omgivingen valde åt mig?

Gjorde en medicinsk abort i onsdags och har mått så dåligt både psykiskt och fysiskt efter detta.
Det fysiska är den smärtan som fortfarande är kvar, men 1177 och sjukhuset som jag har ringt säger att det är normalt så försöker bara stå ut med smärtan. (någon annan som har haft sådana smärtor så många dagar efter? Igår kväll var det hugg i magen, frös, och ont i hela kroppen, när jag tog en varm dusch igår var jag nära på att svimma, skyndade mig ur duschen och halvt ramla på golvet med bortdomnade händer och blod överallt, ringde sjukhuset vilket påpekade att sådant liknande kan hända) 

Men det värsta är det psykiska, den smärtan jag har haft de här dagarna känner bara att det är rätt åt mig, att jag valde fel och tog bort någons liv.
Men börjat tänka att det egentligen inte var mitt val, alla vänner sa ju direkt att abort är det du väljer väl?! Killen (ej stabilt med, träffat runt 1 år med pauser) sa direkt att varken han eller jag är redo för att bli föräldrar."du vill inte, jag vill inte bli föräldrer än". Hade sådana humörsvängningar under den här tiden så trodde att jag kände allt det som folk sa till mig. Han fanns där för mig under tiden, men nu efter så finns inget kvar av honom med stöttandet... Vilket påverkar mig mycket, när jag mår såpass dåligt både psykiskt och fysiskt.

Vet inte vad jag ska göra, är sjukskriven från jobbet då det psykiska och fysiska tär på mig för mycket. Men känner ingen som helst lust med jobb heller, ingen motivation vill egentligen inte göra något alls...Känner ingen mening med livet alls...

Hur tar man sig ur den här bubblan?? 

Vet att jag inte kan ändra vad jag valde, men allt jag tänker är att jag kanske tog fel val efter all press från omgivningen...