Tycker inte att man ska behöva vara rädd för att ens partner ska bli arg för att man vill berätta hur man känner. Oavsett om det skulle vara så att han känner att det du säger inte stämmer enligt honom själv så har han inte rätt att tala om för dig att dina känslor och tankar är Fel. Det är ofta där som det blir just det, fel. Man måste respektera varandras känslor oavsett vad man själv tycker. Nu talar jag inte om rena anklagelser, man måste kunna få försvara sig själv men när det kommer till just känslor så har ingen, varken, din man eller ngn annan rätt att säga att dina känslor är fel.
Oavsett vem som jobbar fler timmar hemma eller på jobbet så Ska man hjälpas åt, man ska dela på sysslorna i hemmet. Man måste förstå att när man bara lämnar allt åt sin partner så blir denne sliten snabbt, trött, orkar inte, tappar sexlusten osv. Varför skulle man vilja göra det mot sin kärlek? Är inte kärlek att man ska vårda varandra? Jag tycker det!
Om man hjälps åt med sysslorna så blir det också mycket mer tid över som man kan lägga på varandra, även om det bara är att man får 1 timme extra att sitta i soffan och bara vara tillsammans. Man får mer kraft av det.
Att hjälpas åt ska var något positivt, man växer av det separat och som ett par.
Man kan hinna med saker som man inte tänker på under tiden man delar sysslor. Man står i köket, ena steker maten, den andra skär sallad eller diskar undan under tiden, man pratar med varandra, kommunicerar. Man kan även visa tacksamhet/uppmärksamhet, genom att ge personen som står och gör maten eller disken genom att ge en kram. det kan tänkas som en "lite sak" men det är inte en liten sak, utan det är En Stor Sak.
Det är synd att man glömmer så snabbt när man är i en relation i ett par år, att man glömmer vad det var man kände den där första gången man såg varandra, den där första kyssen som fick det att bubbla skönt i hela kroppen, pirrande känslan när personen man ville ha skickade ett sms, eller ringde. Leendet som spred sig som en löpeld när man möttes upp för att gå och göra något kul tillsammans. Det är de sakerna man borde minnas och påminna varandra om, och inte tappa, utan fortsätta. Göra allt man kan så att man alltid får vara den personen man var när man träffades för första gången. Självklart förändras man, man får barn, man spenderar mycket tid tillsammans, man lär känna nya sidor hos varandra, men det betyder inte att man inte kan få vara "sin egna person".
