• Kämparglöd1

    Stödgrupp att leva med sambo med ADHD

    Hej

    Jag lever med min sambo sen 10 år tillbaka . Han hade inte fått diagnosen adhd då . Men efter ett tag börja jag läsa på om det. Kanske först och främst då jag märkte att hans son hade dessa symtom. Som märktes i familjen och var jobbigt för alla förutom för min sambo. Som inte riktigt ville inse att det var något . Det har varit mycket bråk och missförstånd . Mycket som är bra också annars skulle jag inte stannat. Men ibland känns det hopplöst och jag vill bara gå därifrån. Detta humör som svänger och vet inte vad som ibland triggar igång honom och jag vet inte om han själv vet det. Och så är det ju så det är hemma det visar sig inte för omgivningen runt omkring. Många har frågat hur jag orkar.. Det jag har mest dåligt samvete för är mina barn. Vill jätte gärna komma i kontakt med andra i liknande situation.

    Lever på hoppet????

  • Svar på tråden Stödgrupp att leva med sambo med ADHD
  • Kämparglöd1

    Han fick diagnosen för ca 2 år sen. Har ätit concerta 108 mg men nu bytt medicin som jag inte riktigt kommer ihåg namnet på.

  • Polarlantis

    Har sambo med adhd eller mer add, medicineras med ritalina. Har även ptsd.

    Japp, tufft är det ibland. Kan vara världens bästa men oxå helt hopplöst ego och som ytterligare att barn i familjen...

  • Kämparglöd1

    Det som är jobbigt är humöret och dessa utbrott. Från att allt är jätte bra och han är jätte gullig . Kan han bli värsta monstret och vara riktigt elakt och det är obehagligt när han blir arg. Då vet han att han har övertaget då han vet att jag blir rädd . Så dessa tolkningar o missuppfattningar och det är ju alltid jag som gör honom arg och som han stör sig på. En sak kan bli så stor som någon annan knappt skulle pratat om . Och han tror inte att hans ADHD påverkar förhållandet och detta skulle jag vilja att personer med adhd får hjälp med att förstå. För jag tror att vi som lever med en person med denna diagnos vet detta bättre än någon. Jag märker stor skillnad om jag gemför med tidigare förhållande . Skulle dom bra stunderna inte finns så skulle man inte klara av det..

    Hur har ni det med utbrott , och detta med att det är sällan hans fel , säger jag en sak så hör han den alltid på ett sätt som upprör honom och han tar in ansvar i allt och tycker inte jag har det. Sen när man påpekar att han gör samma sak som han själv gnäller på då tycker han att jag inte tar ansvar och bara skyller ifrån mig o säger som du och har dubbelmoral. Men när han gör samma sak/fel som han gnäller är inte det dubbelmoral? Jag det blir ibland mycket tjafs om småsaker... Och det är svårt att säga att nu slutar vi prata om detta exempelvis nej då tycker han att jag inte tar ansvar . Istället för att se det som att nej hon har rätt och vi kommer inte längre blir bara mer bråk!

    Berätta gärna hur ni har det? Hur ni löser saker? Jag är jätte intresserad av att få kontakt med er som är i samma situation :)!

    Ha en bra dag!!!

  • Polarlantis

    JA det är inte helt enkelt alla gånger kan man ju lätt säga!
    Det jag kan tycka är lite skumt är eg att man inte får en psykolog samtidigt som man får tabletter?! Inte förens nu när min sambo har börjat i terapi  för sin PTSD så har han fått klarhet i att vissa saker som han gör och inet gör är pga ADHD. Som att han inte seratt det behöver städas eller att han faktiskt ser men inte orkar ta tag i det. Fick förklarat för sig att det är för att det inte intresserar tillräckligt så hjärnan liksom sorterar bort det.

    Min sambo får också utbrott och han har inte helt kontroll då, han är liksom som en tvååring själv. Han kan slänga saker eller smälla i dörrar osv. Fullständigt oacceptabelt speciellt runt barnen! Han blir helt blockerad och det går inte att diskutera som med en vettig människa. Han vänder på allt och blir riktigt otrevlig ibland. Han har kastat ringen flera ggr och han har sagt att han sak åka härifrån jag vet ine hur många gånger.Tröttsamt och väldigt sårande. Jag vet inte längre vad som är vad, vad som jag kan tro ska försvinna när han gått igenom sin behandling för PTSD och vad som blir kvar och som är ADHD... Men det otrevligaste och offerbeteendet tror jag försvinner, för det är ngt han gjort senaste året och det är då han mått sämre. Men det är ALDRIG hans del och han skulle aldrig bara svara att oj, då fattade jag fel eller oj, det var inte meningen att det skulle låta så...

