• Äldre 16 Feb 21:53
    50158 visningar
    114 svar
    114
    50158

    Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

    Hej!
    Min son är 3,5 år och nåt så OTROLIGT krävande!
    Går 15 timmar på dagis. Mån, ons o torsdag mellan 8.30-13.30.
    Det är mestadels gnäll, tjat, skrik, ledsen mm mm.
    Ex.
    -Jag vill ha min iPad här hos mormor
    -den är ju hemma
    - nä, den ÄR inte hemma, jag vill ha den NUUUU!!!
    -då får vi åka hem till den då?
    -nä, vill inte åka hem, vill ha den NUUU!! Hämta den maaammaaa! *skrik, gnäll*

    Han äter en glass och slänger pinnen på golvet. Jag säger åt honom att slänga den i soporna omedelbart. Han vägrar och skriker NEEEJ! Jag säger åt honom igen. Samma visa igen och han åker upp på rummet.

    Han hittar lördagsgodiset i skåpet och vill ha det idag, måndag??! Varför? Han vet mycket väl att det bara är på lördagar! Tjat och jag säger nej, tjat igen. Gnäll, skrik och jag vill det NUUU!

    När han leker med kompisar är det ofta bråk om leksaker. Den är miiiin! JAG vill ha den! Han tog den! Men jag vill ha den!

    Vid matbordet kan han naturligtvis INTE sitta kvar utan går iväg när han anser sig ätit klart.

    En kamp att få honom tvätta händerna efter toalettbesök. VILL INTEE!!! Låter det då. Man får tvinga helt enkelt under skrik o gnäll.

    Vi försöker så gott vi kan och vill såklart uppfostra honom bra. Varför är det så svårt? Vi börjar bli så otroligt trötta på denna kamp varje dag.
    Vi har inte varit slappa och skämmer inte bort honom, försöker sätta tydliga gränser.

    Han är så otroligt krävande i våra ögon. Ovanligt gnällig i jämförelse med andra barn.
    Ovanligt känslig i jämförelse med andra barn.
    Svårt att få nöjd. Vill bara ha mer/annat.
    Det är så gnälligt vad det än gäller. Men värst är ju ändå när man är borta och det krånglas med mat, lek osv. Sååå jobbigt för oss föräldrar att ägna kvällen åt konflikter, trösta mm mm.
    Han börjar gråta för ingenting. Känslig. Tål inte motgångar, ett nej eller att det inte går som han vill.

    Behöver massor av tips, stöttning av er som känner igen er!! Eller er andra som har tips!

  • Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)
  • Äldre 16 Feb 22:11
    #1

    Jag är verkligen ingen expert, men några saker som jag upplevde underlättade mycket när sonen var i samma ålder var:


    Ge saker tid och skynda inte på barnet.
    Försöka behålla lugnet själv och inte bli arg.
    Tillbringa mycket tid med barnet; leka, läsa, pyssla, ha kul...
    Gör inte allt till en kamp. Strid bara om det som är nödvändigt.
    Försök att säga vad du vill att barnet ska göra istället för vad du inte vill. (ex: istället för: "Släng inte glasspinnen på golvet!", säg: "Jag vill gärna att du slänger glasspinnen i papperskorgen!"
    Låt barnet hjälpa till med saker, så att hen får känna sig betydelsefull.
    Släpp prestigen!
    Våga överlämna vissa beslut åt barnet. Om barnet vägrar gå och lägga sig, säg: "Okej, då sätter jag mig här och läser, och så får du säga till när du vill gå och sova".

