Hur hantera otrohet?

Dumpa

Om ni har bestämt er för att gå isär sätt er ner hela familjen och berätta det tillsammans. Gå inte in på detaljer som otrohet. Det gynnar inte någon.

Jag har inte ork att dra min långa historia nu men kortfattat så lämnar man mannen så fort som möjligt, struntar i alla detaljer, fattar att det är hans problem och så skiljer man sig utan att barnen får veta nåt om vad som har hänt.

Ja det ska jag. Frågan var bara hur?

Såg på nyhetsmorgon i söndags då det pratades om otrohet och där menade man att det var bättre att säga som det var till barnen (alltså informera om otroheten) för sånt kom alltid fram förr eller senare ändå.

Hm ok. I vårt fall har vi hållit det hemligt för alla, bara mitt syskon vet. Och det har inte kommit fram fast det gått flera år. Jag kan tycka att barnen kan få behålla en fin bild av båda sina föräldrar liksom...

Tycker ni ska ligga lågt med det tills det eventuellt uppdagas. Varför riskera att barnen tar den enes parti i onödan såvida du inte vill hämnas på din sambo genom barnen?

De menade att det var ett större trauma att få veta detta 10,15,20 år senare när det kanske kom fram än att få veta det på ett schysst sätt redan nu. Men jag vet inte vad som är rätt...

Hämnd (gentemot barnen) är jag inte ute efter (är alldeles för mån om barnen) även om jag just nu skulle vilja ställa mig på torget och skrika ut vilken skitstövel sambon är för att inte fler ska gå på smickret.

Jag tycker det är skillnad om mannen tänker fortsätta med den han varit otrogen med eller inte. Om han ska det så är ju läget "pappa har träffat en ny kvinna", men om han bara knullat runt () som mitt ex gjorde (mestadels, även om det var längre affärer också) så vet jag inte varför man ska blanda in barn i det.  Jag tycker att barnen kan få vara ovetande om föräldrarnas sexliv liksom.

Räcker det inte med att berätta att man är ledsna på varandra osv?

I vårt fall sa vår son långt innan separationen att "pappa inte är snäll mot mamma", fast det inte förekom bråk alls. Däremot dålig stämning. Han är redan så negativt inställd mot sin pappa att jag vill inte spä på det (nu vet jag inte om sonen skulle reagera åt något håll om jag berättade att pappa varit otrogen med olika kvinnor, jag tror inte han relaterar till sex ännu mer än sådär barnsligt att det är rätt äckligt, det skulle bli så abstrakt och konstigt att diskutera detta med honom)

Men jag ska faktiskt kolla på det där klippet om det finns att se på TV4play, för jag har inte alls lyckats gå vidare efter vår separation för snart ett år sen...så jag behöver all möjligt inspiration eller hur man ska uttrycka det.  

Om jag går till mig själv så skulle det inte alls vara ett stort trauma om jag idag fick veta att min mamma varit otrogen mot min pappa för 25 år sen. DÅ däremot hittade jag någongång lustiga meddelanden som hon fått ("olycklig-kärlek-dikter", "det kan aldrig bli vi...") och då när jag var tonåring hade det varit väldigt jobbigt för mig att hantera saken om vi skulle haft samtal om det hemma, tror jag.

klart måste du säger till barnen.
Dom förtjänar sanningen, du har inte gjort fel, och då tycker jag att barnen, kan få höra att pappa är grunden till ni inte är en familj mera.

Jag har sagt till mina barn, att det vart mamma som vart otrogen och hon som stack och inte vilja mera.

Så klart har jag inte sagt något illa om henne men bara att hon tog beslutet om att vara med en annan och att hon inte ville vara med pappa mera.

Varför ljuga för barn, dom förtjänar att lära sig att man tala sanningen, och att der finns konsekvenser för alt man gör här i livet.

 

Håller nog med dig. Bättre att vara ärlig och säga som det är men på ett snällt sätt istället för att ljuga. Så lätt att man säger fel senare i livet så det kommer fram i alla fall.

Frågan kvarstår hur man ska konfrontera sambon med det man vet? Jag vill samtidigt inte att vi ska bli totalt osams, för barnens skull. Men jag vill att det ska komma fram att jag faktiskt vet!