viseversa skrev 2015-02-27 07:57:09 följande:
Jag fick i stort sett panik. Var INTE planerat att vi skulle få 4 barn. Vi var nöjda med tre och hade skyddat oss men kan erkänna att vi slarvat en gång och då en gång när jag trodde det var "lugnt" och en "säker" period. Tycker jag har koll på min mens och äl men tydligen måste jag räknat väldigt fel när hon blev till. Grät faktiskt i början och det var inte av lycka. Hur skulle det gå? Hur skulle vi orka? Tänk om det blir en bebis ned kolik igen?(vår näst äldsta dotter hade kolik som bebis) min sambo var dock lugn från start. Vi klarar detta sa han. Vi har redan tre barn liksom. En till kan inte vara så stor skillnad. Jag lugnade ner mig allt eftersom graviditeten fortsatte och när jag kände första sparken kände jag sån enorm lycka. Vi skulle få ett barn till. Helt fantastiskt. Och när hon föddes var det så självklart att vi skulle ha 4 barn. Hon passade in så väl. Syskonen avgudade henne och vi var så lyckliga. Snart 2 år senare är hon våran lilla boss så bestämt söt som socker som sina syskon och så oändligt efterlängtad och älskad. Och nej det är ingen större skillnad på att ha tre eller fyra barn. Man har redan "fullt upp" med tre så en till är ingen större skillnad.
Ja alltså bara på nån timme efter testet så hinner man tänka tusentals tankar. Jag har verkligen tänkt framåt och på det praktiska redan. Man vet ju inte ens om detta går vägen så tidigt. Sambon han skrattar bara när jag påpekade att vi behöver en syskonvagn, "Hahaha tänker du redan på sånt!?" Och jaa klart man gör. Man måste ju tänka realistiskt och förbereda sig ;P
Försökte få fram sambons känslor inför allt. Men han är så cool och tycker väl inte att det är nån big deal. Haha nä men det är inte hans kropp heller ;P
Ja du har nog rätt där. Skillnaden mellan 3 å 4 barn kan ju inte vara alltför stor.
Gosh! Jag ska bli 4-barnsmamma!!