    Jag kan rekommendera "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul.
  • Äldre 16 Feb 22:20
    #2
    Natulcien skrev 2015-02-16 22:11:48 följande:

    Jag är verkligen ingen expert, men några saker som jag upplevde underlättade mycket när sonen var i samma ålder var:


    Ge saker tid och skynda inte på barnet.
    Försöka behålla lugnet själv och inte bli arg.
    Tillbringa mycket tid med barnet; leka, läsa, pyssla, ha kul...
    Gör inte allt till en kamp. Strid bara om det som är nödvändigt.
    Försök att säga vad du vill att barnet ska göra istället för vad du inte vill. (ex: istället för: "Släng inte glasspinnen på golvet!", säg: "Jag vill gärna att du slänger glasspinnen i papperskorgen!"
    Låt barnet hjälpa till med saker, så att hen får känna sig betydelsefull.
    Släpp prestigen!
    Våga överlämna vissa beslut åt barnet. Om barnet vägrar gå och lägga sig, säg: "Okej, då sätter jag mig här och läser, och så får du säga till när du vill gå och sova".

    Jag kan rekommendera "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul.
    Tack snälla, ska försöka tänka på detta. Men ibland känns allt så hopplöst och tålamodet spricker. Behöver man inte bli arg ibland också? När han inte lyssnar??
  • Äldre 16 Feb 22:30
    #3
    helena29 skrev 2015-02-16 22:20:21 följande:
    Tack snälla, ska försöka tänka på detta. Men ibland känns allt så hopplöst och tålamodet spricker. Behöver man inte bli arg ibland också? När han inte lyssnar??
    Ja, man är ju inte mer än människa och ibland måste man ju skynda och stressa också. Och självklart får man bli arg ibland. Det är ju viktigt att barnet får uppleva alla känslor. Jag menade mer att man kan försöka undvika att bli arg för ofta, och när man blir det försöka undvika att skrika (vilket lätt kan hända om man är stressad och trött).
    Känner man att man börjar bli provocerad och arg kanske man kan gå undan en stund, eller överlämna åt den andra föräldern.
  • Äldre 16 Feb 23:30
    #4

    Låter som en typisk 3 åring :0)

  • Äldre 17 Feb 00:03
    #5

    Å vad jag känner igen mig/oss! Vår är nu 4 1/2 och det har faktiskt blivit bättre nu på senaste tiden, men hjälp så kämpigt det är när de "bryter"! Jag håller med i allt som Natulcien säger, det svåraste för oss är att behålla lugnet själva då vi har rätt dåligt tålamod både jag och mannen. Sen fick vi ett tips av en psykolog att vi skulle "bomba" honom med kärlek, att man pussar och kramar när man går förbi så att de tycker att det nästan är för mycket, det lugnar ner lite över lag. Det kan ju vara lätt att missa när barnen har krävande perioder.

  • Äldre 17 Feb 10:38
    #6
    JazzKermit skrev 2015-02-17 00:03:13 följande:

    Å vad jag känner igen mig/oss! Vår är nu 4 1/2 och det har faktiskt blivit bättre nu på senaste tiden, men hjälp så kämpigt det är när de "bryter"! Jag håller med i allt som Natulcien säger, det svåraste för oss är att behålla lugnet själva då vi har rätt dåligt tålamod både jag och mannen. Sen fick vi ett tips av en psykolog att vi skulle "bomba" honom med kärlek, att man pussar och kramar när man går förbi så att de tycker att det nästan är för mycket, det lugnar ner lite över lag. Det kan ju vara lätt att missa när barnen har krävande perioder.


    Ja, vi försöker också kärleksbomba så mycket vi kan!

    Men mycket av hans gnäll o "dumheter" beror nog på att han är så trött! Är det normalt för en 3,5 åring att va dödstrött redan vid 15-16 på dagen? Han behöver verkligen sova middag än!

    Hur är era små?
  • Äldre 17 Feb 11:36
    #7

    Jag tänker på dina olika situationer i TS:

    - Matbordet: Går det att distrahera honom till att sitta kvar? Typ börja sjunga en sång tillsammans, erbjud en frukt till efterrätt, fråga honom hur han haft på dagis, be honom berätta om sina kompisar?

    - Godisgnället. Ta bort lördagsgodiset? Hade mina barn börjat tjata om godis hade jag avvecklat det så att det inte blev en så stor grej. Det finns inte godis vanemässigt i vårt liv, punkt.

