Forum Avbruten graviditet - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Akrani och livet efter

    Lör 7 feb 2015 00:36 Läst 10310 gånger Totalt 17 svar
    Lör 7 feb 2015 00:36

    Hej!

    Detta blir första gången jag skriver här och jag vet inte varför egentligen. Få ur mig skit som jag inte kan säga till någon antar jag. 
    I början av november fick jag reda på att jag var gravid, efter en vecka med illamående och tre tester som bekräftade. Det var långt ifrån planerat då jag hade hormonspiral och till en början blev det kaos och himlastormande bråk med min sambo som inte ville att jag skulle behålla det. Jag ställde in mig på att bli ensamstående eftersom jag inte kunde tänka mig att göra abort, jag älskade min lilla bebis direkt kan man lugnt säga. Efter ett tag löste det sig dock med min sambo och även han började se fram emot att bli förälder. För att snabbspola lite så var vi på ultraljud för en och en halv vecka sen och skulle äntligen få se våran älskling. Nästan direkt sa sköterskan att något var fel och för att göra den historian kort så fick vi veta att det var akrani (skallbenet saknas) och att jag skulle avbryta min graviditet två dagar efter, i v 17. nu har det gått exakt en vecka sen jag var tvungen att föda våran underbart söta lilla unge som inte fick leva. Jag gråter varje dag och allt känns nattsvart, men en liten strimma hopp har jag haft iallafall. att vi skulle försöka igen. Nu har dock det gått i stöpet då jag fick reda på igår att min sambo inte vill. han vill studera och göra massa saker som han ville innan vi fick reda på att jag var gravid. Jag orkar inte mer ärligt talat. Varje andetag gör ont och det känns som att hela min värld rasat.

  • Lör 7 feb 2015 01:39 #1

    Många kramar till dig. Förstår hur tungt och svart allt måste kännas just nu och hoppas att ljuset snart kommer tillbaka i ditt liv!

  • Fre 13 feb 2015 23:55 #2

    Sommaren 2013 gick jag igenom det vidriga du nu tvingas göra. Detta borde ingen behöva göra och det gör ont i hjärtat när jag läser din ts.

    För oss upptäcktes acranin i v 20 på rul. Eftersom graviditeten var så långt gången var aborten (avbrytandet) tvungen att godkännas av socialstyrelsen så det var inte förrän en vecka senare vi kunde genomföra det. Det var nästan det jobbigaste. Att gå och vänta en vecka och känna hur det rörde sig i magen och veta att det snart skulle vara slut ????. Möta människor som kommenterade magen och frågade när det var dags mm.

    Det är fortfarande tufft att tänka på, men en dag när man vaknar känns livet lite finare och ljusare igen. Sorgen och händelsen tror jag alltid man bär med sig.

    Två saker hjälpte mig att tänka på. Det viktigaste av allt, jag får vara ledsen hur mycket och hur länge jag vill. Sorgen har inget slutdatum. Jag får gråta varje dag ifall jag vill.

    Rätt snabbt funderade jag på om jag skulle gräva ner mig i detta och bli bitter och hata livet eller om jag skulle vara tacksam över allt fint jag har i mitt liv. Som du säkert kan gissa valde jag det sistnämnda. Jag har en fin man, fantastiska vänner som inte drar sig undan när det blir jobbigt och en familj som ställer upp. Jag har en dotter sedan tidigare. Hon hjälpte mig mycket och fick mig snabbt att skratta igen. Samtidigt var det jobbigt, jag kunde aldrig bara ta en dag och dra täcket över huvudet och stanna där. Men så fort jag var ensam grät jag. Varje kväll grät jag. Och när jag kände att det blev för tufft gick jag och tog en gråtdusch. Dvs jag gick och duschade och grät tills jag kände mig "färdig".

    Gör saker du mår bra av. Jag omgav mig med människor som jag tycker om. Det skingrade tankarna. Jag försökte skratta, men också prata prata prata.

