Hej,
Jag har en son som är född 2006, fyller alltså nio i år. Och jag är definitivt inget proffs men jag säger så här:
- Ibland matar dem
Matar gör man med småbarn, inte med 9 och 12-åringar
- Borstar tänderna på dem
Där är det föräldrarnas ansvar att hjälpa till tills man ser att barnen kan göra ett bra jobb på egen hand. Min son slarvar enormt om man inte kollar honom så där är det vi föräldrar som borstar.
- Duschar med och tvättar dem
Jag skulle inte gå in i duschen med min son, men han och hans pappa kan gå omlott ibland om de varit på träning exempelvis. Men då snackar vi dela utrymme i badkaret, inte tvåla in varandra om du förstår var jag menar. Det är mer av praktiska skäl. Samt att min man tycker att sonen slarvar ibland så han vill väl ha koll. Det händer cirkus en gång i månaden skulle jag säga så det är sällan. Sonen fixar för det mesta att duscha, torka sig och klä sig utan problem.
- Plockar undan allt efter dem och blir sur på mig för att jag inte gör det.
Här är det ni som bestämmer och det är bra om ni kan hålla en gemensam linje. Förklarar man för barn att det är viktigt att hjälpa till, att ni kanske inte heller tycker att det är så jättekul att springa och plocka efter dem och att det finns saker som kommer med att leva i ett hushåll som man måste lära sig att göra, så är de oftast med på tåget. Jag personligen tycker inte att det roligt att plocka ur diskmaskinen eller laga mat varje dag men det gör jag ändå.
Barnen är i och för sig så stora så att de borde kunna förstå att olika människor kan ha olika vanor och förväntningar. Så att om din partner vägrar gå med på ett gemensamt upplägg så att hon fortsätter plocka efter dem osv. så får de förstå att hon gör det men att du inte gör det och att om du då är hemma så får de städa undan efter sig själva.