Jag vet inte om min pojkvän är rätt för mig.

Var i liknande situation. Killen jag dejtade trodde inte han kunde känna så igen, hade blivit sviken i ett tidigare förhållande.

Vi hade massa kul tillsammans o en massa bra o mysigt ihop.

Han hade dock inga problem om det tog ett tag mellan gångerna vi träffades, och planerade saker utan att nämna sina planer för mig.

När vi bröt upp var jag väldigt ledsen o tänkte bara på de positiva delarna.

Nu drygt ett år senare har jag träffat en annan kille, snäll o omtänksam. Som ger mig både bekräftelse o kärlek. Idag inser jag att även om vi hade mycket roligt tillsammans var det ingen bra kärleksrelation, kunde kanske fungerat om vi haft det på vänskapsbasis.

Mitt råd till dig, saknar du något så stort o viktigt, bryt upp. Det finns någon som bättre passar dina behov. Kram o lycka till!

Sådär är min pappa och hans äktenskap slutade i skilsmässa, för mamma behövde andra tecken på kärlek än att han gjorde arbeten åt henne, trots att de hade kul tillsammans.

Hans nya förhållande verkar funka, just för att hans nya förstår - och kan hantera - att det är så han visar kärlek. Min pappa har sagt att han älskar mig en gång. Jag är 30+, så det är inte bara partners han har svårt att säga det till. Men jag vet ju ändå ATT han gör det. 

Jag vet inte, men jag tror att alla har olika sätt att visa kärlek - och att alla har olika behov av Hur den visas. 

Om ni inte matchar på den fronten, och du faktiskt har satt dig ner och förklarat - sakligt och lugnt - vad du behöver utan att det hjälpt, då är jag övertygad om att du kan få det bättre både ensam och med någon annan. Men det är vad jag tror - sanningen är din. 

Lycka till, oavsett - du förtjänar ju helt klart att älskas, och kan inte den här, så kan någon annan :) 

3 år och han "vet inte om han älskar dig"? jag hade aldrig stått ut så länge

Känner igen mycket i det du skriver...varit tillsammans med min man i över 10 år nu..han är snäll händig,pålitlig, en redig karl.Men han "såg mig inte"på många år,och när han väl gjorde det var det försent.Mina känslor var borta.Vi ska skiljas.

Detta låter som mitt ex, helt ärligt. Han och jag var ett par under åtta år och han tyckte också väldigt mycket om mig men älskade mig inte. När folk såg oss ihop så gissade de att vi var vänner, men inte ett par. Just av samma anledning som du skriver.

Jag är glad att det tog slut, för numera är jag ihop med en man som älskar mig och visar det.

Det är nog inget större fel på killen (även om han verkar lite udda) men ni synkar dåligt, och om din frustration och ditt tvivel känns omöjligt att leva med så lämna honom bara.

Jag tror att mycket av hans beteende grundar sig i en obehandlad depression/utbrändhet. Som han vägrar behandla. Vi är vänner sedan 7 år tillbaka och dessa beteenden fanns inte där från början, det är därför jag "stått ut" så länge som jag har. Hade han varit såhär från början hade det inte blivit något förhållande.

Jag vet att det kanske beror på att vi helt enkelt inte är kompatibla. Men det har blivit bättre och bättre senaste tiden, men hur länge är det egentligen värt att vänta?

Låter som att ni har olika kärleksspråk.

de fem olika språken är
verbalt, fysiskt, tjänster, umgänge och gåvor.

Du tycks ha kärleksspråket fysiskt medan killen din har kärleksspråket tjänster. Det enda ni kan göra är att kompromissa. Prata med varandra. Börja där och se om ni kommer fram till något.

En del visar sin kärlek genom att göra saker för sin partner som din kille när ha fixar hemma mm. Det är hans sätt att säga att han tycker om dig och vill vara med dig. Tyvärr har du ett annnat kärlekspråk så detta krockar för er.

Har du någon gång tagit upp hur du känner när du berättar saker och inte får respons av honom?Hur var hans uppväxt, var de kärleksfulla i hans familj? Ni måste prata med varann om detta så ni vet vart ni har varann mm. Finns ett bra relationstest du kan göra lovetestnow heter det