Pinsam middag =(
Hej! Jag vill bara dela med mig av min senaste upplevelse av min underbara svärfamilj.. Kan verkligen inte låta bli att förundras över sambons familj
Idag var vi bjudna på middag hos hans syster. Det började ju bra... eller inte. Varje gång vi blir bjudna på mat har dom lagat för lite och redan när vi kom dit visade det återigen sig direkt att maten inte skulle räcka så hon kommer på den geniala idén att göra korv med bröd till alla barnen (själv har hon tre och vi har ett) eftersom hon hittade ett korvpaket i frysen.. Ett problem bara, vårt barn kan verkligen inte få i sig varmkorv. Så jag erbjöd mig då att köpa hämtmat, men det gick visst inte. Erbjöd mig då att äta varmkorv så att vårt barn kunde få av den "riktiga" maten och det var ju inga problem. Men det visade sig återigen att maten inte räckte i alla fall, så ytterligare en vuxen i sällskapet fick äta varmkorv (3 barn+2 vuxna som delar på ett paket hotdogs). Tänkte då att maten inte är det viktigaste, så jag sätter mig ner och börjar samtala.
När maten serveras till barnen (alla rymdes inte vid bordet) upptäcker jag att två av barnen sitter med varsin ipad och ser film medans de äter.. Jag försöker prata med barnen men de bara stirrar på mig och svarar inte. Totalt uppslukade av sina filmer. Snoret bara rinner från ena barnet och när min sambo fint påpekar det till sin syster blir hon sur, men torkar inte bort det (!!). Barnen kastar i sig maten med händerna och springer därifrån, utan att tvätta sig, för att spela dataspel. Ja, ni kan ju säkert tänka er själva hur deras ipads såg ut. Sedan när vi vuxna ska börja äta upptäcker jag att det är matrester kvar på mitt porslin. UÄK. Fanns såklart inget mer porslin så jag fick ställa mig och handdiska. Maten var jättegod, det var den. Och det var trevliga samtal. Men under hela middagen fick man ju vara rädd att stolen skulle braka ihop då den knaka och rörde sig bara man lyfte ett lillfinger. Och såklart händer det (lyckligtvis inte mig), stolen som svägerskans man sitter på brakar ihop och han faller till golvet. Såg absolut inget roligt i det, men min svägerska börjar skratta åt honom. När det var dags för efterrätt kom vårt barn vildgråtandes in till oss och berättar att kusinerna inte låtit henne vara med samt sparkat henne. Där var droppen och jag for därifrån. Det händer alltid någonting när vi är hos dem, men oftast blir jag bara ledsen över hur totalt isolerade barnen kan vara från omvärlden. Det enda de gör är att spela/se film och svarar aldrig när man pratar med dem. När vi var barnvakt åt dem en gång då sambons syster skulle på utlandssemester så var det totalförbud på datorer och tv under tiden de var här. I början skrek de och förde ett himla liv.. Men mot de sista dagarna var barnen mycket lugnare, gladare och socialare. Pratade med oss utan problem...
Förstår inte hur sjabbig man kan tillåta sig själv och sin familj att bli. Verkligen ingen uppfostran alls på barnen. Blir rädd för vad som kommer att hända med barnen om inte föräldrarna tar itu med detta.