5 årigt trotts

Jag är mamma till en snart 6 årlig pojke. Han var mitt första barn och han står mig närmast om hjärtat. För ungefär 2 år sedan dog hans pappa och precis innan det träffade jag en kille och vi flyttade in med hans två barn.  Hans pappa och han hade kanske ett speciellt förhållande men träffades väldigt sällan. Han var väldigt dålig på att visa intresse för sitt barn även när dom/vi väl umgicks.

Efter att vi besökt familjehuset och pratat med en psykolog angående hans sorg för hans pappas bortgång så visade det sig, som tur var, att han hanterade den sorgen väldigt bra.

Vi har idag en gemensam dotter jag och min nya kille och vi är en stor familj. Min son har dessvärre blivit en en riktig, Ursäkta mig nu men "skitunge" och gör nästan aldrig som jag säger!!!!

Problem:
När vi bodde själva, bara jag och han så blev han blöjfri en sommar vid 1 nästan 2 år och det gick otroligt bra. Allt gick bra med han. Han lärde sig krypa vid 6 mån och gå vid 9 månader och jag har alltid varit stolt över det. Men nu helt plötsligt börjar han skvätta! Ja, ni läste rätt. Precis som en han hund. Det är alltid en blöt fläck på kalsongerna och han luktar stark urin varje dag.  

Min lösning:
Första lösningen som jag trodde skulle funka var att absolut inte skapa mer oro, för en pojke som kissar ner sig är för mig en pojk som är orolig. Så jag valde då att prata och lyssna.
Varför gick du inte?
Varför sa du inte till att du hade kissat så vi bara kunde byta kläder?
Jag till och med förklarade att alla kissar ner sig någon gång till och med mamma har gjort det när jag var liten. Att det inte var onormalt. Men det funkade inte utan blev värre

Lösning 2:
Att skälla, Jag har skällt! Så gör vi inte här!! Har jag sagt med en arg ton och pekat och försökt göra mig så sträng jag bara kan. Men detta har också gjort allt värre!

Lösning 3:
Att "hota" med att han inte får se på film, att det inte blir lördagsgodis på lördag m.m.
Allt för att han kanske ska tänka lite själv att om jag inte kissar ner mig så får jag godis.
För att jag har i samband med hotet förklarat som avslutning att om han är torr i slutet av dagen så får han en belöning! Som en morot liksom!
Men inte funkar det heller.

 Ett annat Problem:

Han gör näst intill ALDRIG som jag säger.
Säger jag till han att han inte får ta leksaker från dagis  hem hit till oss så drar han med sig saker därifrån ändå. Till och med när vi (både personal och jag ) kollar varenda dag så ligger det alltid saker i hans byxficka som han försöker smuggla med sig hem. Jag har också där försökt få han att förstå vad som är hans och andras saker, mitt och ditt och testat olika sätt, pratat lugnt och förklarat och blivit fly förbannad (vilket jag vet är helt fel) 
 
Ett tag trodde jag det kanske var något annat med han, att han hade adhd, precis som hans pappa, min mamma, min pappa, min pappas mamma och pappa, min syster, bror! Jag fick lite panik att det måste vara anledningen. Han har svårt att koncentrera sig, att han kanske inte förstår eller kan tänka klart som JAG kan!
Jag tog kontakt med psykologen på familjehuset och vi gjorde en utredning. Och det visade sig att han faktiskt var tidig med mycket. En smart kille! och ingen adhd! Bra nyheter där!

Han lyssnar inte heller på dom regler vi har här hemma. Då vi bor 6 st här måste vi har våra rutiner för att vardagen ska fungera och det är roligt att se våra barn följa dom. Och vi pratar mycket, förklarar och berättar om varför vi vill att dom ska tvätta händerna efter dom varit på toaletten, spola när dom gått på toaletten. Släcka lamporna om dom inte är på rummen. Inte prata med mat i munnen och tugga med munnen stängd.
Han i stort sätt försöker smita från allt han måste göra. och när vi pratar säger han att han inte orkar gå på toaletten. Han ville hellre titta färdigt på tvn. han orkade inte tvätta händerna o.s.v medans dom andra barnen gör precis som vi säger!

Jag förstår att min son har fått gå igenom otroligt mycket för att bara vara 5 år. Han har gått från att vara ensam med mig till att ha flyttat, förlorat sin pappa, fått två nya syskon och efter det en liten lillasyster till, börjat på nytt dagis och nya fröknar och barn/kompisar. Jag har verkligen försökt med allt jag kan komma på ska vara bra för min son.
Han bara vill verkligen inte göra som jag säger! 

Nu för tiden känns det bara som ett oändligt bråk. Ett krig som aldrig tar slut. Jag ger mig aldrig och säger jag att , om du inte gör som jag säger så får du gå och lägga dig, så får han alltid gå och lägga sig. håller alltid mitt ord! Men det är fortfarande samma strider!

Behöver verkligen effektiva råd om hur jag kan göra, vad jag gjort fel och hur jag då kan göra för att skapa en trygg uppväxt för honom!