    Efteråt ville jag bli gravid igen så fort som möjligt. Det kändes verkligen som det var menat. Tyvärr hade jag fått gallsten under graviditeten och var tvungen att ta bort gallblåsan innan jag kunde försöka igen. Efter operationen hade jag däremot tur och blev snabbt gravid och har idag en alldeles underbar bebis på 6 mån.

    Om du vill bli gravid igen rekommenderar jag dig att be läkaren skriva ut extra folsyra. Det ska du ta innan du försöker bli gravid, ca 3 mån innan sa de till mig. Acrani går att upptäcka vid ett tidigt ul så be att få göra ett redan i v 11-13 nästa gång.

    Du kommer förmodligen att vara mer orolig nästa gång, ta emot all hjälp du behöver, vad det än kan vara, tex någon att prata med, ett extra ultraljud etc. Vi känner att vi fått väldigt bra stöd från vården både under och efter händelsen.

    Sköt om dig!

  • Tor 19 feb 2015 21:06 #3

    Tack Oiliv för att du delar med dig. Beklagar att du också varit med om detta. Jag var med om exakt samma sak nu för 1,5 månad sen. Akrani som upptäcktes på RUL i v 20. Börjar återhämta mig och känner mig faktiskt rätt stark mentalt. Jag har fått extra stark folsyra utskrivet, och fick instruktioner att äta en månad innan nästan graviditet. Det är ju svårt att veta när man blir gravid igen, och vi har tänkt vänta några månader innan vi försöker igen, men det kan ju bli ett "hoppsan" tidigare än så, så jag har börjat ta tabletterna.

    Jag gjorde ett ul i v 12, tyvärr upptäcktes inte akranin då. Nästa gång får jag göra kub.

    Det var vårt första barn och vi har haft ett mf tidigare. Bara att hålla tummarna att det bara varit otur och att det går bra nästa gång. Så härligt att höra din solskenshistoria <3

    Stor kram!

  • Tor 19 feb 2015 21:09 #4

    TS, du får gärna PM:a mig om du vill prata, jag har precis varit med om samma sak <3

  • Fre 6 mar 2015 23:34 #5

    Jag beklagar att du också behövt gå igenom detta Fiiaaa. Skönt att du känner dig stark, förhoppningsvis har du det värsta bakom dig nu!

    Va konstigt och tråkigt att de inte upptäckte acranin hos dig på ett tidigt ul. Det sa vår läkare att man gjorde, men det är kanske beroende på hur allvarlig den är?

    Jag gjorde nup/kub gången efter. Det blev en milstolpe att checka av när allt såg bra ut där. Men ultraljud har verkligen varit dubbelt för mig efter de upptäckte acranin. Tidigare var jag väl kanske lite nervös, men mest glad. När vi sedan var med min son var det en helt annan känsla, jag var så nervös. Innan har jag varit lättad så fort jag sett det lilla hjärtat picka, nu var jag nervös för varje organ sköterskan gick igenom.

    En gåva jag tror ha fått med mig är att jag uppskattar mina barn lite extra efter denna händelsen, de är verkligen mirakel!

    Massa styrka till er! Hoppas ni plussar snart igen, att ni får må bra och att allt går vägen. Jag känner verkligen med er!

  • Sön 8 mar 2015 18:33 #6
    Oiliv skrev 2015-03-06 23:34:10 följande:

    Jag beklagar att du också behövt gå igenom detta Fiiaaa. Skönt att du känner dig stark, förhoppningsvis har du det värsta bakom dig nu!

    Va konstigt och tråkigt att de inte upptäckte acranin hos dig på ett tidigt ul. Det sa vår läkare att man gjorde, men det är kanske beroende på hur allvarlig den är?