    Hur vi löser saker...tja... Jag VÄGRAR att lägga mig utan att allt är utrett. Så när jag kämpat och tryckt på tillräckligt brukar det komma fram vad som egentligen är problemet eller att vi faktiskt förstår varandra till slut. Han kommer allt id senare tillbaka och ber så om ursäkt och att hanär så ledsen osv osv...

    Vi har ju mycket annan problematik med PTSD som tar allt fokus nu, att han inte kan vara med barnen mer än en liten stund, att han har riktiga skitdagar, at hans relation till barnen haltar och att jag på grund av allt detta måste ta hand om precis allt. Han kan hjälpa till lite eftger barnen somnat med lite disk eller så men annars gör jag allt. Dessutom kan jag inte komma ifrån någonsion för han fixar inte att ta barnen själv. Tur jag har världens bästa föräldrar som bor när aosm kan ta dom så jag iaf kan få gå ngn tur med hundarna sjävl i balnd i SKOGEN! Enda sättet att ladda liksom...tur jag har snälla barn som jag har mkt roligt med iaf!

    Det blev långt det här...men det var det första bara som jag kom på... delar gärna och bollar med andra om allt detta. Man är ganska så ensammen...Fråga gärna om ni undrar något!

  • Kämparglöd1

    Hej

    Ja man är verkligen ensam. Det kan bli .riktigt i.trevligt som nu i helgen men han tycker att det är mitt fel och jag har gjort honom arg! Han kan så klart spy ur sig allt och han är rätt stor så jag har ju inte så mycket att sätta emot. Och när han blir så då är det bara att hålla sig lugn. Och tyvärr nästan hålla med honom vilket undergräver mig mer. Egentligen tror jag triggar var att han sett kvällen på ett sätt men det blev annat. Då jag har märkt har man sagt att man ska göra något o det blir inte av eller i alla fall inte när han tänkt sig då blir det kaos. Men att höra sake som att jag har lust att sparka in pannbenet på dig om du säger något mer om ADHD. Men säger han jag skulle inte göra det. Jag tror inte han fattar hur hans adhd påverka relationen. Och det skulle jag vilja att han får hjälp med. Vi går ju o pratar genom att han har adhd i då ikan vi prata om allt. Helt annat när vi är själv o ja sen om det är fredagkväll med lite alkohol ! Har märkt att det blir värre av starksprit. Jag vill ju kunna känna mig trygg hemma o med den jag älskar ska inte behöva tänka på varje ord rörelse för hur han ska regera. Skulle verkligen vara skönt att bolla med någon . Som förstår . Våran terapeut tycker bara att han är så duktig o har jobb mm . Förstår nog inte hur arg han blir. Utan säger mer att jag förstorar upp det o att han inte alls regerar så. Men hon är ju inte där. Skulle han få insikt vad som triggar honom. Håller gärna kontakten! Sen kan han ju vara jätte mysig annars skulle man jui inte stanna kvar. Ha det bra!

  • Polarlantis

    Ja alkohol är katastrof. Ihar haft katasteofhelg Allt var bra, jag åkte iväg med barnen, sambon ringer och säger han ska vara hjälpa en med en grej och jag ska inte oroa mig. Sedan kommer han inte hem och svarar inte på tel Ich till slut när han svarar inser jag att han druckit. Han kom hem, ngn körde hem honom tydligen. Han ska inte dricka av massa orsaker men så hade han dålig dag och var hos folk med.öl och vips! Fullständigt skogstokig blev jag! Pratade på fm utan barnen men han tycker alltid att ja, nu sa jag förlåt ska du älta.länge till? Men jösses, jag vill.ju mest strypa honom!!!

    Allt detta är dock från hans ptsd. Annars lägger han fokus på sitt och är rejält ego.

    Låter jobbigt för dig!! Kam inte trippa på tå jämt, då blir man sjuk själv! Säger eran terapeut att du förstorar?! Vad är det för stil??? Om du upplever ngt så är det ju sant, för DIG!! Att diskutera är assvårt, samma problem här typ. Han hittar på sake som jag aldrig sagt, är elak säger saker att jag sagt det och det som jag alurig gjort mm. Svårt!!! Jag är inte rädd men rädd för att barnen ska höra eller se. Till och men min ena hund är osäker på honom nu, innan var,det aldrig så men nu vill han inte ens gå ut med honom! Säger en del...

    Mest förbannad blir jag när han säger att jag inte fattar hur han mår och vAD det betyder att ha ptsd, jösses, jag LEVER ju i HELA TIDEN!!! Allt går ut på att styra undan smällar och kriser!!

    Massa pepp och energi till dig!!!

  • SpiritualGirl

    Hej!

    Jag är oxå tillsammans med en kille som har (kraftig) adhd, vi är sambos och har nu en liten dotter ihop. Det är såå jobbigt ibland att vara närstående till en med adhd, han tar en medicin, Strattera, men han skulle behöva högre dos.

