V 18+6 utan att veta! Vad göra???

Även när graviditeten är planerad kan man känna och tänka så! Det är överväldigande! Sen så är det rätt ovanligt att inte kunna klara av att ta hand om barnet när det väl kommer, då är det plötsligt det bästa som finns i livet och instinkten slår in och man får till det!!:) förstår att det kommer som en chock, hoppas ni har bra folk att prata med! <3

Man får väl inte ens göra abort efter v18? Om inte speciella omständigheter råder och ansökan till Socialstyrelsen måste göras.. (Har för mig att det är dem man ansöker tillstånd hos)

har ni blivit erbjudna samtalshjälp? förstår att det här blev en rejäl chock för er båda,  men samtidigt så är så sen abort definitivt ingen lätt sak, och som ovanstående skrev så behöver ni i så fall ansöka hos social styrelsen.

Styrkekramar!

Tack för alla svar. Jag vet varken ut eller in just nu. Vi ska på samtal idag tillsammans med kurator. Då vi inte kan komma fram till någonting. Vi gör isåfall även En ansökan till socialstyrelsen idag. MEN jag har läst om sen abort och är livrädd!!

Jag är dock också rädd föf hur barnet mår?! Har ju druckit alkohol kanske 15 gånger under dessa 18 veckor vad jag räknat på och inte alls tänkt på vad jag ätit. Tänk om barnet är skadat? Åh så många tankar nu och så lite sömn. Denna ångest.

Hur klarar man det ekonomiskt? Vi har fasta jobb men ändå. Vi bor längst upp på tredje våning utan hiss, vad gör man då?

Jag har inget körkort. Hur ska jag h råd och tid att fixa det nu?

Gah. Det gnager i mig!

Hur gamla är du och din sambo?

Vad är det som får dig att tveka? Om ni är vuxna, har jobb och bostad och ett bra förhållande?

Vi är 25 & 26. Vi har fasta jobb , men inte börjat spara för detta. Inte hunnit fundera på om vi kan ta ett så stort ansvar.

Jag vill ju att beslutet ska fattas av båda. Vill inte känna att jag tvingar min sambo att ta papparollen.

Vi har ingen bil, jag har inget körkort. Hur löser man sånna saker?

Det är bara mycket som går runt i huvudet nu. Hinner man ställa om och bli redo på 20 veckor? Känns så nära :(

Wow, ni verkar faktiskt ha väldigt bra förutsättningar.. Min man och jag hade inte sparat en krona innan, man får föräldrapengar och barnbidrag.. Man kan hitta bra och billiga vagnar, då åker man gratis på buss i hela Stockholm län (men nu kanske inte bor där), jag tucker mycket mer om att åka buss med min bebispojke än att åka bil! Allt man behöver finns billigt att hitta.. Allt man behöver veta kommer man in i fort.. Alla som är förstagångsföräldrar börjar på ruta ett, man är klantig men kommer fort in i det! Vi bodde förresten också flera trappar upp utan hiss - babybjorn eller bärsjal var skönt att ha bebisen i när man skulle ner till bsrnvagnsrunmet och sedan ut på promenad etc..

Angående alkoholen så vet man ju inte, det kan faktiskt ha gått helt bra!

Åh vad peppande. Kom precis hem från kurator. Jag och sambon kom fram till att skicka in en ansökan om abort till socialstyrelsen för att se vad de anser. Men det tog emot. Mest min pojkvän som verkligen känns som han inte vill! Jag är så rädd! Känns som det är pest eller kolera!

Okej, nu kommer jag låta elak. Ber om ursäkt!

Vi lever 5 (snart 6) personer på en lön om (i bästa fall) 21000kr och 3 barnbidrag. Det går runt!

Jag väntar nu mitt 4e barn (fick mitt första vid 19 års ålder) och bor på tredje våningen utan hiss och bodde här förra graviditeten också. Vad är det som inte skulle fungera?

En sådan sen abort går i stort sett till som en förlossning, fast barnet är dött...

Vad din sambo vill eller inte är faktiskt hans bekymmer, det är DIN kropp och DU bestämmer & det är DU som kommer att få leva med beslutet resten av ditt liv.

Hoppas att det i alla fall löser sig för er i slutändan.