    Jag gjorde nup/kub gången efter. Det blev en milstolpe att checka av när allt såg bra ut där. Men ultraljud har verkligen varit dubbelt för mig efter de upptäckte acranin. Tidigare var jag väl kanske lite nervös, men mest glad. När vi sedan var med min son var det en helt annan känsla, jag var så nervös. Innan har jag varit lättad så fort jag sett det lilla hjärtat picka, nu var jag nervös för varje organ sköterskan gick igenom.

    En gåva jag tror ha fått med mig är att jag uppskattar mina barn lite extra efter denna händelsen, de är verkligen mirakel!

    Massa styrka till er! Hoppas ni plussar snart igen, att ni får må bra och att allt går vägen. Jag känner verkligen med er!


    Tack för ditt svar <3

    Jag har faktiskt tänkt så, att är det nåt man får med dig ur detta hemska så är det nog att man kommer uppskatta sina förhoppningsvis framtida barn lite extra och kanske tänka sig för två gånger innan man gnäller över småsaker. Dessutom känns det skönt att jag och min fästman verkligen tagit igenom oss detta tillsammans och är nog ännu starkare som par nu än innan.

    Vi ska också göra kub, nästa gång, förhoppningsvis fokuserar de väl lite mer på skallbenet då så vi kan få veta ifall det ser ok ut iaf. Även fast det är väldigt låg upprepningsrisk är jag redan orolig för nästa graviditet och nästa ultraljud. Lika bra att börja förbereda sig mentalt redan nu.

    Annars mår vi förvånansvärt bra faktiskt och känner oss nog snart reda att försöka igen!

    Kram
  • Mån 17 okt 2016 14:18 #7

    Finns någon kvar i tråden?

    Jag gjorde medicinsk abort 24/8 pga akrani. Blöder fortfarande (8 veckor på onsdag) och vill bara att min cykel ska komma igång igen så vi kan börja försöka igen..

    Hur har det gått för er?

  • Mån 17 okt 2016 21:27 #8

    Jag är kvar. Skickar massa styrka. Och pratar gärna om du vill. Jag beklagar verkligen att du tvingas gå igenom detta. Hoppas du blir gravid snart igen och att allt går vägen den gången. Jag vet inte hur du känner, men jag har aldrig känt så stark längtan efter att bli gravid som efter avbrytandet.

    Jag fick extra stark folsyra utskriven inför nästa graviditet, be om det redan nu, så kroppen hinner ta upp det. Jag minns inte hur lång tid innan man skulle börja med det, men minst nån vecka var det i alla fall.

  • Mån 17 okt 2016 22:30 #9
    elinnilsson89 skrev 2016-10-17 14:18:52 följande:

    Finns någon kvar i tråden?

    Jag gjorde medicinsk abort 24/8 pga akrani. Blöder fortfarande (8 veckor på onsdag) och vill bara att min cykel ska komma igång igen så vi kan börja försöka igen..

    Hur har det gått för er?


    Jag är också kvar! Stor kram till dig, ledsen att höra att det hänt dig också. Förstår att det känns segt med så lång blödning. Jag blödde inte åtta veckor, fick tillbaka min mens efter 32 dar om jag inte minns fel (mot normala 27 dar). Kanske värt att du frågar sjukvården?

    Vi avbröt den 13/1 2015. Jättetuff tid efter avbrytandet. Den 13/12 2015 föddes vår dotter, frisk och stark. Hon är 10 månader nu och verkligen vår solstråle <3
  • Tis 18 okt 2016 12:42 #10
    elinnilsson89 skrev 2016-10-17 14:18:52 följande:

    Finns någon kvar i tråden?

    Jag gjorde medicinsk abort 24/8 pga akrani. Blöder fortfarande (8 veckor på onsdag) och vill bara att min cykel ska komma igång igen så vi kan börja försöka igen..

    Hur har det gått för er?


