• Anonym (Jag)
    Äldre 27 Jan 01:02
    9236 visningar
    20 svar
    20
    9236

    jag hatar min man...

    Jag vill nog inget speciellt med tråden annat än att skriva av mig lite.
    Jag och min man har varit tillsammans i 11 år nu. Vi har haft det kämpigt och bråkat konstant genom alla åren. Han har gjort vissa saker som har sårat mig oerhört men jag har alltid gått tillbaka till honom för att jag älskat honom. Han var mitt allt i princip. De senaste åren har jag känt att hans känslor har förändrats. Men när jag tog upp det med honom blev han sur och sa att det inte stämde. Så jag har trott på honom och tänkt att han aldrig varit den som gillat att visa känslor.
    Nu är saken den att vi hade ett stort bråk för ett år sen och separerade i ett halvår. Jag var otroligt sårad och arg och hade börjat bygga en ny tillvaro till mig och barnen. Men han ville tillbaka och försöka för barnens skull (vi hade en nyfödd). Sagt och gjort så flyttade vi ihop igen och allt har flutit på den senaste tiden.
    Men nåt inom mig har förändrats. Och det är otroligt jobbigt. Jag tänker på allt han har utsatt mig för genom åren och kan inte släppa det eller glömma. Inte bara senaste bråket utan alla bråk. Ibland bara jag ser honom så känner jag ett hat inombords. Samtidigt är han mina barns pappa och jag älskar honom på ett sätt. Men jag kan inte prata med honom. Och jag får panik när han föreslår semesterresor. Tanken på att åka på semester eller någonstans med honom får mig att känna mig kvävd. Jag har kommit på att han har en diagnos. Upptäckte det när sonen fick sin diagnos. Enligt honom är det inget fel på han. Han har bara alltid rätt och alla runtomkring honom fel. Jag har tappat respekten för han och många gånger känner jag panik i huset. Vill bort men vart och hur? Jag har inget jobb att gå tillbaka till efter mammaledigheten. Hur ska jag kunna klara av att försörja mig och barnen? Jag vet en sak säkert iallafall. Om jag lämnar honom kommer han att strunta i sina barn. Kanske träffa de nån gång i början för att sen inget alls. Är det rätt mot barnen att lämna då? De kommer att förlora sin pappa. Jag har stannat kvar för barnens skull men mår oerhört dåligt.
    Vad ska jag göra? Är det nån annan som lönt likadant?

  • Svar på tråden jag hatar min man...
  • Anonym (Hmm)
    Äldre 27 Jan 06:28
    #1

    Tycker du ska dra snabbt därifrån och inte slösa en sekund till åt honom. Och vad gäller barnen så kan du inte stanna för deras skull för det är att misshandla dig själv. När du drar så löser allt sig garanterat och du och barnen får det bättre. Om han skiter i barnen så är det hans drag och val och har absolut ingenting med ditt val att göra. Så sätt ner foten nu och packa

  • Äldre 27 Jan 07:33
    #2

    Håller m ovan

  • Äldre 27 Jan 08:00
    #3
    Anonym (Hmm) skrev 2015-01-27 06:28:18 följande:

    Tycker du ska dra snabbt därifrån och inte slösa en sekund till åt honom. Och vad gäller barnen så kan du inte stanna för deras skull för det är att misshandla dig själv. När du drar så löser allt sig garanterat och du och barnen får det bättre. Om han skiter i barnen så är det hans drag och val och har absolut ingenting med ditt val att göra. Så sätt ner foten nu och packa


    Håller med.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Äldre 27 Jan 09:23
    #4

