Vad var det jag sa! Får man säga så?
Vad var det jag sa! Får man säga det? Det hjälper ju inte alls med att trösta eller lära ut eller förebygga.
Jag tycker att det hela tiden uppstår situationer då jag vill säga vad var det jag sa: Sätt inte glaset så nära kanten det kan så lätt trilla ner då! (Kras!)
Jo vantarna finns i lådan!
Lägg inte ärmen i maten den blir så kladdig då.
Hoppa inte så nära trappan, det är så lätt att snubbla.
Gardinen håller inte att svinga i!
Sätt paddan på laddning annars så kan du inte att kunna spela när vi kommer hem.
Soffan kommer inte att få plats i dörröppningen. - Jodå, lilla gumman. (Kanske att "lilla gumman" var underförstått, men jag kunde allt ana det).
Och tusen andra situationer.
Hur gör ni? Håller ni tand för tunga eller predikar ni? Eller är ni omgivna av folk som alltid lyssnar på era råd så att situationen aldrig uppstår? I så fall: har ni några bra tips om hur man kommunicerar bättre till en som konstant får bita sig i tungan för INGEN lyssnar ju!!!