    - Ipad: Samma sak. Avveckla den så den inte är en så stor del av livet. Ipad får man bara titta på på lördagar typ.

    - Leka med kompisargnället: Helt normalt för en treåring. Var med i leken och se till att de turas om med grejerna.

    Förstår att du är less, men det är ju inte mycket att göra annat än att vara konsekvent och överrösa med kärlek den tiden som det inte är bråk {#emotions_dlg.flower}

  • Äldre 17 Feb 17:15
    #8
    isolande skrev 2015-02-17 11:36:25 följande:

    Jag tänker på dina olika situationer i TS:

    - Matbordet: Går det att distrahera honom till att sitta kvar? Typ börja sjunga en sång tillsammans, erbjud en frukt till efterrätt, fråga honom hur han haft på dagis, be honom berätta om sina kompisar?

    - Godisgnället. Ta bort lördagsgodiset? Hade mina barn börjat tjata om godis hade jag avvecklat det så att det inte blev en så stor grej. Det finns inte godis vanemässigt i vårt liv, punkt.

    - Ipad: Samma sak. Avveckla den så den inte är en så stor del av livet. Ipad får man bara titta på på lördagar typ.

    - Leka med kompisargnället: Helt normalt för en treåring. Var med i leken och se till att de turas om med grejerna.

    Förstår att du är less, men det är ju inte mycket att göra annat än att vara konsekvent och överrösa med kärlek den tiden som det inte är bråk {#emotions_dlg.flower}


    Tack för bra tips!

    Han lan liksom inte lyssna! Finns inte en möjlighet. Han blir galen om han får ett nej tex.

    Som nu, fika hos mormor. Han tar kaka på kaka och tar ett bett på varje. Vi säger åt honom allihopa men han säger bara JOOOO!!! JAG VIIILL! Hade man varit själva hade jag kastat upp honom på rummet. Men nu var det bekanta till mina föräldrar också, så man vill ju inte ställa till en scen heller... Fast de tror väl han är världens mest bortskämda unge... Är så trött på det här!
  • Äldre 17 Feb 17:19
    #9
    helena29 skrev 2015-02-17 17:15:04 följande:
    Tack för bra tips!

    Han lan liksom inte lyssna! Finns inte en möjlighet. Han blir galen om han får ett nej tex.

    Som nu, fika hos mormor. Han tar kaka på kaka och tar ett bett på varje. Vi säger åt honom allihopa men han säger bara JOOOO!!! JAG VIIILL! Hade man varit själva hade jag kastat upp honom på rummet. Men nu var det bekanta till mina föräldrar också, så man vill ju inte ställa till en scen heller... Fast de tror väl han är världens mest bortskämda unge... Är så trött på det här!
    Fast att han tar kaka på kaka och biter i varje, det kan man ju undvika genom att helt enkelt ta bort kakfatet ur hans räckvidd. Skriker han så gå iväg med honom, och förklara att ni går tillbaka när han har lugnat ner sig. Lämna honom inte, utan var där med honom. Att låta ett barn gå till sitt rum tror jag absolut inte på som en lösning, utan snarare att det förvärrar problemet.
  • Äldre 17 Feb 17:20
    #10
    helena29 skrev 2015-02-17 17:15:04 följande:
    Tack för bra tips!

    Han lan liksom inte lyssna! Finns inte en möjlighet. Han blir galen om han får ett nej tex.

    Som nu, fika hos mormor. Han tar kaka på kaka och tar ett bett på varje. Vi säger åt honom allihopa men han säger bara JOOOO!!! JAG VIIILL! Hade man varit själva hade jag kastat upp honom på rummet. Men nu var det bekanta till mina föräldrar också, så man vill ju inte ställa till en scen heller... Fast de tror väl han är världens mest bortskämda unge... Är så trött på det här!
    Då tar man undan kakorna. Min son är likadan men jag börjar redan innan med att tala om hur jag vill ha det "du tar en kaka och äter upp den innan du får en till och du får två stycken". Duger inte det får han vara utan. Nu har vi kört med det så länge att han blir sur men inget mer.
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)