Auktoritär uppfostran
Kör du på en auktoritär uppfostran? Om så, kan du förklara hur du ser på saker kring uppfostran och några exempel på hur det kan se ut hos er?
-
-
Svar på tråden Auktoritär uppfostran
-
Hur menar du?
-
Ja det finns ju om man ska se det väldigt enkelt(rent av svart eller vitt)två skolor inom uppfostran.Erizajo skrev 2015-02-12 22:11:02 följande:
Hur menar du?
En auktoritär sådan där man tror på att visa väldigt tydligt, med hela handen, vem som bestämmer. Där regler och straff om reglerna inte efterföljs är det viktiga.
En mer fri uppfostran där man mer vill vägleda barnet genom samtal och där relationen till barnet och barnets rätt till att få uttrycka sig själv är viktigare än att det lyder.
I verkligheten finns det ju såklart en hel del nyanser där emellan.
Men nu jag är nyfiken på hur de som just är mer åt det auktoritära hållet resonerar när de uppfostrar sina barn. -
Varken eller. Jag kör ogräs-metoden. Barn är som ogräs. De växer bäst själva, dvs. så lite inblandning från min sida som möjligt.LeaveMeAlone skrev 2015-02-12 22:26:31 följande:
Ja det finns ju om man ska se det väldigt enkelt(rent av svart eller vitt)två skolor inom uppfostran.
En auktoritär sådan där man tror på att visa väldigt tydligt, med hela handen, vem som bestämmer. Där regler och straff om reglerna inte efterföljs är det viktiga.
En mer fri uppfostran där man mer vill vägleda barnet genom samtal och där relationen till barnet och barnets rätt till att få uttrycka sig själv är viktigare än att det lyder.
I verkligheten finns det ju såklart en hel del nyanser där emellan.
Men nu jag är nyfiken på hur de som just är mer åt det auktoritära hållet resonerar när de uppfostrar sina barn.
-
Ja som sagt det finns ju alla möjliga varianter av uppfostran. Nu ville jag veta just vilka som anser att det är viktigt men en auktoritär uppfostran. Fri uppfostran och andra mer moderna förhållningssätt till barn diskuteras det redan mycket på forumet så hoppas kunna locka fram lite andra föräldrar till diskussion.Dr Nail skrev 2015-02-12 22:35:54 följande:Varken eller. Jag kör ogräs-metoden. Barn är som ogräs. De växer bäst själva, dvs. så lite inblandning från min sida som möjligt.
-
Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.
För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.
Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!
Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar". För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".
Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.
Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p -
Tack för att du delar med dig. Det du beskriver överensstämmer mycket med min bild av vad auktoritär uppfostran är. Har en till fråga om du skulle ha lust att svara. Vad är ditt syfte med denna uppfostran och vad tror du att utfallet blir? Gärna i jämförelse med vad du tror att en mer fri uppfostran ger för utfall. ????Sandraxx skrev 2015-02-13 13:59:46 följande:
Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.
För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.
Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!
Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar". För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".
Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.
Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p
-
Vad är ditt syfte med denna uppfostran och vad tror du att utfallet blir?
Oj detta var djupare frågor, jag tror det handlar mycket om hur jag är som person. Jag gillar att bestämma & jag gillar regler. ;)
Jag tror att barn känner en trygghet i att kunna förlita sig på att föräldrarna håller i ratten och visar vägen. Genom att vara tydlig vad jag vill vet alla vilka "spelregler" som gäller i våran familj. Hur man visar respekt och hänsyn till varandra och hur man sammarbetar.
Autkoritär vs fri uppfostran är ett par delar i hur man ser på uppfostran och det finns så många andra delar som även spelar in. Jag tror bla mycket på en uppfostran där barnet är delaktig i familjens vardagsliv, de ska inte serveras mat, de ska även hjälpa till att laga och att duka av/diska, samma vid städning osv. Men jag är ingen förälder som sitter och leker i timmar och försöker sysselsätta mitt barn.
Jag hoppas att mitt barn ska klara sig i samhället. Lära sig att det finns regler man måste följa och det finns utrymme för att gå sin egen väg. Att ta ansvar.
Gärna i jämförelse med vad du tror att en mer fri uppfostran ger för utfall. ????
En fri uppfostran tror jag lämnar barnen mer utan vägledning. Jag säger inte att många barn hanterar detta bra, men jag tror även att många barn som får för lite vägledning på ett för tidigt stadie kan bli osäkra på vad som förväntas av dem och vad som är "rätt" - om någon kan visa dig vad det samhälle du lever i för tillfället anser är "rätt" så är det lättare senare för dig att ta ställning. Barn är känslomässiga och mognaden att själva tänka "logiskt" och att göra val, att ha en känsla för vad som är Bra och dåligt är något som växer fram långsamt, och det bästa man kan göra för att påskynda det är att hjälpa till att "prägla" dem. -
Tack igen för ett utförligt svar. Håller med dig i mycket av det du säger.Sandraxx skrev 2015-02-13 14:44:27 följande:
Vad är ditt syfte med denna uppfostran och vad tror du att utfallet blir?