    Men det går så sjukt trögt inom psykiatrin, han är egentligen utredd, men sen han flyttade till mig har han inte ens fått träffa en läkare. Suck!

    Styrkekram


    Mihmet Credo
  • Moth
    Kämparglöd1 skrev 2015-03-10 06:34:30 följande:

    Det som är jobbigt är humöret och dessa utbrott. Från att allt är jätte bra och han är jätte gullig . Kan han bli värsta monstret och vara riktigt elakt och det är obehagligt när han blir arg. Då vet han att han har övertaget då han vet att jag blir rädd . Så dessa tolkningar o missuppfattningar och det är ju alltid jag som gör honom arg och som han stör sig på. En sak kan bli så stor som någon annan knappt skulle pratat om . Och han tror inte att hans ADHD påverkar förhållandet och detta skulle jag vilja att personer med adhd får hjälp med att förstå. För jag tror att vi som lever med en person med denna diagnos vet detta bättre än någon. Jag märker stor skillnad om jag gemför med tidigare förhållande . Skulle dom bra stunderna inte finns så skulle man inte klara av det..

    Hur har ni det med utbrott , och detta med att det är sällan hans fel , säger jag en sak så hör han den alltid på ett sätt som upprör honom och han tar in ansvar i allt och tycker inte jag har det. Sen när man påpekar att han gör samma sak som han själv gnäller på då tycker han att jag inte tar ansvar och bara skyller ifrån mig o säger som du och har dubbelmoral. Men när han gör samma sak/fel som han gnäller är inte det dubbelmoral? Jag det blir ibland mycket tjafs om småsaker... Och det är svårt att säga att nu slutar vi prata om detta exempelvis nej då tycker han att jag inte tar ansvar . Istället för att se det som att nej hon har rätt och vi kommer inte längre blir bara mer bråk!

    Berätta gärna hur ni har det? Hur ni löser saker? Jag är jätte intresserad av att få kontakt med er som är i samma situation :)!

    Ha en bra dag!!!


    Min man har också adhd och fick sin diagnos för ca 4 år sedan. Han skulle få hjälp att hantera sin adhd, men det blev inget av det. Han har även haft missbruksproblematik (självmedicinerat) och har även emotionell personlighetsstörning och ptsd med mera. Som jag har fått det förklarat för mig så har han svårt att filtrera saker, nu har detta ju mest göra med att han har varit gränspsykotisk i perioder, tror jag. Det är väldigt svårt att veta exakt vad som beror på adhd och vad som beror på andra funktionshinder i hans fall.

    Men ja, jag känner igen det du skriver. Min man tar ofta det jag säger som personlig kritik mot honom, han försöker värja sig och skylla ifrån sig istället för att kanske säga att: ok, jag ska försöka bättra mig. Så fort jag tar upp något han har glömt/missat/undvikit så tar han upp allt dåligt han tycker jag har gjort. Han tar till sig det jag säger, men det tar ett tag innan han kan förändra sitt beteende. Det verkar som att han inte lyssnar, men det gör han faktiskt. På grund av att han har ptsd så är vardagen överväldigande för honom. Han har permanent sjukersättning och går hemma. Jag tycker att han kan sköta hushållet när jag jobbar, han tycker att han gör mycket hemma, men i proportion till vad jag gör så tycker jag inte att det är så mycket. Jag har jobb och studier vid sidan av. Här har jag fått lära mig att släppa kontrollen och låta honom göra saker i sin takt.

    Min man blir fort arg och jag har svårt att hantera att hans ilska blossar upp så fort och är så intensiv. Annars är han en väldigt snäll person.

    Hur vi hanterar saker? Vi har en whiteboard där jag skriver upp saker som ska göras varje dag. Han försöker att få mig att förstå hur hans hjärna fungerar, att han har så mycket olika tankar i huvudet hela tiden att det lätt blir kaos och att han därför har svårt att fokusera. Han behöver rutiner när det gäller mat, sömn och träning. Mat och sömn är svårast då han alltid har sovit dåligt och ofta glömmer att äta. Sedan han har börjat träna regelbundet har hans mående blivit bättre. Han medicinerar med 72mg concerta och 10mg ritaliin dagligen. Concertan ger biverkningar i form av avtändning typ, vilket gör att han inte mår så bra när medicinen går ut ur kroppen.

    Vad mer? Ett exempel är att jag försöker skriva inköpslistor till mataffären i den ordning som sakerna står i affären. Grönsaker kommer först, det underlättar för honom.

    Det här är vad jag kommer på just nu. Vi har det kämpigt i perioder, men vi kommer hela tiden på saker som underlätar vardagen. Jag kan förstå att det är svårt för dig om din man inte förstår att hans adhd påverkar ert förhållande. Här finns en bra artikel:

    www.add.org/page/ADHDandMarriage
Svar på tråden Stödgrupp att leva med sambo med ADHD