    Problemet är att jag inte har någonstans att ta vägen om jag lämnar huset. Jag vet att han inte skulle flytta härifrån och han vet att jag är beroende av honom vad gäller ekonomin. Sist vi separerade jä-lades han till max vad gäller ekonomin. Jag hade precis fött barn och föräldrapenningen räckte inte långt. Han hotade med att säga upp lägenheten så jag och barnen skulle hamna på gatan. Han vägrade betala räkningarna som var i mitt namn så föräldrapenningen gick till de räkningarna och han satte bara över matpengar till barnen. Mig ville han inte betala nåt för samtidigt som jag var låst med ett nyfött barn och inte kunde göra något åt situationen. Barnen ringde honom och grät att de saknade honom och ville träffa honom. Han sa bara nej till de i telefon. De grät varje natt efter honom. Det är såna saker som han gjort som får mig att hata honom. Men barnen vill ju ha sin pappa så jag biter ihop. Men mår bara skit av allt dock

  • Äldre 27 Jan 09:28
    #5
    +1

    Kanske börja planera för att separera? Inte nu men längre fram i tiden. Samla information om vad som behövs. Spara om det går. Börja minska på dina personliga fasta avgifter om det går. Kolla igenom hela ditt kontaktnät om vilken hjälp du skulle kunna tänkas få. 


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Äldre 27 Jan 09:44
    #6
    Johan75 skrev 2015-01-27 09:28:39 följande:

    Kanske börja planera för att separera? Inte nu men längre fram i tiden. Samla information om vad som behövs. Spara om det går. Börja minska på dina personliga fasta avgifter om det går. Kolla igenom hela ditt kontaktnät om vilken hjälp du skulle kunna tänkas få. 


    Behold, i come as a thief.
    Jo jag tänker i de banorna. Att jag måste fixa ekonomin först och främst. Mitt kontaktnät har 'gett upp' eftersom jag har tagit tillbaka honom så många gånger. Men problemet är barnen. Jag vet att mina barn kommer leva med en fattig ensamstående mamma utan någon kontakt med sin pappa. Och tanken på det gör ont. Hur kommer de att påverkas av det?
  • Äldre 27 Jan 09:51
    #7
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 09:44:47 följande:
    Jo jag tänker i de banorna. Att jag måste fixa ekonomin först och främst. Mitt kontaktnät har 'gett upp' eftersom jag har tagit tillbaka honom så många gånger. Men problemet är barnen. Jag vet att mina barn kommer leva med en fattig ensamstående mamma utan någon kontakt med sin pappa. Och tanken på det gör ont. Hur kommer de att påverkas av det?
    Jag vet inte hur de kommer påverkas, och visst skulle det vara tråkigt om de på något vis förlorade kontakten med sin far, men du kan inte vara ansvarig för hans kontakt med sina barn. Skulle den kontakten skita sig så är det tråkigt men hans fel och ansvar - inte ditt. 

    Jag skulle inte avskriva dina nära och kära bara för att de kanske är less. Prova igen och igen så finns alltid möjligheten att du får hjälp. 
    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (ch)
    Äldre 27 Jan 11:02
    #8
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 09:44:47 följande:
    Jo jag tänker i de banorna. Att jag måste fixa ekonomin först och främst. Mitt kontaktnät har 'gett upp' eftersom jag har tagit tillbaka honom så många gånger. Men problemet är barnen. Jag vet att mina barn kommer leva med en fattig ensamstående mamma utan någon kontakt med sin pappa. Och tanken på det gör ont. Hur kommer de att påverkas av det?
    På något sätt måste du ändå besluta dig för det ena eller det andra, annars kommer du själv att gå under. Antingen får du acceptera situationen och göra det bästa av den för dina barns skull, för att de ska ha kontakt med sin pappa, eller börja planera för att separera och som någon tidigare skrev, det är hans fulla ansvar för vilken slags kontakt (eller inte) som han vill ha med sina barn.


