Tror du på ett liv efter döden?
Tror du på ett liv efter döden?
Eller är det slut, finitio när man dör?
Rösta och diskutera gärna i tråden
Tror du på ett liv efter döden?
Eller är det slut, finitio när man dör?
Rösta och diskutera gärna i tråden
Jag tror inte på ett liv efter döden eftersom jag inte befattar mig med begreppet döden om jag inte måste, utan med det att anden förflyttas till en annan plats i universum. Om det säga meningslöst att tro, tror jag även om det känns meningslöst för meningslöshet kan inte argumentera mot min tro. Jag tror på den första anden som gör att det är oändligt underbart att alltid leva, så det känns bara oerhört underbart med ett evigt liv. Tycker man inte det och Gud finns får man ändå evigt liv vilket inte är negativt för då är en gudomlig personlighet psykiskt sjuk, vilket är omöjligt. Sannolikhetsargumentet för att det inte finns en Gud är absurt eftersom Gud inte är kommen ur en sannolikhetslära.
Jag hoppas de iallafall .. :)
Nåt måste va jävligt fel, när så många verkar missa meningen med livet å leva fullt ut just nu, å istället ägnar det åt att planera nåt efter sin död.., ja jag säger planera, då det ofta ser ut som att folk kokar ihop nån version som känns tiltalande för just dom själva..
Hm. Jag röstar ja. Det här livet känns overkligt, det måste finnas nåt mer. Ja, jag tror snarare mer på ett liv efter detta än det här s.k. "livet".
Ja det gör jag nog. Framförallt hoppas jag det innerligt iaf. Har haft märkliga saker som hänt.
Men alltså, jag kommer aldrig förstå hela den logiska och vetenskapliga ursäkten till att övernaturliga saker är omöjliga. Hur i helvete vet du att det är ologiskt att kroppen har en ande som svävar runt i paradiset etc? Har du genomsökt varenda mm av universum?? Hur fan kan du veta att det inte sitter en gubbe på ett moln som skapade världen om du inte åkt och glott på varenda moln i universum? Lite överdrivna exempel men you get the point. Blir bara så förbannad på trångsynta människor utan fantasi...
Nåt måste va jävligt fel, när så många verkar missa meningen med livet å leva fullt ut just nu, å istället ägnar det åt att planera nåt efter sin död.., ja jag säger planera, då det ofta ser ut som att folk kokar ihop nån version som känns tiltalande för just dom själva..
Nej, jag tror inte på ett liv efter detta, eller före för den delen.
Jag tror att alla religioner som talar om andra existenser utanför det jordbaserade är uppkomna ur människors behov av att förklara allt som händer runt omkring oss. Tanken på ett liv efter detta har nog i alla tider hjälpt människor att hantera svåra situationer, naturkatastrofer, sjukdomar, krig, svält och annat lidande.
Att tänka att det finns gudar som straffar och belönar har förklarat världen så som de har uppfattat den, och ett liv efter detta har gett dem mening att leva, trots alla umbäranden de fått utstå. Tanken på att livet inte har nån annan mening än sig självt har varit outhärdlig att bära och man har letat efter något störrre.
Viljan att hitta förklaringsmodeller är så stark i det mänskliga intellektet att man låter sig manipulera sig själv och göra efterhandskonstruktioner av sånt man upplever så att det passar ihop med ens övertygelse. Kort sagt: Man kan alltid finna bevis för det man vill tro på.
Forskning kring hur vårt medvetande lurar oss är det gott om. Vi lever i stort i en värld av självuppfyllande profetior och det får oss ofta att fatta dåliga beslut eftersom vi inte kan frigöra oss från det vi vill ska hända och det hindrar oss från att tänka och handla rationellt.
Själv har jag jobbat i mer än 35 år i Svenska kyrkan, umgåtts med människor som är troende, lyssnat hur mycket som helst på prästers predikningar, levt i ett sammanhang som förutsätter att vi lever i en värld styrd av en allsmäktig och god Gud och att det finns ett liv efter detta. Men jag har ännu inte sett eller upplevt något som fått mig tro på det.Tvärtom har jag med åren blivit allt mer övertygad om att allt detta bara är fantasier.
Nej, jag tror inte på ett liv efter detta, eller före för den delen.
Jag tror att alla religioner som talar om andra existenser utanför det jordbaserade är uppkomna ur människors behov av att förklara allt som händer runt omkring oss. Tanken på ett liv efter detta har nog i alla tider hjälpt människor att hantera svåra situationer, naturkatastrofer, sjukdomar, krig, svält och annat lidande.
Att tänka att det finns gudar som straffar och belönar har förklarat världen så som de har uppfattat den, och ett liv efter detta har gett dem mening att leva, trots alla umbäranden de fått utstå. Tanken på att livet inte har nån annan mening än sig självt har varit outhärdlig att bära och man har letat efter något störrre.
Viljan att hitta förklaringsmodeller är så stark i det mänskliga intellektet att man låter sig manipulera sig själv och göra efterhandskonstruktioner av sånt man upplever så att det passar ihop med ens övertygelse. Kort sagt: Man kan alltid finna bevis för det man vill tro på.
Forskning kring hur vårt medvetande lurar oss är det gott om. Vi lever i stort i en värld av självuppfyllande profetior och det får oss ofta att fatta dåliga beslut eftersom vi inte kan frigöra oss från det vi vill ska hända och det hindrar oss från att tänka och handla rationellt.
Själv har jag jobbat i mer än 35 år i Svenska kyrkan, umgåtts med människor som är troende, lyssnat hur mycket som helst på prästers predikningar, levt i ett sammanhang som förutsätter att vi lever i en värld styrd av en allsmäktig och god Gud och att det finns ett liv efter detta. Men jag har ännu inte sett eller upplevt något som fått mig tro på det.Tvärtom har jag med åren blivit allt mer övertygad om att allt detta bara är fantasier.