• Anonym (Pappa osynlig)

    IVF-pappan syns aldrig

    Jag söker efter likasinnade. Som jag kan få råd och tankar av. Jag och min fru har haft problem att bli med barn LÄNGE. Hon har väldigt få ägglossningar om ens några och mina simmare behöver flytväst och frigolitbricka om dom ska orka. 

    Sen vi började med utredningen har jag alltid känt mig glömd - förutom i en situation, den, där man på ett papper beskriver vems "fel" det är att det inte blir några barn. Där står det klart och tydligt "manlig orsak" trots att vi egentligen vet att det är vi båda som är orsaken. Trots att flera läkare sagt att det inte spelar någon roll om mina simmaren varit ok. I alla andra situationer inom våran utredning är det min fru man kontaktar, tittar på i möten, talar till. frågar - ja listan kan göras så lång.

    Jag och min fru har alltid ställt upp på varandra och följt med varandra på minsta läkarbesök. Jag går även hos reumatologen och hade ett läkarbesök där nu i torsdags. Hon frågade om det hade hänt något nytt i mitt liv och jag svarade att vi gjort ett ivf-försök med lyckat resultat - vi är gravida. Hon tittar på min fru som sitter på en stol närmare dörren och säger - Grattis, då går du på MVC nu då?! Min fru svara, Nej, VI går dit. 

    Och det här är bara ett exempel. Varför skulle inte jag gå på MVC med min fru. Det är väl mitt barn lika mycket som hennes? Varför ska man göra det så tydligt i vården att det är mamman som är det centrala i ett föräldraskap? Jag vill vara en bra pappa på samma grunder som min fru vill vara en bra mamma men det är precis som om vården räknar med att mamman kommer finnas där för barnet lite mer och blundar för pappan som inte ens ges chansen att vara en nyfiken och intresserad pappa.

    Man glömmer oss pappor igenom hela utredningen, behandlingen och fortsättningen. Vi är osynliga. 

  • Svar på tråden IVF-pappan syns aldrig
  • Anonym (G)

    Tja, en ledtråd kan ju vara att det är kvinnan som är på smällen inte mannen. Det heter ju mvc, inte fvc av en anledning.

    Sen "vi går på mvc" va liksom? Är det ditt järnvärde som kollas? Du som får väga dig? Ditt blodtryck som mäts? Nej, det är frugans. Ni är inte gravida, din fru är.

  • Anonym (m)
    Anonym (G) skrev 2015-02-22 06:19:15 följande:

    Tja, en ledtråd kan ju vara att det är kvinnan som är på smällen inte mannen. Det heter ju mvc, inte fvc av en anledning.

    Sen "vi går på mvc" va liksom? Är det ditt järnvärde som kollas? Du som får väga dig? Ditt blodtryck som mäts? Nej, det är frugans. Ni är inte gravida, din fru är.


    Jo, du har ju rätt i sak.
    Fast jag förstår ju att det kan vara känsligt, i synnerhet som man fått kämpa för graviditeten tillsammans.
    Då tycker jag nog att vårdpersonalen kan vara lite finkänslig och göra tydligt att båda är med på resan.
    Båda har ju kämpat, nu kan väl båda få uppleva graviditeten så mycket det bara går, även fast det inte är pappan som är gravid. 
  • Anonym (G)
    Anonym (m) skrev 2015-02-22 06:25:57 följande:

    Jo, du har ju rätt i sak.

    Fast jag förstår ju att det kan vara känsligt, i synnerhet som man fått kämpa för graviditeten tillsammans.

    Då tycker jag nog att vårdpersonalen kan vara lite finkänslig och göra tydligt att båda är med på resan.

    Båda har ju kämpat, nu kan väl båda få uppleva graviditeten så mycket det bara går, även fast det inte är pappan som är gravid. 


    Självklart ska pappan vara delaktig men det ändrar ju inte det faktum att det inte är han som är gravid. Det är ju inte så konstigt att vården vänder sig till kvinnan när det är hennes kropp som genomgår graviditeten.
  • Anonym (olika)

    Det är kvinnan som är gravid, och inte mannen.
    Hon är den som rent kroppsligt ska gå igenom graviditeten.
    Det vore synnerligen inkompetent och skrämmande om vården skulle vända sig lika mycket till mannen i det här läget.

  • Anonym (G)
    Anonym (olika) skrev 2015-02-22 06:37:05 följande:

    Det är kvinnan som är gravid, och inte mannen.

    Hon är den som rent kroppsligt ska gå igenom graviditeten.

    Det vore synnerligen inkompetent och skrämmande om vården skulle vända sig lika mycket till mannen i det här läget.


  • Anonym (m)

    Tja, jag håller inte med, visst det är kvinnan som är gravid och som ska motta vården.
    Men det finns ingen motsägelse i det och att vårdpersonal kan vara finkänslig och göra det dom kan för att få pappan att känna sig delaktig. 
    T ex, genom att vända sig till båda och inte bara mamman.

  • Anonym (olika)
    Anonym (m) skrev 2015-02-22 06:43:10 följande:

    Tja, jag håller inte med, visst det är kvinnan som är gravid och som ska motta vården.
    Men det finns ingen motsägelse i det och att vårdpersonal kan vara finkänslig och göra det dom kan för att få pappan att känna sig delaktig. 
    T ex, genom att vända sig till båda och inte bara mamman.


    Så du känner dig inte delaktig om inte vårdpersonalen ger dig lika mycket uppmärksamhet som kvinnan?
    Du kan säkert få psykologhjälp, om du så önskar.
  • Anonym (m)
    Anonym (olika) skrev 2015-02-22 07:05:09 följande:
    Så du känner dig inte delaktig om inte vårdpersonalen ger dig lika mycket uppmärksamhet som kvinnan?
    Du kan säkert få psykologhjälp, om du så önskar.
    he, he, vänta lite nu med dina förhastade slutsatser.
    Du vet inte ett skit om mig, inte ens mitt kön och ändå baserat på enbart att vi har olika åsikter tycker du att du har rätt att förolämpa mig. 
    Tänk om du skulle försöka respektera att andra kanske inte alltid tycker precis som du.
    Prova. 
  • aleydis

    Mamman är inte det centrala i ett föräldraskap, men rent fysiskt i en graviditet så är det kvinnan som är patienten på MVC, det är hennes kropp som påverkas av graviditeten och hennes livsstil som i sin tur påverkar barnet. Det är hon som föder barnet och som sen ammar.

    Hur långt har ni kommit i graviditeten? Senare i graviditeten kommer ju föräldrautbildningen, den är ju riktad till båda.

    Det är jättebra att du är engagerad och att ni delar resan! Resan har ju nyss börjat, du kommer få chans att vara en närvarande pappa hela barnets liv.

    Jag har svårt för konceptet "vi är gravida". Jag är gravid just Nu och jag ser det verkligen som att JAG är gravid i den bemärkelsen att jag bär på ett barn. Sen väntar vi båda barn och ska båda bli föräldrar. Men det är JAG som spyr som en gris, har svårt att sova på nätterna, går upp i vikt.

    Det känns lite som en överreaktion från din sida, ni tillsammans kanske kan få gå och prata via mvc till en kurator om att bearbeta detta att ni lyckats bli gravida? Just nu under graviditeten så är det mycket fokus på de fysiska kontrollerna, blodtryck, blodprover mm och jag tror att man får acceptera att det är så.

  • aleydis

    Det kanske finns någon grupp för föräldrar som är gravida via ivf där man kan träffas och dela erfarenheter?

Svar på tråden IVF-pappan syns aldrig