  • Anonym (gbv)
    Äldre 27 Jan 11:32
    #9
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 09:23:44 följande:

    Problemet är att jag inte har någonstans att ta vägen om jag lämnar huset. Jag vet att han inte skulle flytta härifrån och han vet att jag är beroende av honom vad gäller ekonomin. Sist vi separerade jä-lades han till max vad gäller ekonomin. Jag hade precis fött barn och föräldrapenningen räckte inte långt. Han hotade med att säga upp lägenheten så jag och barnen skulle hamna på gatan. Han vägrade betala räkningarna som var i mitt namn så föräldrapenningen gick till de räkningarna och han satte bara över matpengar till barnen. Mig ville han inte betala nåt för samtidigt som jag var låst med ett nyfött barn och inte kunde göra något åt situationen. Barnen ringde honom och grät att de saknade honom och ville träffa honom. Han sa bara nej till de i telefon. De grät varje natt efter honom. Det är såna saker som han gjort som får mig att hata honom. Men barnen vill ju ha sin pappa så jag biter ihop. Men mår bara skit av allt dock


    Vad är det för räkningar som står i ditt namn? Sen förstår jag inte riktigt, först skriver du huset men sen står det lägenheten.

    O klarade du att flytta ifrån honom förra gången gör du väl det nu också?! Tycker iaf du ska kontakta soc om din svåra situation.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Äldre 27 Jan 12:00
    #10
    Anonym (ch) skrev 2015-01-27 11:02:27 följande:
    På något sätt måste du ändå besluta dig för det ena eller det andra, annars kommer du själv att gå under. Antingen får du acceptera situationen och göra det bästa av den för dina barns skull, för att de ska ha kontakt med sin pappa, eller börja planera för att separera och som någon tidigare skrev, det är hans fulla ansvar för vilken slags kontakt (eller inte) som han vill ha med sina barn.


    Jag ska nog komma på fötter först så jag inte hamnar i samma sits som förra gången. Det är sant att det är hans ansvar att hålla kontakten med barnen. Men det är jobbigt att se sina barn ledsna och utåtagerande.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Äldre 27 Jan 12:05
    #11
    Anonym (gbv) skrev 2015-01-27 11:32:56 följande:
    Vad är det för räkningar som står i ditt namn? Sen förstår jag inte riktigt, först skriver du huset men sen står det lägenheten.

    O klarade du att flytta ifrån honom förra gången gör du väl det nu också?! Tycker iaf du ska kontakta soc om din svåra situation.
    Vi bodde i lägenhet men flyttade till ett radhus (också hyres). Räkningarna i mitt namn var barnomsorgsavgifter, el, bredband, tv, bådas mobilabonnemang och delbetalningar på diverse saker.
  • Anonym (gbv)
    Äldre 27 Jan 22:40
    #12
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 12:05:43 följande:
    Vi bodde i lägenhet men flyttade till ett radhus (också hyres). Räkningarna i mitt namn var barnomsorgsavgifter, el, bredband, tv, bådas mobilabonnemang och delbetalningar på diverse saker.
    Jag menade när det stod i ts att ni var separerade i ett halvår, då utgick jag från att det var du som flyttade ut o klarade det ekonomiskt? Sen verkar det ju också märkligt att du står på alla dom här avgifterna, du som inte har nåt jobb (betalar BÅDAS mobilabonnemang:/?). Betala dom med mammapenningen o barnbidraget? Då får ju inte barnen det dom har rätt till.

    O inget hindrar väl dig att skriva in sig på AF o söka jobb redan nu, extra, deltid eller vad det kan va?

    Sen det här att ditt kontaktnät har "gett upp" på att försöka hjälpa dig, ärligt talat tror jag inte heller att den här tråden kommer att få dig att ändra nåt i praktiken. Vill inte vara elak men dom känner väl dig bättre än några anonyma här, dom har väl märkt att du inte vill ta itu med dig själv o allt när det kommer till kritan. Ungefär som en missbrukare som bara pratar o pratar om att den vill sluta, men aldrig gör nåt irl.
  • Anonym (Jag) Trådstartaren
    Äldre 28 Jan 08:00
    #13
    Anonym (gbv) skrev 2015-01-27 22:40:06 följande:
    Jag menade när det stod i ts att ni var separerade i ett halvår, då utgick jag från att det var du som flyttade ut o klarade det ekonomiskt? Sen verkar det ju också märkligt att du står på alla dom här avgifterna, du som inte har nåt jobb (betalar BÅDAS mobilabonnemang:/?). Betala dom med mammapenningen o barnbidraget? Då får ju inte barnen det dom har rätt till.

