Skulle uppskatta era tankar

JAg kan inte längre svara med namnet biooadopt av någon anledning...

Detta med SN är ju väldigt olika, både hur varje förälder själv tänker och hur mycket de påverkar barnen. Om jag förstår dig rätt så tänker du att en deprimerad mamma är ett mindre SN än HIV, jag tänker tvärt om. Nu gör jag det men inte för några år sedan... Just HIV sa vi absolut nej till men idag har jag en helt annan kunskap kring det och hade nog känt att det vore hanterbart för oss medan jag på ett bättre vis förstår hur traumatiserande det kan vara med en deprimerad ensamstående förälder, inga barn tas ju om hand och adopteras bort om de inte har det väldigt illa i sin biologiska familj.

Detta med biologiskt och adopterat barn samma familj är för oss föräldrar ingen skillnad och jag tror än så länge inte att barnen funderar kring det heller. Jag hoppas så klart att vi så tydligt visar att vi inte gör någon skillnad på barnen att de inte har någon anledning att börja fundera i de banorna. Detta är inget vi går o funderar över och tänker på att visa eller inte visa. Vi älskar dem ju lika mycket så det blir liksom ingen skillnad att visa... För oss är de som om de vore två adopterade syskon eller två biologiska... Förstår du hur jag menar? Däremot gör vi  stor skillnad mellan barnen, stor skillnad för att de är olika, de är olika i ålder och olika som personer och har olika behov av oss föräldrar.

Att få ett syskon när man är 8-9 år är omvälvande, att få ett syskon som från början är 3 år är ju liksom ännu mer omvälvande och jobbigt men allt i livet är inte lätt, så är det och vi får lära oss att hantera det. Jag skulle kunna rabbla upp en massa jobbigheter kring detta men det är ingen skillnad på om det första barnet också är adopterat eller biologiskt, mer än att ett biologiskt barn förhoppningsvis har den fördelen att uppväxten varit "enklare" från början.