• Anonym (orolig)

    sambons hälsa

    Jag är väldigt orolig för min sambos hälsa just nu. Han är 37 och har varit arbetslös till och från de senaste tre åren. Pga hans återkommande arbetslöshet har vi väldigt dålig ekonomi då vi i princip lever på min lön. Han mår dåligt av att inte ha råd att göra saker, jag mår dåligt av att oroa mig för räkningarna.

    Jag tycker ofta hans prioriteringar är lite skeva till exempel har hans föräldrar hjälpt oss med pengar många gånger och han föreslog att vi ska boka och betala en överraskningsresa till Spanien som tack.

    Han pratar ofta om saker han vill göra som även för folk med jobb är jättedyrt, resor, båt, fallskärmshoppning... han vill ha ett lyxliv helt enkelt och antyde att om vi hade såna saker skulle han "må bra". Han blir nedstämd av att inte kunna göra speciella saker köpa dyra saker mm och jag blir nedstämd av att han sitter och längtar efter sånt och inte nöjer sig med att ha ett hem och familj.

    Han mår ofta dåligt, problem med magen, extrem trötthet (sover 10 timmar varje natt) värk, dålig kondition, övervikt, bröstsmärtor och ångest. Detta har kommit i samma takt som arbetslösheten, förr var han smal och stark och tränade. Han äter mycket skräp mellan måltiderna och dricker mängder med läsk och till och från mkt alkohol. Jag har försökt peppa honom till mer fysisk aktivitet i flera år nu men misslyckats.

    Han vill inte prata om hur han mår men har antytt att han känner sig deprimerad. Han tror inte att sånt går att få hjälp för så därför vägrar han gå till vc. Han är otroligt orkeslös, om han tagit ut soporna så orkar han inte göra mer den dagen. Han påbörjade ett jobb för ett tag sen men slutade för att det var "för stressigt och ansträngande". Jag tycker att alla jobb är stressiga i någon mån och det han berättade lät inte alls extremt. Jag tyckte att han hittade på ursäkter.

    Han verkar inte alls motiverad att jobba för att försörja sin familj vilket sliter väldigt mkt på mitt psyke. Senaste halvåret har han sökt max 5 jobb. Istället ägnar han dagarna åt att sitta vid datorn vilket jag tror gör honom ännu mer deprimerad. Hur kommer man ur detta när han är så motvillig? När man försöker prata med honom blir han bara arg och otrevlig. Jag vill ha en fungerande familjefar igen.

  • Svar på tråden sambons hälsa
  • Anonym (svårt)

    Ja, det låter som om han är deprimerad. Känslan av hopplöshet hör till depressionen samtidigt som det är den som gör att han inte tror att det finns hjälp att få. Så det är svårt.

    Det finns ju massor att läsa om depression på nätet. Kanske kan du leta fram bra sidor åt honom som han får läsa? Han kanske inte vill/orkar göra det själv. Dels kan han då läsa om själva sjukdomen så att han får bättre förståelse och insikt i hur han fungerar, han kan få veta vilken hjälp som han kan få av sjukvården, och det kan finnas sånt som han kan försöka göra själv för att må bättre.

    Tror du att det skulle vara till nån hjälp om hans föräldrar pratade med honom och uppmuntrade honom att söka hjälp?

    Försök få med honom ut på korta promenader i dagsljus. Det kan vara ett första steg till att må lite bättre.

  • Anonym (orolig)

    Jag har försökt många många gånger att få ut honom lite men han vill helt enkelt inte göra mer än nödvändigt, handla mat i stort sett.

  • Anonym (sry)

    Om han inte ens vill försöka göra något sina problem så ser det mörkt ut, tyvärr. Han vill inte besöka vårdcentralen, inte söka jobb, inte träna, trött av ingenting (vitaminbrist?) och tendens till att bli periodare (alkohol). O övervikt. Ni klarar er tack vare din lön.

    Eftersom det varit så här i tre år o han bara blir arg när du pratar om det, får du nog ställa ett ultimatum tyvärr. Att han ska ha sökt o fått hjälp innan ett visst datum annars får han flytta ut. Vet att det låter lite drastiskt men nåt måste du ju göra, eller fortsätta som hittills.

  • Anonym (Jag)

    Om han vägrar hade jag bokat tid på vårdcentral åt honom,och gått med han dit och inte sagt nåt förrän vi är där.Ful metod men det ska vara hårt,och ge han inga alternativ.Om ni står utanför och han vägrar kan du säga att hem kommer du inte utan mediciner plus att ta tag i livet.Jag var djupt deprimerad i samband med arbetslöshet,INGET fick mig upp.Men min man lura mig,han sa att han ska till läkaren för han misstänkte svår sjukdom och ville ha mig med.När vi satt dör sa han att tiden var för mig,och kommer jag inte hem med antidepressiva och en förändring låser han mig ute.Så kom denna hjälpen.Kommer aldrig glömma hur min man hjälpte mig,är så tacksam.

  • Anonym (orolig)

    Tack för era svar. Jag har försökt få honom att äta vitaminer men oftast är det bara "jag behöver inte sånt"

    Ibland har han påbörjat en burk eller karta vitaminer, sen glömt bort dem och när han kommer ihåg det så säger han att han ska börja om på måndag...och så glömmer han igen och så håller det på. Hans hälsa nu är ju liksom långt sämre än det borde vara för hans ålder så hur ska det bli längre fram då?

    Jag kan inte lura honom att gå till vc, han skulle bli vansinnig.

  • Anonym (sry)

    Vad är bäst, att han blir vansinnig eller att du fortsätter ha det så här?

  • jenny99

    Klart han blir arg om du lurar han till vc,men att bli arg är inget farligt.Du gör honom och dig själv en stor tjänst om du lurar eller tvingar han.Han kommer inte vakna en dag och må bra,jag har själv varit där.Så medicin är det som gäller och sen återhämtning i nån form av terapi eller motionera.

  • Anonym (orolig)
    Anonym (hej) skrev 2015-03-01 21:50:44 följande:

    Hur har det gått???


    Han har berättat lite saker som kanske ligger bakom hans depression, saker från barndomen. Har inte kommit längre tyvärr
Svar på tråden sambons hälsa