Anonym (skitböcker) skrev 2015-02-12 21:06:26 följande:
Hon är ju väldigt tydlig på flera ställen med att man ska tänka sig för innan man tar någon medicinsk smärtlindring.
Angående förlossningsskador har du fel. Hon låter förstå att är man bara lugn så kommer risken för förlossningsskador att minska genom att förlossningen går bättre, mindre bedövning, man krystar bättre och inte för hårt, huden hinner töjas osv. Hon vill påskina att det åligger kvinnan själv kontrollera sig så att man inte brister.
Nu har jag eldat upp boken och kan inte leta upp något citat för dig, men i "Föräldrar och barn Gravid" i oktobernumret (iaf i höstas) anlitades hon i egenskap av "expert" och sade bl a följande:
?Att brista i underlivet är inte samma sak som att få ett sår t ex i armen. En intressant synvinkel är därför hur vi lär oss tänka på ett negativt och skrämmande sätt, när det i själva verket är så att vi är konstruerade för att klara av att spricka. Säkert är det också därför som de allra flesta kvinnor får normalbristningar vid förlossningen. Slemhinnorna i underlivet är nämligen det bästa läkeköttet vi har ? och det gör inte heller ont att brista.? "Röstläget kan påverka hur man undviker att brista."
(Jag vet inte med dig, jag kände att jag klövs mittitu när min bäckenbotten gick sönder. Skall få detta omopererat igen sfinktern + hela mellangården där jag brast och det menade läkaren att det var en sååå smärtsam och vansinnigt jobbig operation - ja exakt samma sak som efter en förlossning, eller hur?)
Vidare följer i artikeln att om man drabbas av en sfinkterruptur så är det såååå ovanligt att få bestående men. Det är ren lögn, de flesta studier visar att de flesta får bestående inkonytinensproblem som aldrig går att bota. Enligt en långtidsstudie hade 57 % av kvinnor som fått en obstetrisk sfinkterruptur symtom av anal inkontinens (läckage av gas, vätska och/eller avföring) 10 år efter förlossningen (Nordenstam 2009). Sanningen är ju för övrigt att 50% av alla kvinnor får en bestående skada. Att något röstläge och positiva tankar skulle göra något åt det är i bästa fall placebo.
Okej, då har vi lite olika referenser ändå, för jag har bara läst boken av henne.
Texten du citerar ser jag inget konstigt med. Att spricka LITE vid en förlossning är helt normalt. Att spricka MYCKET - då räknas det som en komplikation, och det är - återigen - INTE det Helis bok handlar om. Jag sprack litegrann vid min förlossning, och det kändes inte nämnvärt och har inga komplikationer. Jag kan dock hålla med om (utan att ha stenkoll på statistik) att Heli kanske underskattar antalet kvinnor som får skador eller som behöver göra någon form av ingrepp under förlossningen. Men det är ju inget argument för att kassera hela boken, kan jag tycka.
Att ett långsamt och kontrollerat krystningsförlopp kan påverka eventuella bristningar ser jag som ganska självklart, liksom att man med andning och röstläge kan påverka hur man krystar. Därmed inte sagt att det är möjligt att göra under ens egen förlossning. Jag kunde t ex inte välja en kontrollerad krystning själv, då barnet behövde komma ut snabbt och man valde sugklocka, det var bara köra på för kung och fosterland som gällde.
Sen håller jag med dig om att man behöver lyfta frågan om förlossningsskador mer, men jag tror inte att det var den typen av råd TS var ute efter. Jag håller fast vid att jag tyckte Helis bok hjälpte mig mentalt genom förlossningen, och framförallt att klara av smärtan utan att få panik. Hade ts frågat "vilken bok rekommenderar ni för att läsa mer om förlossningsskador?" då hade jag INTE rekommenderat Helis bok.