Bebis i säte, LÅNGT inlägg!

Som rubriken lyder - jag behöver råd inför ett eventuellt vändningsförsök på tisdag nästa vecka (3/3)..

Jag är gravid i vecka 37 just nu (går in i vecka 38 på tisdag) och vår bebis har suttit rakt upp och ner i magen sedan runt vecka 27 då jag började känna igen kroppsdelarna i magen. Jag blev redan i vecka 29 informerad av min bm om att det var en sätesbjudning och alternativen som finns om bebisen inte vänder sig själv. Började då läsa lite och höra mig för om vändningsförsök, både lyckade och misslyckade, och min magkänsla säger bara starkt NEJ.

Jag är själv född med urakut kejsarsnitt i vecka 37 pga moderkaksavlossning (ej i samband med vändningsförsök), och jag är övertygad om att det finns genetiska likheter mellan mor och dotter i samband med graviditeter! Jag låg även själv i säte men man hann aldrig försöka vända innan mamma fick åka in akut. Risken att moderkakan lossnar vid ett vändningsförsök är förmodligen minimal, men dock finns den där och det oroar mig till tusen och jag kan inte släppa det.

Jag påtalade för min barnmorska under de två kommande besöken att jag känner så stark oro inför att försöka vända barnet och det var inga pekpinnar som kom fram, valet är mitt och jag ska känna mig trygg i det här. Ultraljud gjordes även för att konstatera säte och jag fick en läkartid bokad.

I måndags besökte jag och sambon läkaren på mvc och återigen konstaterades säte genom ultraljud. Vi diskuterade min oro och jag sa blankt nej till vändning vilket han tog hänsyn till. Han bokade ett tillväxtultraljud och ett möte med förlossningsjouren direkt efteråt åt oss för att få ett kejsarsnitt bokat, och igår var vi där. Vår lilla tjej i magen mår bra fick vi veta och allt ser helt normalt ut. Nu i efterhand tror jag att det var en skenmanöver av läkaren där för att även få reda på chanserna att lyckas vända.. För det är precis det de helst vill jag ska göra nu!

Förlossningsläkaren vi fick träffa igår påtalade om riskerna med snitt och fördelarna med vändning och jag kände mig nästan överkörd. Jag som hoppats på att få en konkret lösning och slippa slungas fram och tillbaka såhär längre.. Jag är medveten om att en vanlig förlossning innebär mindre risker för oss båda, och börjar nu överväga att göra försöket att vända på tisdag trots de små chanserna att lyckas. Statistiken säger att ca 50% går bra och jag tycker det är som att spela på lotto och min bm tror dessutom att bebis sitter bra där hon sitter.. Vill jag så får jag avboka vändningsförsöket och istället komma in och få en snittid.

Hur hade ni gjort?! Är helt desperat och har knappt sovit inatt :(