Oj detta var djupare frågor, jag tror det handlar mycket om hur jag är som person. Jag gillar att bestämma & jag gillar regler. ;)
Jag tror att barn känner en trygghet i att kunna förlita sig på att föräldrarna håller i ratten och visar vägen. Genom att vara tydlig vad jag vill vet alla vilka "spelregler" som gäller i våran familj. Hur man visar respekt och hänsyn till varandra och hur man sammarbetar.
Autkoritär vs fri uppfostran är ett par delar i hur man ser på uppfostran och det finns så många andra delar som även spelar in. Jag tror bla mycket på en uppfostran där barnet är delaktig i familjens vardagsliv, de ska inte serveras mat, de ska även hjälpa till att laga och att duka av/diska, samma vid städning osv. Men jag är ingen förälder som sitter och leker i timmar och försöker sysselsätta mitt barn.
Jag hoppas att mitt barn ska klara sig i samhället. Lära sig att det finns regler man måste följa och det finns utrymme för att gå sin egen väg. Att ta ansvar.
Gärna i jämförelse med vad du tror att en mer fri uppfostran ger för utfall. ????
En fri uppfostran tror jag lämnar barnen mer utan vägledning. Jag säger inte att många barn hanterar detta bra, men jag tror även att många barn som får för lite vägledning på ett för tidigt stadie kan bli osäkra på vad som förväntas av dem och vad som är "rätt" - om någon kan visa dig vad det samhälle du lever i för tillfället anser är "rätt" så är det lättare senare för dig att ta ställning. Barn är känslomässiga och mognaden att själva tänka "logiskt" och att göra val, att ha en känsla för vad som är Bra och dåligt är något som växer fram långsamt, och det bästa man kan göra för att påskynda det är att hjälpa till att "prägla" dem.
En annan sak. Hur ställer du dig till bestraffning eller konsekvenser när reglerna ni satt upp inte följs? Hur kan det se ut där hos er? -
Jag är ingen expert på området men har läst en del om föräldrastilar i min psykologiutbildning och ofta delar man in dem i 3 stilar:
- Auktoritär
- Auktorativ
- Eftergiven
En auktoritär föräldrastil är en kontrollerande stil där föräldrarna utövar mycket makt med lite kärlek för barnet. Ofta har barn uppfostrade med denna stil en bristande social kompetens.
En auktorativ föräldrastil är en varm och kärleksfull stil men har kontroll och fasta regler och ser till att de följs. Denna stil är förknippat med bäst anpassning och välmående för barnet.
Eftergiven föräldrastil innebär att barnen oftast är älskade men föräldrarna har svårt att sätta tydliga regler och att konsekvent följa det som satts upp. Dessa barn blir lättare impulsiva och omogna.
Av Sandraxx beskrivning tycker jag det låter som en auktorativ och sund föräldrastil. -
Tack så mycket! Efter jag startade denna tråd så googlade jag mycket på ämnet också så jag har redan fått fram den informationen. Visste inte om det bidrog bra till tråden eller ej men bra du tog upp det. Är ju nog trots allt få som kanske använder sig av auktoritär uppfostran i sin rätta bemärkelse.brysch skrev 2015-02-13 23:00:05 följande:
Jag är ingen expert på området men har läst en del om föräldrastilar i min psykologiutbildning och ofta delar man in dem i 3 stilar:
- Auktoritär
- Auktorativ
- Eftergiven
En auktoritär föräldrastil är en kontrollerande stil där föräldrarna utövar mycket makt med lite kärlek för barnet. Ofta har barn uppfostrade med denna stil en bristande social kompetens.
En auktorativ föräldrastil är en varm och kärleksfull stil men har kontroll och fasta regler och ser till att de följs. Denna stil är förknippat med bäst anpassning och välmående för barnet.
Eftergiven föräldrastil innebär att barnen oftast är älskade men föräldrarna har svårt att sätta tydliga regler och att konsekvent följa det som satts upp. Dessa barn blir lättare impulsiva och omogna.
Av Sandraxx beskrivning tycker jag det låter som en auktorativ och sund föräldrastil.
-
Nej, det gör jag inte. Däremot är jag en auktoritet för våra barn och så vill jag ha det. Jag vill förtjäna mitt ledarskap utifrån att de har förtroende för mig.