    Har inte själv genomgått det ni gjort...och beklagar verkligen allas er förlust Hjärta 


    Men ville uppmärksamma dig på att du inte borde blöda så länge...verkar som du ev kan ha rester kvar tyvärr. Jag själv fick MA i somras (fostret dog v 13) och fick starta det medicinskt. Har sen haft tre månader av hemska upplevelser...först blödde jag länge och till slut akuta blödningar, fick akutskrapas pga rester. Då hade vi ju ändå sett ett helt foster, hinner och moderkaka på sjukhuset...


    Slutade inte där, fick akuta blödningar till och från under några veckor, var sjukskriven, mer Cytotec och till slut en hysteroskopi med...Sen fick jag gå på mediciner 3,5 veckor efter sista op då det ev fanns sammanväxningar/risk för det då livmodern var skadad efter resterna och första skrapningen.
    Nu har vi äntligen fått ok att starta verkstaden igen...så väntar första äl om 8-10 dagar. 


    Så kolla upp detta snarast! Gå inte med småblödningar länge, kan vara något som behöver hjälp att åtgärdas för att ni sen ska kunna komma igång igen. Hjärta

  • Tis 18 okt 2016 20:38 #11

    Fiiaaa: åh, va roligt att ni fått barn. Stort grattis!

  • Ons 19 okt 2016 09:23 #12
    Oiliv skrev 2016-10-18 20:38:33 följande:

    Fiiaaa: åh, va roligt att ni fått barn. Stort grattis!


    Tack <3 Ja känns verkligen helt fantastiskt!
  • Tor 20 okt 2016 21:49 #13

    Så skönt att läsa om er som det gått bra för efteråt! :)

    Nykär15 - jag gjorde ett VUL i mitten på september där allt såg normalt ut. Endast en liten slemhinna kvar och för övrigt såg äggstockar och livmoder fin ut. Jag ska på återkontroll och ska även då göra VUL nu på tisdag.. Hur förklarade de dina blödningar??

  • Fre 21 okt 2016 08:05 #14
    elinnilsson89 skrev 2016-10-20 21:49:26 följande:

    Så skönt att läsa om er som det gått bra för efteråt! :)

    Nykär15 - jag gjorde ett VUL i mitten på september där allt såg normalt ut. Endast en liten slemhinna kvar och för övrigt såg äggstockar och livmoder fin ut. Jag ska på återkontroll och ska även då göra VUL nu på tisdag.. Hur förklarade de dina blödningar??


    Skönt de har koll på dig. De sa varje gång bara att kroppen kommer fixa det sista själv. Men räcker det sitter nån pytteliten bit som stör så kommer blödningarna fortsätta då kroppen fortsätter försöka...totalt var jag inne 15 ggr med undersökningar, akuta blödningar, två operationer, återbesök osv....var först läkare nr 6 som såg och förstod problemet, det var även hon som gjorde hysteroskoping och sen uppföljningen efter 3,5 veckor, då fick jag göra kontrast-UL när de sprutar in koksaltlösning i livmodern för att se hur den vidgas så det inte är några sammanväxningar eller skadade partier på slemhinnan. 


    Var först efter hysteroskopin jag slutade blöda helt, innan dess blödde jag i 6 veckor mer och mindre, blandat med riktigt akuta blödningar med mycket klumpar...så jag tycker det låter länge att blöda i 8 veckor..

  • Fre 21 okt 2016 19:31 #15

    Ja.. Nu har jag ju inte blött konstant 8 veckor. 2-3 veckor av dessa veckor har varit endast bruna flytningar. Och blödningarna har inte varit rikliga hela tiden heller. Vi får väl se på tisdag helt enkelt..

  • Sön 30 okt 2016 19:22 #16

    Nykär15 skulle du vilja skriva privat till mig? Har lite frågor.

  • Mån 31 okt 2016 08:44 #17
    elinnilsson89 skrev 2016-10-30 19:22:52 följande:

    Nykär15 skulle du vilja skriva privat till mig? Har lite frågor.


    Absolut, inboxar dig. 
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll