En 3:a?

Hej!

Vi har en flicka på snart på 4 år och en pojk på drygt 6 år. Flickan är utvecklingsförsenad, pratar inte, går inte och kräver mycket tillsyn. Går på speciell diet och medicineras. Vi har tidigare varit överens om att hon kräver så mycket att vi inte skulle ha en till men nu börjar jag komma på andra tankar.

Det svåra är ju om vår nuvarande dotter kommer i andra hand och inte får det "extra allt" hon behöver? Jag jobbar heltid, mannen halvtid. Dottern är 15kg tung och går som sagt inte själv så det blir en del bärande.

Och sen känner jag lite också att sonen har blivit snuvad på ett syskon, när vi är borta eller bara när barnen blir äldre kommer han aldrig ha ett syskon att vända sig till. Nu kommer det ju bli ganska stor ålderskillnad om vi bestämmer oss för att försöka så det kanske ändå blir så att de inte umgås speciellt mycket.

Har ni några kloka funderingar?

Jag är uppvuxen med tre funktionshindrade syskon och en frisk bror. Vi var alltså två friska i en syskonskara på fem. Jag kan förstå din tanke att bli "snuvad" på ett syskon. Man får inte riktigt en syskonrelation med jämbördigt utbyte av varandra. Nu har två av mina syskon dött men jag har alltid varit närmast min friska bror och haft mycket mer utbyte av honom trots att det skiljer 9 år mellan oss. Jag tänker att det viktigaste är att ni vill ha ett barn till. Det kan ju också hända att ett tredje barn blir funktionshindrat. Vad gör ni då?

Försöker er på ett fjärde?

Kontentan av mina funderingar blir nog att ja, det är positivt att ha ett friskt syskon men viljan att få ett till barn är det viktigaste.

I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.

En 3:a?

INNEHÅLL