    O inget hindrar väl dig att skriva in sig på AF o söka jobb redan nu, extra, deltid eller vad det kan va?

    Sen det här att ditt kontaktnät har "gett upp" på att försöka hjälpa dig, ärligt talat tror jag inte heller att den här tråden kommer att få dig att ändra nåt i praktiken. Vill inte vara elak men dom känner väl dig bättre än några anonyma här, dom har väl märkt att du inte vill ta itu med dig själv o allt när det kommer till kritan. Ungefär som en missbrukare som bara pratar o pratar om att den vill sluta, men aldrig gör nåt irl.
    Du vet ingenting om mig eller min situation för att anta något. Jag skrev i trådstarten att jag ville skriva av mig lite bara just för att jag mådde dåligt. Fy vad elakt av dig att jämföra mig med en missbrukare. Jag har beskrivit varför jag stannar kvar. Och varför jag inte kunnat söka något jobb ännu. Du kan börja med att läsa innan du kommenterar.

    Varför jag har alla räkningar på mitt namn är inte märkligt alls heller. Jag har haft ett jobb tidigare men inte han men nu är rollerna ombytta. Barnen saknar inget iom att deras far är höginkomsttagare. Jag sa upp mig och flyttade med honom när han fick ett jobberbjudande för några år sen. Jag skrev att han har utsatt mig för ekonomisk press när HAN stack och ville säga upp lägenheten och vägrade betala räkningarna i mitt namn. Du behöver inte inte ifrågasätta mig. Du kan fråga istället.
  • Anonym (ch)
    Äldre 28 Jan 08:38
    #14
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 12:00:05 följande:
    Jag ska nog komma på fötter först så jag inte hamnar i samma sits som förra gången. Det är sant att det är hans ansvar att hålla kontakten med barnen. Men det är jobbigt att se sina barn ledsna och utåtagerande.

    Jag förstår det. Det måste kännas jättejobbigt och man vill ju självklart att ens barn ska ha en bra kontakt med båda föräldrarna. Det säger väl en del om vilken slags människa han är som inte vill ha kontakt med sina egna barn.
  • Anonym (gbv)
    Äldre 28 Jan 10:10
    #15
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-28 08:00:35 följande:
    Du vet ingenting om mig eller min situation för att anta något. Jag skrev i trådstarten att jag ville skriva av mig lite bara just för att jag mådde dåligt. Fy vad elakt av dig att jämföra mig med en missbrukare. Jag har beskrivit varför jag stannar kvar. Och varför jag inte kunnat söka något jobb ännu. Du kan börja med att läsa innan du kommenterar.

    Varför jag har alla räkningar på mitt namn är inte märkligt alls heller. Jag har haft ett jobb tidigare men inte han men nu är rollerna ombytta. Barnen saknar inget iom att deras far är höginkomsttagare. Jag sa upp mig och flyttade med honom när han fick ett jobberbjudande för några år sen. Jag skrev att han har utsatt mig för ekonomisk press när HAN stack och ville säga upp lägenheten och vägrade betala räkningarna i mitt namn. Du behöver inte inte ifrågasätta mig. Du kan fråga istället.
    Men snälla du, jag skrev det där om missbrukare som ett exempel för att vara tydlig (skrev också ordet ungefär)! Och nej du har rätt, jag vet inte mer om dig än det du har skrivit i tråden o jag har läst allt. Faktiskt.

    För det är du själv som har skrivit att du är beroende av honom ekonomiskt, att du känner ett hat mot honom, ni har bråkat konstant genom åren o att du kan inte släppa det o hur han hotade dig med att säga upp lägenheten när du var nyförlöst, hur han struntar i barnen osv.  DET är vad jag vet om din situation.

    O fortfarande är jag nyfiken på detta att ni var separerade i ett halvår, vem betalade det boendet, var det när du hade ett jobb o du kunde betala det?

