Gå från otrohetsförhållande till "den andra kvinnan"

Jag har varit i en liknande situation, var ihop med en robot och av många olika anledningar som inte spelar så stor roll här så var jag otrogen med en kollega som också hade sambo,

Vi föll handlöst för varandra, och efter en tid gjorde han slut först, jag satt just då fast i ett stort huslån och husbygge så jag kunde inte lämna direkt men jag gjorde det tillslut eftersom allt var ohållbart! Men det var många tvivelaktiga månader och massor med osäkerhet innan dess. Vårat förhållande nu är det bästa jag upplevt och ångrar ingenting

Har ingen personlig erfarenhet men... det beror nog på, en del otrogna väntar nog för att se om den andre verkligen lämnar sin man/fru innan hen vågar ta steget själv för att denne inte vill vara ensam, i en del fall är det bara spänningen att vara otrogen som lockar - så fort den ene avslutar sitt förhållande är det inte så spännande längre utan plötsligt blir det istället en press att hen också borde avsluta sitt äktenskap men det är inte aktuell utan då tar affären slut istället....

Tack för svar!

Ja, det beror nog på...

i mitt fall var jag på väg att bryta upp, bara inte tagit steget än. Min otrohet var inte orsaken och gjorde varken till eller från i mitt beslut egentligen. Min älskare lever i en dålig relation, men har nog inte tänkt tanken att han ska lämna innan vi träffades. Men när jag nu har tagit steget så känns relationen helt annorlunda. Det finns inget sagt att det ska vara "vi", eller några krav från min sida (vår relation har inte pågått mer än någon månad). Plötsligt är jag mycket mer sårbar och känner mig mer som ett "ligg". Han säger att inget har förändrats vad gäller känslor.

Men det hela känns så jobbigt, så jag har gjort slut. Att jag får sitta och vänta som en annan fjortis på att han kan höra av sig, eller ses. Blir superkonstigt i min ålder (40). Tänker också att han får reda ut sin nuvarande situation utan min inblandning. Det känns som pest eller kolera. Vara kvar och bli den andra kvinnan, eller vara själv och gå igenom hjärtesorg. Det blev det senare, men vet inte om jag gjort rätt...

Det är ju helt skilda erfarenheter vi har, för oss fanns inga frågetecken, våra gamla förhållanden hade tagit slut ändå såklart för jag är iaf en person som ALDRIG skulle göra så för nåt annat än kärlek och det var verkligen inte lätt även fast jag var så kär...

Jag tror inte man söker annat om Man har det bra.. Du får nog ha lite tålamod för det är ju en liten process att lämna och sedan allt dåligt samvete som skall bearbetas, det är inte helt lätt..

Tror helt klart att du vinner på att fråga honom så slipper du fundera mer på det, bara han som har svaret

Att ni inte skämms

Skäms för att man Slipper att bli psykiskt misshandlad och ignorerad?

För att man blev kär?

Nja, antar att det är otroheten som menas.

Det förstod jag, men jag lämnade för att jag blev kär och gjorde inget för någon spännings skull!

Lever med den mannen idag och kommer göra för alltid så tyck som ni vill!

Jag är glad för din skull, och jag tror nog ingen heller har motsatt sig att du lämnade någon för att du blev kär i någon annan. Inte heller brukar människor motsätta sig att man lever ihop med någon man är kär i. 

[quote=74781918][quote-nick]Johan75 skrev 2015-02-01 14:43:31 följande:[/quote-nick]Jag är glad för din skull, och jag tror nog ingen heller har motsatt sig att du lämnade någon för att du blev kär i någon annan. Inte heller brukar människor motsätta sig att man lever ihop med någon man är kär i. [/

Nä kanske inte du:)

Men någon annan tyckte att vi skulle skämmas..

Ja, för otroheten - inte för att man blir kär i någon annan eller att man lämnar. Våra känslor är svåra att styra men våra handlingar är det vi själva som måste ta ansvar för. 

[quote=74781961][quote-nick]Johan75 skrev 2015-02-01 14:53:09 följande:[/quote-nick]Ja, för otroheten - inte för att man blir kär i någon annan eller att man lämnar. Våra känslor är svåra att styra men våra handlingar är det vi själva som måste ta ansvar för. [/

Jag hör dig.. Det är inte rätt på något sätt, men som sagt det finns förmildrande omständigheter, hadesjälv blivit utsatt och jag bröt så fort jag viste att det hade gått för långt!

Därför som jag reagerar när man slänger ur sig att jag ska skämmas utan att veta något!

Ja, så är det ju. Även om det man gör är fel som kan detta ske i en situation som är så mycket mer fel att det man gör drunknar i massan och känns relativt oviktigt. 

Och för att svara TS också - Känner du att du förhåller dig annorlunda till din älskare nu efter att du lämnat din tidigare relation. Nu sitter du ju och väntar på honom (dina ord) vilket du säkerligen inte gjorde på samma sätt tidigare. Sånt kan ju definitivt spela in på hur han ser på dig - beroende på vad han är för en människa. 

