Att vilja göra sig av med allt man har inför döden
Har kommit i åldern när jag inser att jag aldrig kommer att få några barn och således kommer jag inte att ha några arvingar. Jag har en del fina saker och tillgångar men tänker hela tiden att jag borde sluta handla prylar och göra av med alla pengar och bo i typ en hyrestvåa istället för ett stort hus. Orsaken att jag tänker så är att jag inte har några barn som kan ärva mig och att jag inte vill att någon (vem blir det ens?) ska behöva ta tag i alla mina saker och göra en bouppteckning och ordna upp allt efter min död. Och vart ska det ens ta vägen? Soptippen?
Risken finns att jag är deprimerad men jag undrar om det är normalt att tänka att man inte vill lämna något nämnvärt efter sig när man inte har arvingar? Jag är inte ens speciellt gammal. Visst kan vi alla dö i nästa sekund men om jag lever till snittåldern för kvinnor så har jag en lång tid kvar men tänker redan på att jag borde göra det lätt för den som måste ta hand om allt om jag skulle trilla av pinnen i morgon. Är det konstigt att tänka som jag gör?
