• Anonym (Ledsen)

    Mitt ego har sabbat vår relation:( mår sämst

    Alla kommer säkert tycka jag är dum i huvet, bortskämd, konstig osv, men here goes:

    Jag och min kille har varit ihop i 3,5 år. Han är 34, jag 23. Alltså en lite ålderskillnad. Han har en dotter som är 5 sen ett tidigare förhållande.

    Jag har blivit dumpad av denna man, som jag älskar, och saknar något fruktansvärt, pga jag inte är redo att bli sambos. Jag pluggar, han jobbar och har sin dotter på halvtid. Jag älskar att va med honom och henne men jag känner att jag trivs med att även ha en egen lgh.. så jag kan ha en fristad, en frizon.

    Han klarar inte av att leva som särbos längre. Han tycker att det signalerar att jag inte är seriös. Så han dumpade mig... fast vi älskar varandra.

    Jag vill inte ha någon annan. Jag är bara inte redo att flytta ihop:( Har bara bott själv i 2,5 år. Jag trivs med att vara ensam ibland. Han tror att jag inte kan binda mig. Vad är det för fel på mig? Borde jag bara flytta dit i med vi ändå älskar varann? MÅSTE man bo ihop? Finns det ens en lösning??????

  • Svar på tråden Mitt ego har sabbat vår relation:( mår sämst
  • Emmask

    Ditt "ego" har inte sabbat nåt. Du har gjort det din magkänsla har sagt rätt, istället för vad andra förväntar sig. Det är ett moget beslut utifrån var du behöver i ditt liv just nu. Jag sympatiserar med ditt behov och beslut.

  • Johan75

    Nej, man måste inte bo ihop - men många tycker att det är en viktig del av förhållandet efter en viss tid. 

    Du vill det inte. Din kille vill det. Både vill tydligen sin sak tillräckligt mycket för att ge upp den andra. 

    Sen är ju han i en helt annan situation än du. Han har barn och önskar vara en familj. Du är 23 år, pluggar och lever ett annat liv. 


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Ledsen)

    Tack för era svar.

    Antar att jag måste släppa honom. Givetvis har jag hela tiden sett en framtid med honom, familjeliv, dela en vardag. Men inte nu... jag har inte ens pluggat färdigt. Knappt vant mig vid att bo utan mina föräldrar. 

    Man lever bara en gång och även om detta innebär att jag förlorar den finaste mannen som finns, så får jag nog bita i det sura äpplet och inse att det bara inte var meningen... 

    Jag har aldrig varit med om detta tidigare, att bli dumpad. Men det är kanske normalt att det känns som att hjärtat blöder?! Som att man ska dö? Kan inte hjälpa att känna att jag gjort fel val... samtidigt hade jag väl varit hemma hos honom nu med alla mina grejer om det var det jag verkligen ville. Känns bättre att tänka så. 

  • Johan75

    Ja, att bli dumpad kan kännas som att man håller på att dö. Och precis som du säger - hade han varit så viktig i ditt liv så hade du flyttat, samtidigt som han hade gått med på att vänta på dig om du var så pass viktig i hans liv.  


    Behold, i come as a thief.
  • Isis
    Johan75 skrev 2015-02-01 22:39:14 följande:

    Ja, att bli dumpad kan kännas som att man håller på att dö. Och precis som du säger - hade han varit så viktig i ditt liv så hade du flyttat, samtidigt som han hade gått med på att vänta på dig om du var så pass viktig i hans liv.  


Svar på tråden Mitt ego har sabbat vår relation:( mår sämst