    Men det är klart, det stod ju också i ts att du inte ville nåt speciellt med tråden utan bara skriva av dig lite. Men sen frågade du också vad ska jag göra? Det är nog bra om du har klart för dig vad du egentligen vill.
  • Äldre 28 Jan 10:19
    #16
    Anonym (Jag) skrev 2015-01-27 09:44:47 följande:
    Jo jag tänker i de banorna. Att jag måste fixa ekonomin först och främst. Mitt kontaktnät har 'gett upp' eftersom jag har tagit tillbaka honom så många gånger. Men problemet är barnen. Jag vet att mina barn kommer leva med en fattig ensamstående mamma utan någon kontakt med sin pappa. Och tanken på det gör ont. Hur kommer de att påverkas av det?
    Ditt kontaktnät kanske ställer upp om du verkligen är övertygad om att du ska lämna honom. Om du verkligen, verkligen har bestämt dig. Tycker du ska försöka med det iaf, för det låter inte som en hållbar situation. Förstår inte hur ni kan ha hållit ihop i 11 år trots att ni bråkat hela tiden. Insåg ni inte att ni inte var bra för varandra? Jag och mitt ex. gjorde slut efter 4 år trots att vi älskade varandra eftersom vi insåg att hela förhållandet bara degenererade. Bättre att göra en exit och söka lyckan på annat håll än att följa sin älsklingsbåt till botten.
  • Äldre 28 Jan 10:28
    #17

    Tänk så här: när du tänker tillbaka på ditt liv om 50 år, vad kommer du att ångra och inte ångra att du gjorde? Vill du verkligen ha det så här i flera år till?
    Jag menar inte att låta hård, men vi lever bara en gång...

    Jag tycker att du ska planera för att lämna honom. Du har föräldrapenning nu, och har du barnen boende hos dig (vilket det verkar som det kommer att bli?) så får du barnbidrag, underhållsbidrag och eventuellt bostadsbidrag. Kolla upp om du har rätt till a-kassa efter föräldraledigheten. Börja kika på lägenheter osv - det kan vara skönt att bara börja komma igång.

    När det gäller barnens pappa, så förstår jag att du funderar på hur det blir med umgänge och om han kommer att vilja träffa barnen - men samtidigt måste du komma ihåg att det är hans eget ansvar att bibehålla relationen med barnen. Du kan inte ta det ansvaret åt honom.

    Jag hoppas att det löser sig!

  • Anonym (Snusm­ymlan)
    Äldre 28 Jan 18:34
    #18

    "Han har bara alltid rätt och alla runtomkring honom fel."

    Tycker han låter som vem som helst här på Familjeliv.

  • Äldre 28 Jan 18:43
    #19

    Ställ dig i bostadskö om du inte kan ta över kontraktet/ägandet på den bostad där ni bor nu.

    Ang ekonomin. Se över dina räkningar och gör dig av med de du inte absolut måste ha kvar.

    Om pappan inte har barnen lika mycket som du måste han betala underhåll. För att slippa tjafs så ta det via försäkringskassan så tar de det med pappan. Summan är 1273 kr per barn och månad.
    Du har rätt till bostadsbidrag och även försörjningsstöd om du inte har jobb föräldrapenning eller akassa som räcker till.

    Du kommer alltså att klara ekonomin även om du inte kommer att kunna leva i lyx ekonomiskt sett.

  • Ogenom­tänkt
    Äldre 28 Jan 21:49
    #20

    Jag instämmer med de som tycker att du ska börja förbereda dig för separation. Hör av dig till dina föräldrar kanske? Kolla där vad du kan få för hjälp. Och abonnemangen ska du inte oroa dig för. Säg upp dom bara så fort du flyttar. Det kan säkert bli knapert ekonomiskt ett tag, men sådant brukar lösa sig med tiden. Tänk på att man bara har ett liv och det går rätt fort; varför leva olycklig?

Svar på tråden jag hatar min man...