag känner att jag måste härifrån och det är väldigt snart. Hur gör jag?