-
Jag är lite nyfiken på en sak gällande den typen av uppfostran. Den bygger ju på att konsekvensen/straffet fungerar - dvs att barnet städar sitt rum för att få sin belöning/slippa sitt straff. Vad är strategin om det inte funkar - om barnet väljer bort sin belöning/ väljer att ta sitt straff istället för att göra uppgiften?Sandraxx skrev 2015-02-13 13:59:46 följande:
Jag lutar nog mer åt den auktoritära uppfostran.
För mig är en familj ingen demokrati där vi "röstar" om vad vi ska äta eller göra. självklart kan alla komma med önskemål och åsikter och vi kan även förhandla om saker.
Men om jag som förälder vill att mitt barn ska hjälpa till med något så är det bara att lyfta på rumpan och göra som man är tillsagd. Basta och det utan tjat!
Jag ser att barnen har ansvar över vissa saker i hemmet och att om man inte sköter det så får det konsekvenser. Jag tror på att vara konsekvent i sin uppfostran och att verkligen genomföra konsekvenserna när man "hotar". För mig grundar sig konsekvenserna/hoten tex att om man gör saker som man ska så kan man ha något extra gott till middag i helgen, göra något extra roligt - ex bio, få lite extra månadspeng, och den negativa konsekvensen blir att det inte blir något "extra".
Jag tror även att barn lär sig genom att göra och att hjälpa till.
Min sambo har en mer fri syn på uppfostran, som han säger så vill han att "det ska komma inifrån" dvs ansvarskänsla och gillar inte att ställa ultimatum. Han ger med hela handen medan jag är mer sån att jag gillar att "belöna" och tja ibland även muta ;) Jag tycker han curlar och skämmer bort sitt barn - ja och även mitt. Kanske gör det att jag kämpar ännu mer för att bli en motpol :p
-
Det är intressant faktiskt. Finns faktiskt barn som tycker att det är värt det att få tex indragen veckopeng emellanåt bara de slipper städa. I många fall fungerar det bättre att de får hjälpa till bara för att få känna sig behövda.MadHatter skrev 2015-02-14 08:02:20 följande:Jag är lite nyfiken på en sak gällande den typen av uppfostran. Den bygger ju på att konsekvensen/straffet fungerar - dvs att barnet städar sitt rum för att få sin belöning/slippa sitt straff. Vad är strategin om det inte funkar - om barnet väljer bort sin belöning/ väljer att ta sitt straff istället för att göra uppgiften?
-
Tur att det finns definitioner för oss som inte är fanatiska åt något håll utan ofta ett hopkok av "olika inriktningar" ;)
Ang bestraffning/belöningar - jag kan bara tala för min egen dotter men ända sen hon var liten så vet jag ungefär vad för bestraffningar och belöningar som funkar på henne, jag vet vad hon gillar, vad hon ogillar och vad som till viss del motiverar henne. Sen ändras detta med tiden så man får självklart försöka hänga med. Idag skulle det absolut värsta straffet vara att inskränka hennes Ipad/datortid, stänga av Wifi:t ;) Samtidigt är de bästa belöningarna för henne att vi ex åker till pysselaffärer/konstaffär och att hon får lite extra månadspeng att handla för eller har lite extra mys - laga hennes favoriträtt eller liknande.
Än så länge har jag inte stött på några belöningar/Bestraffningar som inte har funkat på henne även om vissa får sämre/bättre respons. När hon inte lyssnar så brukar jag prata med henne - hon är en ganska bra lyssnare och tar till sig saker bra och hon ser ju ofta på mig oxå att jag kan bli irriterad eller arg - något jag tror att hon oxå försöker undvika ;). Jag ser inga problem med att hitta belöningar/bestraffningar heller - kanske har jag för livlig fantasi. Skulle dottern vägra att städa rummet och inget annat skulle funka så skulle jag hota med att ta en sopsäck och gå in på hennes rum och slänga allt som ligger på golvet ;) - och jag är en sån som skulle göra det oxå! :o :p Som tur var har vi aldrig haft konflikter på den nivån än, jag och sambon pratar mycket om detta, jag menar på att min dotter "lyder" mig och inte ifrågasätter beror på den uppfostran hon redan fått, medan han menar på att det är mer i hennes personlighet. VI får väl se om jag kommer få igen det när hon blir lite mer tonåring :p
Jag har mer problem med sambons äldre dotter - för hon och jag har inte utarbetat samma förståelse för varandra och hennes far har inte samma syn på uppfostran. Fast redan där kan jag ana "belöningar" som skulle funka. men min roll som "uppfostrare" av henne är inte någon jag har lust att axla - hon är trots allt 21 utan där får hennes far dra det tunga lasset och jag tror att vi alla tre blir lika frustrerade :p