Jag känner mycket saker i den situationen jag är i, men skam är inte en av dom.

Tack Johan och Lördag för er syn på saken. Jag tror vi båda mår bra av att backa just nu. För honom blev det väldigt plötsligt att jag är blivande singel (har inte flyttat ut än), och stressar honom säkert till att behöva ge besked. Även om inget sånt krav är uttalat. Han behöver reda ut sin egen kurs oaktat mig eller oss.

För min del vill jag fokusera på barnen och finnas till för dom till 100 %. Är det meningen att det ska vara vi, så kommer vi hitta varandra igen.

Har inte läst hela tråden eller så men JA.

Jag bröt med mitt ex inom en vecka efter att jag och den nye hade varit "otrogna". Var så fruktansvärt kär, kunde inte gömma det. Problemet var att det dröjde FYRA MÅNADER för min nye kille att bryta med sin sambo. Grejen är att de har barn ihop. Så det var lite mer klydd.

Detta, och två år efter att han brutit med sin tjej, nej vänta, som hon KOM PÅ OSS, har varit den värsta tiden I MITT LIV. Don't fucking go there. Gör slut med din nuvarande (nu kanske du redan gjort det) och for god's sake, sluta träffa den nye förrän han dumpat sin nuvarande!!!! 

Fyfan säger jag bara. Lär av andras misstag...killar vill både ha kakan och äta den!!!!! DE TAR EVIGHETER PÅ SIG ATT BRYTA MED SINA FLICKVÄNNER, FRUAR, SAMBOS, PARTNERS, whatever. 

Jag har gått till två psykologer, gråtit en miljon tårar, haft tusen bråk med min nya kille, min ex-kille stalkade mig i över ett ÅR och min nuvarande kille, samt att jag och min nya har typ gjort slut nu. Fyra år senare.

Som sagt.

Ett.

Hel-ve-te.

Jag gissar att det är svårt med att få tillförlitlig statistik i frågan, men jag gissar att en mycket stor andel otrogna (både män och kvinnor) är det för att få bekräftelse, uppmärksamhet och sex.

En lika stor andel motiverar sitt handlande med dåligt sex /lite närhet / vi har vuxit ifrån varandra /vi kan inte prata längre, men i själva verket är det nog oftast separata saker. (Jag hade ett annat, men precis lika dåligt...)

Svepskälet för varför det är ok för mig att göra så blir ett mantra som man upprepar tills man nästan tror på det. Och så fortsätter det tills något av följande händer:

1. Man blir påkommen. När ens partner ifrågasätter det för mig så välmotivierade och inövade svaret inser alla inblandade att det faller totalt platt. (Om du är otrogen och vill testa är det bara att tänka dig in i scenariot att hen kommit på dig, är exakt så förbannad, ledsen och kränkt som hen har rätt att vara - och då drar du fram ditt mantra: vi pratar ju/ligger ju aldrig. Sen funderar du på vad som blir nästa drag. Tro mig, det är en jäkligt dålig idé.

2. Den andra parten blir kär och vill dela livet med dig, sin katt på en bondgård på landet / har lämnat sin partner för dig. (Har varit med om den också. Den är inte bra heller.)

3. Din älskare/inna hittar någon annan mer intressant. Du förstår att du bara var en leksak.

Sedan har ett av mina bästa vän-par träffats på detta sätt, efter mycket om och men flyttade de ihop och verkar ha det bra, men jag har en känsla av att det är väldigt mycket mer ovanligt än scenario 1, 2 eller 3.

Så - ts - jag tror att du gör helt rätt. Det är jäkligt osexigt (kasst ord, men det får användas i brist på annat) när någon ställer krav: dumpa eller så blir jag arg.

Om det är kärlek på riktigt så överlever den att du backar och låter honom göra sitt eget beslut. Det kommer att spara er båda en mängd funderingar framåt om ni blir tillsammans. Att träffa någon annan kan vara språngbrädan som krävs för att komma vidare och även om det känns som att du aldrig varit så kär förut - och aldrig kan komma att bli så kär igen efter år av emotionell torka, så kommer det att lösa sig. Fokusera på dig och barnen och på att ha en bra relation med pappan så kommer allt det andra att lösa sig förr än du anar!

för att få någon att lämna ett pågående förhållande så krävs det att båda parter gör slut av rätt anledningar.

För att man inte längre vill vara med sin nuvarande partner. punkt. 

Att göra slut pga någon annan är aldrig en bra ide.  För då är risken att den ena gör slut fort och står där och väntar och den andra dyker aldrig upp för i slutändan var det inte en separation man var beredd på. 

Ska man försöka vänta in rätt tillfälle att berätta om en ny kärlek och att man vill separera - så nej det kommer inte att ske.  Tiden går och rätt tillfälle kommer givetvis inte.  

Så detta är väl något man måste diskutera med varandra.  Vare sig det blir vi två eller inte så kommer vi att skilja oss i alla fall för vi vill inte längre vara med våra partners.